Generell hänsyn – inte bara det som sparas vid avverkning
När generell hänsyn kommer på tal tänker nog många på det som lämnas kvar som hänsyn vid en föryngringsavverkning. Sånt som högstubbar, evighetsträd och kantzoner mot bäckar och myrar. Men vi behöver ta generell hänsyn vid alla våra skogsbruksåtgärder.
Det vi lämnar vid föryngringsavverkning är en viktig del av den generella hänsynen, det är ju då som vi gör de mest omfattande ingreppen i naturen, och ändrar miljön mest. När vi då lämnar kvar träd, död ved och kantzoner kring hänsynskrävande miljöer skapar vi variation i den kommande skogen, och skapar livsmiljöer för de växter och djur som har svårt att klara sig i den rena produktionsskogen.
Det som ibland glöms bort är att vi faktiskt måste jobba med generell hänsyn vid alla skogsbruksåtgärder. Både för att skapa en mer varierad skog under hela omloppstiden, men också för att vi, om vi vill kunna lämna en smart och funktionell hänsyn vid föryngringsavverkning, måste börja bygga upp den tidigt. Om det till exempel inte finns en bra kantzon mot bäcken, kan vi börja bygga upp en sådan genom att inte plantera gran hela vägen fram, utan låta lövet komma närmast vattnet.
En funktionell och tillräckligt stor kantzon eller hänsynsyta spelar roll i skogens alla åldrar. De är viktiga livsmiljöer för en stor mängd arter, och kanske framför allt för de som inte trivs på hygget eller i en planterad ungskog. Generell hänsyn är helt enkelt de medel vi har att arbeta med för att bidra till att bevara alla skogslevande arter i den brukade skogen, både som ett komplement till områden som är avsatta för naturvård och för att förstärka naturvärdena i dessa områden.
”Jag är rädd om det som är värdefullt i min skog”
Inger Toompea och taxen Malwa strosar över hygget i den varma sensommarsolen. För Malwa med sina korta ben är det lite kämpigt i riset som ligger kvar efter avverkningen, men hon skuttar glatt på ändå. Inger tittar på de tallar och trädgrupper som har lämnats kvar på ytan.
– Jag är nöjd med hur avverkningen blev, säger Inger. Jag vet att det är lämnat kvar lite mer än vad som är tvunget, men jag vill ha det så. Jag har förröjt själv, och då sparat underväxten i de hänsynsytor och trädgrupper som ska lämnas. Det är trevligt när hygget blir lite avdelat och genom att spara en del dungar med underväxt får småfåglarna skydd. En del av tallarna är fröträd som ska tas ned sedan, men de grova naturvärdestallarna och ekarna får vara kvar och bli evighetsträd.
Inger har varit ute med avverkningsgruppen före avverkningen och pratat om hur hänsynen ska utformas, och sedan besökt dem varje dag under tiden som avverkningen på det tre hektar stora hygget pågick.
– Jag lägger mig i ganska mycket hur åtgärden ska utföras, säger hon och skrattar lite. Det är viktigt med en dialog, och det är ju före avverkningen jag har möjlighet att påverka. Jag upplever att de lyssnar väldigt mycket på vad jag säger, men sen vet de att de också har en frihet att lämna träd och annat på ett sätt som är praktiskt för dem.
För Inger handlar generell hänsyn mycket om att vara rädd om det som är värdefullt i naturen, som att frihugga stora ekar, spara träd med bohål och andra naturvärdesträd, att undvika körspår och vara rädd om kulturmiljöer.
– Om man inte sparar nåt finns det ju inget som kan få bli riktigt gammalt! Och död ved stör mig inte det minsta, jag vet ju att det ger så mycket liv. Men den där björken som har blåst ned över vägen får nog ändå föraren flytta lite på när markberedaren kommer!
En naturlig skogsbäck avgränsar avverkningen längst ned i sluttningen. Här ville Inger skapa en rejäl kantzon, så den har hon snitslat av tillsammans med inspektorn.
– Sen har nog skördarföraren lämnat ytterligare några träd för att det stämde bättre så, den friheten har de.
Det är nu ganska mycket underväxt av gran i kantzonen. En del av den granen kommer Inger att röja bort för att på sikt släppa upp mer löv.
– Men den stora jättegranen nere mot bäcken lämnar vi. Den står nog ganska vindskyddat, och jag hoppas att den får stå kvar länge. Den har liksom alltid funnits, säger Inger Toompea.
Nyhet
Publicerad: