"Aktiva föryngringsåtgärder påverkar tillväxten positivt"
Tillväxten ökar och virkesproduktionen blir högre om man gör någon form av aktiv föryngringsgsåtgärd efter föryngringsavverkningen än om man inte gör någon åtgärd alls. Det visar preliminära resultat av uppföljningar av ett försök med föryngringsintensitet från 1980-talet som SLU nu genomför.
– Vi ser en tydlig skillnad mellan de områden där man markberett och planterat jämfört med där man lämnat området för naturlig föryngring, berättar Axelina Jonsson, doktorand inom skogsskötsel vid SLU i Alnarp.
Ett försök för att studera hur intensiva föryngringsmetoder påverkar skogstillväxten anlades på 14 olika lokaler över hela Sverige mellan åren 1984 och 1988. Tre olika grader av intensitet undersöktes: hög intensitet innebar markberedning, tidig plantering (contorta där det varit lämpligt i norra Sverige), hjälpplantering och röjning; normal intensitet innebar att markägaren (i de här fallen skogsbolag) markberedde och planterade på ett för dem normalt tillvägagångssätt; låg intensitet innebar att ytan lämnades för naturlig föryngring.
Efter drygt 30 år har SLU nu börjat följa upp tillväxten på försöksytorna och hittills har Axelina tagit fram produktionsresultat från 8 av de 14 lokalerna.
– De preliminära resultaten visar att det över tid är en signifikant skillnad i virkesproduktion mellan att göra någon form av föryngringsåtgärd och att inte göra någon alls. På vissa marker är det självklart relevant med naturlig föryngring, säger hon.
Insamling och analys av data från de återstående lokalarena i försöket fortsätter under våren 2020.
Visa fler nyheter med samma ämne
Ämnen:
