Södras webbplats använder cookies för att fungera på ett bra sätt. Vi använder också cookies när vi skickar personliga annonser. Tyck på "Jag förstår" om du förstår att cookies används. Om du vill neka att cookies används kan du själv stänga av funktionen via din webbläsares säkerhetsinställningar. Läs mer om Södras integritetspolicy

Under november månad genomför vi förändringar i vår IT-miljö som påverkar tillgängligheten till våra tjänster för skogsägare och entreprenörer.

close
phone local_post_office
Skog & medlem
Till startsidan
account_circle Logga in som close
Sverige Skog & medlem Aktuellt Södrakontakt Hyllning till hagtorn

Hyllning till hagtorn

Det är en dag i slutet av maj. Det är mitt i hagtornens blomningstid. Jag är på södra Öland. Just nu lyser det bländande vitt från hagtornsbuskar och träd. Kanske var det detta som Erik Axel Karlfeldt såg när han skrev dikten Ölandslegend. Några av raderna lyder:

Det är den tid då Ölands rika lunder, förnya sagans lek och mytens under.

Här jagar Zephyr Chloris genom snåret, tills jungfruns murgrön glider loss ur håret,

och flämtande hon ser hur guldet rägnar, kring grön paulun, som spjutig hagtorn hägnar.

Vem är då Zephyr som jagar Chloris kanske du undrar. Bägge namnen kommer från grekiskan. Zephyr är västanvinden och Chloris är växtlighetsgudinnan (hon som heter Flora i den romerska mytologin). Vinden och växtligheten skapar tillsammans både rörlighet och skönhet. Vilken tur, för vad tråkigt det vore om växterna alltid stod stilla.

Skönhet och taggighet

Hagtornsläktet tillhör familjen rosväxter och botanisterna tvistar om hur många hagtornsarter det finns i världen. Buden ligger från 200 till några tusen. Allt beror på vilken systematik man använder.

Här hos oss är det enklare. Det finns tre arter i Sverige, alla är vanliga i Södraland och alla är mycket vackra när de blommar. Hagtornsträd kan också bli mycket gamla, över 500 år sägs det. Så behandla åldringarna med vördnad. Men så är det förstås det här med taggarna

Ja, jag erkänner. Även om jag hyllar hagtornen så kan jag också bekämpa den. Inte så att jag sågar ned gammelträden och de stora buskarna, men skott som sprider sig i trädgården dit jag inte vill ha dem rycker jag upp. Det gör ont att sticka sig på taggarna. Det är också det som är meningen. Det ska göra ont för då får man kanske vara ifred, men bara kanske.

Taggar och tornar på växter är ett försvar mot betande däggdjur. Ingen gillar att bli stucken på nosen.

Men taggarna hjälper inte mot insekter som lever på bladen. Det kanske inte heller behövs. Hag­tornen dör inte i första taget även om bladen blir angripna.

Hagtornsfjäril med sina vackra svarta linjer på de helvita vingarna.

Värdefullt för fjärilar

Hagtornen har stor betydelse för många insekter, inte minst för fjärilar. Mängder av olika fjärilslarver lever på hagtorn. Vackrast av dem alla är nog hagtornsfjärilen. Den är stor, vit och har tyd­liga svarta ribbor på vingarna. Någon har beskrivit det som svarta hjulspår mot vit snö. I likhet med många andra fjärilsarter kan larverna även gå på andra buskar, exempel­vis slån och rönn. Det är därför viktigt att man inte sopar bort alla buskar av bara farten när man röjer. Hänsyn till fjärilar i samband med röjning är en enkel och billig åtgärd. Dessutom är många fjärilar vackra att se på även om man inte känner till dem till namn.

Höksångaren och törnskatan

Det finns många anledningar till att hylla hagtorn. De taggiga buskarna erbjuder skydd för småfåglar. Några arter har också kommit på att det är utmärkt att lägga bona där. Jag tänker främst på törnskatan och den ovanliga höksångaren som har en av landets bästa förekomster just på Öland. Höksångaren har jag en särskild relation till.

Höksångaren gör skäl för namnet med sitt gula öga och sin tvärbandade undersida.

Under fem år från mitten av maj till mitten av juni studerade jag i början av 1970-talet höksångarna i Ottenbyområdet på sydligaste Öland. Förutom att ta reda på hur många revir det var så ville jag veta vad de hade för sig i buskarna. Det är spännande att koncentrera sig på att följa en art. Man lär sig mycket och efter ett par år kände jag mig själv som en höksångare. Jag visste precis var jag skulle bygga mitt bo. Det kunde vara lågt i en tät hagtornsbuske eller också i ett ogenomträng­ligt snår med björnbär, nypon, hagtorn, enbuskar med mera i en salig göra.

Men taggiga buskar är inte allt. Det behövs mat också. Det finns mycket att hitta i buskskiktet, men höksångarna nöjde sig inte med det utan ville ha närhet till höga lövträd. I trädkronornas lövverk provianterade de och passade gärna på att sjunga några strofer innan de försvann in i buskagen. Kravet på en bra häckningsplats är alltså en kombination taggiga buskar och lövträd.

Törnskatan trivs som namnet antyder också bland törnen. Förutom att de gärna bor i hagtorns­buskar så använder de taggarna på ett speciellt sätt, nämligen som skafferi. Törnskatan behöver inte lövträden för födosök utan vill istället sitta öppet och spana efter större insekter, exempelvis skalbaggar. Den fångst som inte äts upp direkt spetsas på taggarna och sedan kan maten hämtas vid behov. Praktiskt och samtidigt lite läskigt med mänskliga ögon sett.

Törnskatan med sin svarta mask över ögonen spanar efter större insekter från utsiktspunkten i den taggiga busken.

Vad kan vi människor använda hagtorn till?

Veden är stenhård och har till exempel använts som hammarskaft (och även stupstockar). Man kan göra te av blommorna och färga garn med extrakt av barken. Extrakt av blommor och blad används i hjärtmedicin och det kan även sänka blodtrycket. Romarna lär ha lagt hagtornsblad i vaggan hos nyfödda barn för att jaga bort onda andar. Det kanske fungerar? Jag har också sett en uppgift om att hagtorn i badvattnet ska vara av­slappnande. Har aldrig prövat själv. Det stod inget om huruvida taggarna var med eller inte.

De mörkt röda frukterna går dock att använda i hushållet. Fruktköttet är lite kärvt sötaktigt. Inte något bär som man äter mängder av direkt från busken. Däremot kan man göra sylt eller gelé av dem. Utmärkt alternativ till rönnbärsgelé. Se bara till att ta bort kärnorna, de ska man inte äta.

Kärnorna ja. Det kan vara svårt att skilja de tre arterna trubbhagtorn, rundhagtorn och spetshagtorn från varandra. Men då är antalet kärnor i frukterna till hjälp. Trubbhagtornens bär innehåller en kärna och de två andra arterna har 2-3 kärnor. För att skilja rundhagtorn från spetshagtorn får man istället titta på de flikiga bladen. Rundhagtorn har jämna bladkanter och spetshagtorn sågade.

Hagtorn är alltså mycket mer än stickiga eländen. Berätta därför för dina vänner om hag­tornens skönhet och många värden och att de ska vara uppmärksamma när de går med röjsågen.

Om du vill veta mer om hagtorn så rekommenderar jag den virtuella floran som finns på Riksmuseets hemsida.

Text: Gustaf Aulén

Foto: Rolv Hjelmstad, Michael Uggla, Ibl, Adobe stock

Nyhet

Publicerad:

close

Du kan nu välja vilken startsida som ska visas nästa gång du besöker Södra från den här enheten.