Viltvård syftar till att på något sätt förbättra livsbetingelserna för de befintliga viltstammarna. Det är viktigt att de viltvårdande insatserna inte äventyrar balansen mellan foder och vilt, så att skadorna riskerar öka. Syftet är att möjliggöra bättre förutsättningar för välmående och kvalitativt bra viltstammar.
Naturvårdshänsyn i jordbruk och skogsbruk gynnar i de flesta fall även viltet. Det handlar om att förbättra tillgång till föda, skydd och vatten, men också om att begränsa antalet predatorer. När vi pratar om viltvård och klövvilt är det oftast tillgången till mat under vintern som vi tänker på. Ett ökat foderutbud på vissa platser kan minska betestrycket i andra områden med känsliga planteringar och grödor. Även avskjutning i syfte att förbättra viltstammarnas sammansättning och kvalitet kan räknas som viltvård. Att anpassa viltstammarnas storlek är i sig en åtgärd som ökar mängden tillgängligt foder för de djur som finns kvar i skogen.
I arbetet med jakt och viltvård är det viktigt att också beakta att markägare kan ha olika intressen och mål, avseende viltets utveckling. En del markägare vill maximera antalet vilt för att få bättre jakt, medan andra markägare vill kunna bedriva jordbruk och skogsbruk med mindre viltskador.
I Sverige utgör kraftledningsgator som är bredare än fem meter cirka 0,6% av den produktiva skogsmarksarealen. Detta innebär i genomsnitt ca 6 ha per 1000 ha skogsmark. Kraftledningsgatorna sköts av nätbolagen. De ska informera markägare innan röjning av ledningsgatorna. Vid dessa tillfällen kan man kontakta nätbolaget och framföra att röjning ska ske viltanpassat. Vill man ta över skötseln helt krävs det ett avtal med nätbolaget som äger ledningsrätten. Eftersom det inte bedrivs något produktionsinriktat skogsbruk i kraftledningsgatorna finns det möjlighet att skapa naturligt växande foder till viltet. Genom att röja bort arter som inte betas gynnas attraktiva betesväxter.
Ur fodersynpunkt kan gran därför röjas bort. Träd som inte konkurrerar kan toppröjas, de fungerar som skydd för småvilt och fåglar. De växtarter som utgör foder för vilt röjs inte bort, men toppas om viltet inte klarar av att hålla nere växternas höjd via bete.
Att plantera eller på andra sätt föryngra betesbegärliga träd och buskar i miljöer som normalt inte brukas för skogsbruk skapar foder. Exempel på detta är att plantera bärande träd som äpple eller mylla ner ekollon i kantzoner och kulturmiljöer
Att klippa sticklingar och sätta i kantzoner, kraftledningsgator, vägkanter, bryn och gamla åkermarker kan också vara en möjlighet att skapa mer foder för den intresserade. Sticklingar kan man kan klippa själv, dessa klipps helst innan växtperiodens början och förvaras kallt tills tjälen gått ur marken. De sätts sedan i jorden och brukar börja växa omgående.
En gammal tumregel är en stickling ska vara stor ungefär som en vanlig blyertspenna. Sticklingar till viltbete kan dock vara betydligt större än så, nästan som skidstavar. De måste då spetsas innan de sätts i jorden. Arbetsinsatsen med stora sticklingar blir något större, men å andra sidan har långa och grova sticklingar bättre överlevnadsmöjligheter än korta och klena.
Viltåkrar skapar ett visst tillskott av foder, bland annat med avsikt att hjälpa klövviltet vid svåra vinterförhållanden. Ofta är dock dessa viltåkrar så betesbegärliga att när vintern slår till är de redan nedbetade. Viltåkrar skapar dessutom bra möjligheter till att observera vilka viltslag som rör sig i markerna och dess hälsa.
Med hjälp av en betesputs kan man skapa ett mer betesbegärligt foder som viltet gärna tar del av.
Att sätta ut saltstenar är en enkel och trevlig viltvårdsinsats som är billig och skapar nytta för viltet.
Salt är viktigt för alla hjortdjur, men även för andra växtätare då det påverkar såväl tillväxt som reproduktion. En saltsten kan till viss del ocokså hjälpa till att styra viltets fördelning över marken.
Klövviltet besöker saltstenarna mer under vår och försommar och det blir till en vana för djuren att besöka dessa platser under hela året.
Med impediment avses mark med låg tillväxt, dessa områden lämnas oftast för fri utveckling, men i vissa fall kan försiktig röjning ske om det gynnar betesbegärligt foder.
Det kan finnas många olika syften till varför en markägare eller en grupp engagerade personer vill anlägga viltvatten och våtmarker. Ofta nämns olika fritidsintressen som till exempel fågelskådning, jakt eller att gynna den biologiska mångfalden. Många markägare vill också göra en insats för miljön och ge något tillbaka till naturen helt frivilligt och utan vinstsyfte. Det allra vanligaste och oftast avgörande skälet är vattnets magiska dragningskraft på oss människor. Ofta bär vi på bilder eller barndomsminnen som vi längtar tillbaka till och vill återskapa.
Du kan nu välja vilken startsida som ska visas nästa gång du besöker Södra från den här enheten.
Södra är Sveriges största skogsägarförening och en internationell skogsindustrikoncern där verksamheten baseras på förädling av medlemmarnas skogsråvara.
