Samarbetet mellan ÄFO- grupperna skapar samsyn

Marie Hallén bor på gården Erska Larsgård i Sollebrunn, en gård som funnits i familjen i generationer. Där produceras livsmedel i form av spannmål och kött. Familjen brukar också gårdens 257 hektar skog i ett område som är hårt drabbat av betesskador. Stora delar av familjen jagar. Marie också, men inte längre som en hobby, nu handlar jakten mer om att försöka minska betesstrycket på skog och gröda.

– Vi har en skyldighet gentemot kommande generationer, kommenterar hon sitt engagemang som ordförande i Äfo 5. 

Hon frågar sig också hur värdet på den egna gården kommer att stå sig för de generationer som kommer efter om viltstammarna fortsätter vara lika stora som idag. 

– Där ligger kärnan i mitt engagemang.

Skapar samsyn

Sedan starten av projektet Kraftsamling Tall har ett idag väl fungerande samarbete mellan ordförandena i Västra Götalands älgförvaltningsområden successivt växt fram.

– Vi har bildat ett nätverk med markägarrepresentanterna i Viltförvaltningsdelegationen och tjänstemännen på Södra och LRF där vi bollar frågor och utbyter erfarenheter. Vi har även en representant från Svenska kyrkan som är en stor markägare. Vi diskuterar viktiga frågor så att vi får en samsyn. Då kan vi driva frågorna samstämmigt ut mot myndigheter som Länsstyrelsen, samhället och jägarna.

Minskade stammar krävs

Utgångspunkten är betestrycket och fodertillgången för viltet. Det säger sig själv att om åkrarnas hö räcker till 80 kor när det finns 100 kor i lagården så finns det inte tillräckligt med mat åt alla. På samma sätt fungerar det i skogen.

– Vi måste minska stammarna tills vi har fått igång skogen igen. Och alla måste jobba med samma målsättning, för betesskadorna får konsekvenser för oss alla. Om vi inte lyckas med det här arbetet påverkas den biologiska mångfalden och även vår svenska välfärd. Skogen ger många förnyelsebara produkter, träden binder koldioxid. Som markägare är vi skyldiga att föryngra för att få igång produktiva skogar. Vi behöver tallskogar som ger undervegetation som bärris, örter och RASE (rönn, asp, sälg och ek).

Marie konstaterar att det inte alltid är så lätt att producera skog.

– Kan vi få igång föryngringar utan ett för stort betestryck, så skapas det automatiskt viltfoder. Här försöker vi föryngra med tall, men det är svårt på grund av det höga viltbetestrycket. Det blir lite av ”ofrivillig granifiering”, säger hon.

Samlad kompetens

Inom nätverket samlas en stor variation av erfarenheter och kompetenser. Där finns dessutom stöd i form av tjänstemän på Södra och LRF vars organisationer kan bidra med kunskap och material.

– Till exempel har vi alla läst på olika delar av den nya älgförvaltningen, vad den egentligen betyder, vilka målsättningar som finns och hur de olika föreskrifterna ska tolkas. Ska man argumentera som ensam blir man väldigt liten. Om en enskild markägare skickar lösryckta skrivelser till Länsstyrelsen tas man kanske inte på allvar. Tillsammans blir vi starkare och var och en av oss blir även starkare i sin egen roll.

Digitalt samarbete

Samarbetet inom nätverket har av naturliga skäl skett digitalt de senaste ett och ett halvt åren. Frågor har bollats via mejl och på digitala möten har man diskuterat en mängd olika frågeställningar för att nå just konsensus och en gemensam syn. 

– Men nu har vi haft en fysisk träff! I början av augusti var vi ute och tittade i ett viltdemohägn och på föryngringar som vi har på våra marker som förberedelse inför ett möte vi har med Länsstyrelsen i september. Viltdemohägnen ger en tydlig bild av hur det faktiskt ser ut i skogen. 

Fortsätta jobba gemensamt

Framöver räknar Marie Hallén med att man ska kunna ha både fysiska och digitala träffar för att fortsätta det gemensamma arbetet.

– Det finns inte bara en lösning eller åtgärd på det här problemet. Det har snart gått tio år i den nya älgförvaltningen, men vi är långt ifrån att nå målnivån vad gäller acceptabla betesskador. Nu gäller det att vi jobbar gemensamt, från nationell och regional nivå, ner till enskilda markägare och jägare och att vi uppgraderar vårt arbete med att få en livskraftig älgstam av hög kvalitet i balans med fodertillgångarna. Det brinner i knutarna både för den enskilde skogsägaren och för samhället i stort. Klockan klämtar fem över tolv för att nå målsättningen.