Ta vara på levande kulturspår i skogen - Gör hygget till något fint

Mängder av bosättningar har gått samma öde till mötes som den multnande stugan i Harry Martinssons dikt. Och många är de skyltar som hembygdsföreningar satt upp för att dokumentera övergivna torp där granskogen idag står tät. Det var förstås inte bara torp som övergavs utan också deras ängar och åkrar. Det är denna dynamik i bebyggelse och odling som gör det så spännande att titta på gamla kartor över sin fastighet. På sådana finns alltid åker och äng angivna, eftersom de utgjorde basen för beskattningen. Förutom att ge en djupare kännedom om ens fastighet, och en bättre förståelse för livet förr, så kan dessa gamla kartor faktiskt också ge dagens skogsägare en  grund för skötselbeslut.

Här presenterar Per Milberg resultat från ett forskningsprojekt där han och hans kollegor undersökt om ängsbruk satt varaktiga spår i skogen och hur det påverkar växt- och djurliv efter en slutavverkning. Per Milberg är professor i ekologi vid Linköpings universitet, skogsägare och medlem i Södra. 

Vårt studieområde var södra Östergötland, ett skogsdominerat område med en hel del jordbruksmark. En orsak till valet är den Häradsekonomiska kartan som för Östergötlands del publicerades på 1870-talet. Tack vara dessa gamla kartor kunde vi se att 10-15 procent av skogarna i Kinda härad idag finns på mark som var ängsmark. Med hjälp av kartorna valde vi 28 avverkningsmogna skogar och 48 hyggen, där hälften antingen var barrskog eller  ängsmark på 1870-talet. Skogarna och hyggena var barrdominerade och i övrigt så lika varandra som möjligt förutom markhistoriken. Vi inventerade vilka växter och insekter som fanns i de olika områdena för att se om det möjligen gick att identifiera historiens vingslag efter mer än hundra år.

TYNANDE KULTURSPÅR I SKOGEN

Resultaten är tydliga: markhistorien spelar roll även efter mer än hundra år. I avverkningsanmälda skogar med  ängshistoria hittade vi många fler växtarter och många fler arter typiska för gräsmarker jämfört med i de skogar som var barrskog på 1870-talet. Bland 108 arter som analyserades var 52 mer frekventa i bestånd med  ängshistorik (till exempel blåsippa, fyrkantig johannesört, stor blåklocka, smultron, skogssallat, teveronika) medan 15 var mer frekventa i bestånd med skogshistorik (till exempel linnea, lingon, blåbär, örnbräken). Det är  alltså uppenbart att vi har populationer av gräsmarksväxter i avverkningsmogna skogar som tidigare varit ängsmark.

UPPBLOMMANDE KULTURSPÅR PÅ HYGGET

På hyggen med historia som ängsmark fanns hela 36 procent fler växtarter och flera växtarter typiska för artrika gräsmarker än på hyggen på mark som var markerad som barrskog på 1870-talet. Vidare fann vi 34 procent fler fjärilsarter på ängshyggen, och en rad dagfjärilar och några svärmare som normalt är specialiserade på ängs- och betesmarker, inklusive fem arter som är rödlistade. Skalbaggar, bin och andra steklar som besöker blommor var dock mer oberoende av tidigare markanvändning.

Vi kunde inte se några tendenser till minskning av växter eller fjärilar med ökande ålder (hyggena var upp till 8 år). Hyggen kan alltså vara värdefulla för fjärilar i åtminstone 10 till 15 år.

FRAMTIDENS GLÄNTOR

Även om vi just nu har ett biologiskt kulturarv i skogen i form av gräsmarksväxter, måste vi ställa oss frågan om dessa kulturspår kommer att överleva ännu en trädgeneration? Med en skogsskötsel som mycket effektivt ökar virkesförrådet tätnar skogen tidigare – och förblir tätare – vilket troligen betyder att dessa kulturspår kommer att klinga av med tiden. 

Den som har förmånen att ha skog på före detta ängsmark skapar, i samband med en avverkning, en öppen  solbelyst miljö där en hel del djur och växter trivs som annars är typiska för artrika gräsmarker. Och det finns  förstås anledning att fundera på om, och i så fall hur, man kan ta vara på detta. Naturvårdshänsyn i samband med avverkning är idag en självklarhet, bland prioriterade områden för hänsyn vid skogsbruk omnämner  skogscertifieringen FSC® livsmiljöer som missgynnas av det nutida eller historiska skogsbruket, så som skogsbete, hagmarker och slåtterängar. Växterna och fjärilarna vill ha öppen solbelyst mark, så det enklaste sättet att gynna dessa arter är att som hänsynsytor lämna öppna partier på hygget utan åtgärd, alltså skapa framtidens gläntor i skogen. Planterar man glesare än rekommenderat, eller återbeskogar med löv eller tall blir ljusgenomsläppet större, vilket gynnar gräsmarksarterna. Man kan förstås också välja att på mer artrika hyggen stängsla och återuppta bete, eller istället för att slutavverka skogen omföra den till skogsbete.

Åtgärder som dessa gör ens fastighet mer variationsrik med större lövinslag, mer estetiskt tilltalande samt att vilt och jakt gynnas av en skog rik på gläntor. Det här är värden som både många markägare och framtida köpare av skogsfastigheter uppskattar.

GAMLA KARTOR SOM BESLUTSSTÖD

Äldre kartmaterial över sin fastighet kan man få fram via Lantmäteriets hemsida (”Historiska kartor”), men hur mycket som finns varierar. Häradsekonomiska kartan är lättillgänglig och informativ men inom Södras område är det bara Östergötlands, Skaraborgs och Älvsborgs län som har lämpliga kartor. Ett annat beslutsunderlag är förstås att innan avverkningsöka efter arter man normalt  förknippar med öppnare gräsmarker.

ÄNGAR OCH SKOGSBETE

Kulturpåverkan i det äldre landskapet var inte begränsad till äng och åker, växter och djur som vi idag associerar med gräsmarker var då inte begränsade till ängsmark. Boskapen betade förstås under sommarhalvåret, men var är sällan dokumenterat. Vi kan dock lugnt anta att ju mer ängsmark det fanns på en fastighet, desto mer intensivt bete måste ha bedrivits, och att betet borde minskat med avstånd från gården. Man bör också känna till att ängsmarken inte var konstant över tid, utan ibland alternerade mellan att vara åker eller bete. Därför tycker vi inte man ska titta på de exakta gränserna för tidigare ängsmark, utan se förekomsten av äng som en indikator på hur kulturpåverkad marken var på olika ställen inom fastigheten.

I samband med att skogsbetet upphörde växte en ny och skarp gräns fram i landskapet; mellan jordbruks- och skogsmark. Förlorare i sammanhanget är de växter och insekter som föredrar solbelyst och mer öppen terräng vilket gör öppnare partier i skog till värdefulla landskapsinslag. Gläntor var förr ett resultat av skogsbete. Genom att aktivt ta vara på kulturspåren i våra skogar kan vi som markägare skapa framtidens gläntor, och därmed gynna både växter och pollinerare och samtidigt skapa attraktiva variationsrika skogar.