En markägares och en jägares syn på arbetet i Hultsfreds älgförvaltningsområde

Magnus Johansson markägare: Alldeles för stora betesskador

På mer än halva skogsarealen i Hultsfreds ÄFO växer tall och älgbetes-inventeringen är ingen munter läsning.
– Vi har alldeles för stora skador. 74 procent av tallungskogen har betes-skador, säger Magnus Johansson, ordförande i älgförvaltningsområdet.

Han är skogsägare i Mörlunda, medlem i Södra, ordförande i Vimmerby skogsbruksområde och ingår i Södras viltgrupp.

Älgförvaltningsområdet omfattar 118 000 hektar i Hultsfreds kommun och delar av Högsby kommun. De sex älgskötselområdena utgör 95 procent av arealen. Dessutom finns sju licensområden.

Sätter siffror på allt

Här finns gott om älg och rådjur men också små stammar av kronhjort. På ett år skjuts ungefär 30-35 kronhjortar och dovhjort har observerats på ett par ställen.
– I älgförvaltningsgruppen är markägare och jägare inte alltid överens, men vi kommer till beslut. Vi är ett lag utsedda av länsstyrelsen och följer anvisningarna. Vi pratar aldrig om det finns för mycket eller för lite älg. I stället försöker vi sätta siffror på allt.

Till grund för siffrorna ligger avskjutningsstatistik, älgbetesinventeringen (Äbin), älgobs vid jakten och annat som man fått veta genom sina kontakter. Älgobs genomförs vid jakten i älgskötselområdena och genom den kan man skatta förändringar i älgstammens storlek och sammansättning.

Samarbetet mellan markägare och jägare fungerar bra i ÄFO:t.
– Det finns en professionell attityd till frågorna och vi diskuterar oss fram till beslut som vi sedan står upp för.

Älgstammen måste minska

– Vi är överens om att älgstammen måste minska och tror att den är på väg ner. När vi lade vår senaste plan 2015 var älgtätheten 6,2 älgar per 1 000 hektar och målet är att nå 5,7. Om vi når dit vet vi inte förrän årets jakt är över och sammanställd, säger Magnus Johansson som själv jagar och även är ledamot i älgskötselområdet Aspeland östra.
– I mitt jaktlag som är en del av Aspeland östra sköt vi i år fem älgar de tre första dagarna. Med avlysningsjakt från första dagen kan det vara fullt när vi stämmer av på kvällen; det är ett bra system. Vi har dessutom fri kalv.

Otillräckligt med foder

Färska skador på tall uppgick till 8 procent när planen lades. Målet är en minskning till 4 procent nästa år. Senaste Äbin visade på 11 procent.

Skogsbrukets mål är att andelen oskadade tallstammar vid 5 meter ska vara 70 procent. Nu är det precis tvärtom.
– Så kan vi inte ha det. Älgstammen måste minska tills vi ser tydliga trender till förändring. Vi måste också skjuta mer rådjur och hjort. Allt hänger ihop för att vi ska få en viltstam i balans med fodertillgången, anser Magnus Johansson.

Låga kalvvikter

I Hultsfreds ÄFO har alla kalvar som skjuts vägts de senaste 5-6 åren. I genomsnitt vägde de 58 kg.
– I älgförvaltningsgruppen är vi överens om att 75 kg borde ha varit en rimlig vikt. Som ett delmål för att nå dit har vi angett 65 kg som ett delmål. Det klarar vi inte och huvudorsaken är brist på foder under sommaren, säger Magnus Johansson och fortsätter: 

– Skadorna på tallungskogen är inte enda tecknet på obalans. Ett annat är tillgången på RASE (rönn, asp, sälg och ek). Unga plantor av de trädslagen betas hårt och klarar inte konkurrensen för att kunna växa upp till stora träd. Äbin förra året tyder på en försämring av konkurrensstatusen.

– Örterna minskar också. Förr färgades kalhyggen röda av mjölkört som knappt syns till i dag. Och jordbrukslandskapet har förändrats. Du hittar inga havreåkrar där betande älgar var vanliga på 1970- och 80-talen. Fodertillgången minskar samtidigt som vi i dag har mycket större viltstammar.

Planerna ska följas

En viktig uppgift för älgförvaltningsområdet är att följa upp hur älgskötselområdena följer sina planer.
– Vid senaste samrådsmötet gick vi igenom hur de olika skötselområdena följer sin egen plan. Vi var väldigt tydliga mot de områden som inte skjutit alla älgar de tilldelats: skötselplanen ska följas. Tror de inte på vad de skriver i sin plan finns ju ingen mening med att göra den.

Samrådsmötena är viktiga i förvaltningen men Magnus Johansson skulle önska att de var mer välbesökta och att fler tog chansen att påverka. Framför allt saknar han markägare som inte är jägare.
– Det är markägaren som har jakträtten på sin mark. Då har de också ett ansvar och bör tala om vad de tycker. Tyvärr är många obekväma med att prata vid möten, kanske för att de inte tror att de har tillräcklig kunskap. Den hoppas vi kunna bidra med genom olika informationsinsatser.
– Om alla samarbetar i viltförvaltningen hoppas jag att vi kan ta stora kliv mot att nå målet att sju av tio ungtallar ska vara oskadade av vilt.

Olle Ahlström, jägare: Satsa på att öka kunskapen!

Till vardags är Olle Ahlström vd på Storebrogjuteriet. Fritiden ägnar han till stor del åt jakt ute i skogen eller administrativa frågor runt älgjakten.
– Jag trivs ute i naturen, tiden till eftertanke på älgpasset och många trevliga samtal med jaktkompisarna när korven ska grillas. Det är avkoppling för mig.

Han representerar jägarna i Hultsfreds älgförvaltningsområde (ÄFO) och är sekreterare i älgförvaltningsgruppen.
– Den nya älgförvaltningen är ett steg i rätt riktning. Vi kan inte bara gå ut i skogen på måfå och tro en massa när vi ska jaga eller bedriva skogsbruk. Då behövs fakta och viljan att jobba mot gemensamma mål i samförstånd.

Plan grundad på fakta

– Det är inga enkla ekvationer som ska göras när vi tar fram älgförvaltningsplanen. Det har satsats mycket tid och pengar på att forska om älgen. Lik förbaskat famlar vi i mörker med vissa frågor, säger Olle Ahlström.

Fakta till älgförvaltningsplanen kommer från älgbetesinventeringen (Äbin) och älgobs.
– Det är de verktyg vi har. Förutom betesskador talar Äbin om hur rönn, asp, sälg och ek klarat sig och vad skogsägaren har gjort i sin skog. Det är inte enbart avskjutningen av vilt som påverkar betningen utan också skogsskötseln. En tät granskog innehåller ofta lite foder.

Nyckeln till balans

Nyckeln till att få en viltstam i balans med fodertillgången är solklar för Olle Ahlström: fakta, dialog, samarbete och information.
– 75 procent av Sveriges markägare är också jägare. De flesta tycker att det finns lagom med djur i skogen eller att det skulle vara plats för fler. Vår uppgift i älgförvaltningsgruppen är att nå fram till samsyn på viltstammen över stora arealer.

Målen nås inte alltid. Förra året sköts till exempel färre kalvar än i planen.
– Vi hade kanske felbedömt hur mycket kalv det finns i vissa områden. Vi hade också skjutit för många tjurar och det är inte bra för kvaliteten, säger Olle Ahlström.
– Målet för älgstammens kvalitet är att av de vuxna älgarna ska 40-45 procent vara tjurar. Vi nådde inte riktigt upp till 40 procent.

Kalvvikter ska öka

Målet för reproduktionen är minst 0,8 kalvar per vuxet hondjur.
– Dit når vi inte utan ligger på cirka 0,6. Vi har för unga kor som inte föder lika många kalvar som äldre kor. Tillsammans måste vi få upp medelåldern för att lyckas med reproduktionsmålet.

Att öka kalvvikterna är ett annat mål nära förknippat med fodertillgången.
– Vi är på väg åt rätt håll men det går långsamt. Sommarfodret är viktigt för att kon ska få en kraftig mjölk med rätt vitaminer till kalven. Med två torra somrar har det blivit mindre av det som älgen helst vill livnära sig på: goda örter och löv. Då letar djuren annat att äta, säger Olle Ahlström.

Han ser fram mot en ny Äbin nästa år med en foderprognos. Den är viktig för att hitta rätt nivå på produktionsstammen av älg i förhållande till fodertillgången.
– Ingen vill ju ha svältande djur i skogen.

Vilt i stället för älg

Men Olle Ahlström är fundersam kring all fokus på älgen. Han skulle gärna kalla älgbetesinventeringen för viltbetesinventering och älgförvaltningsgrupperna skulle bli viltförvaltningsgrupper.
– De andra hjortdjuren konkurrerar ju med älgarna om fodret. Om vi till exempel vill ha en produktionsstam med 6 älgar på 1 000 hektar men också räknar in rådjur och kronhjort och räknar om i älgekvivalenter skulle vi kanske i stället prata om 9 eller 10 djur. Det är en diskussion som kommit igång vid våra samrådsmöten.

Satsar på ökad kunskap

Till samrådsmötena i ÄFO:t kommer i första hand jägare och de som är både markägare och jägare. De som enbart är markägare är lätt räknade.
– Det sägs att de känner sig utanför och inte tror att de har kunskap för att göra sin röst hörd.
Det problemet vill ÄFO:t avhjälpa tillsammans med andra älgförvaltningsområden, företag och organisationer. Målet är att få igång en bredare diskussion och samsyn runt jakten och skogen.
– Vi har arrangerat skogsdagar med föreläsare på olika stationer som fallit väl ut. Genom att sprida information kommer också diskussionen igång. Vi bjuder också in föreläsare till samrådsmötena.

En gång fick man besök av forskaren Annika Felton från SLU som berättade om sitt projekt Älgarnas foder och hälsa i södra Sverige.
– Då fick vi veta att älgar väljer sin mat noga och att de inte mår bra av ensidig kost. Att stödutfodra för att minska betesskadorna kan få motsatt effekt för älgar är bra på att balansera sitt intag av föda. En diet med mångfald och stort intag av lövsly ger älgarna bra kondition och kalvvikterna ökar.

Olle Ahlström hoppas att fler jägare i älgförvaltningsgrupperna går till de här mötena och tar till sig informationen. Då kan diskussionerna med markägarna bli mer konstruktiv.
– Samarbetet mellan jägare och markägare är bra i vårt ÄFO. Med samsyn kan vi öka kvaliteten och få en viltstam i balans med fodertillgången.
– Det skulle vara en katastrof för mig och många andra att inte få sätta sig i jakttornet och uppleva älg, rådjur eller kronhjort, säger Olle Ahlström.