Rödlistan – ett rött skynke eller bra underlag för naturvård

Många skogsägare har har flera gånger kommit i kontakt med begreppet rödlistade arter. Det kan ha skett i samband upprättandet av en grön skogsbruksplan, vid en planerad avverkning, eller kanske när Skogsstyrelsens inventerare registrerat en nyckelbiotop på den egna fastigheten. Men begreppet rödlistade arter förekommer i många sammanhang. I lagstiftning, forskning, myndighetsrapporter och i artiklar i böcker och tidningar. Hos miljöorganisationer och andra opinionsbildare, politiska debattörer och i skogscertifieringar. Bland en del skogsägare har begreppet kommit att förknippas med hot mot det egna brukandet och debattens lågor mellan skogsnäringen och det omgivande samhället är stundom heta. När det går så långt som att man får avverkningsförbud och nekas ersättning med hänvisning till förekomst av en rödlistad art är det inte konstigt att rödlistan blir till ett rött skynke i sammanhanget.

Nu pågår också rättsfall utifrån tjäder och lavskrika som prövas mot bestämmelser i Artskyddsförordningen. Där görs ingen skillnad på om en art är rödlistad eller inte. Varken tjäder eller lavskrika är för övrigt rödlistade vilket man lätt kan tro med tanke på hur debattens vågor rullar. Så rödlistan får en släng av sleven även där. Men låt oss titta på vad som finns bakom det röda skynket

ARTDATABANKEN UPPRÄTTAR RÖDLISTORNA

Artdatabanken, som är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet, tar vart femte år fram en rödlista som ger en bild av tillståndet för ett urval av Sveriges cirka 60 000 arter. Det är ett omfattande arbete som engagerar hundratals experter av olika slag. Listan fastställs sedan av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten. Inför den senaste rödlistan som kom 2015 bedömdes drygt 20 000 arter och 4 273 hamnade på rödlistan. Cirka hälften av dessa har någon koppling till skog och andra trädbärande miljöer. Av dessa 2 000 arter uppger man att runt 1 300 kan påverkas negativt av avverkningar (utan naturhänsyn) och att lika många missgynnas av igenväxning inte minst i odlingslandskapet. Det är alltså inte 2 000 arter som ”hotas” av skogsbruk vilket är ett påstående som ofta framförs i den allmänna debatten.

Rödlistning sker inom de flesta länder som anslutit sig till FN:s konvention för biologisk mångfald. Själva proceduren följer ett internationellt bedömningssystem för att kategorisera arter utifrån risken att de på kort eller långsikt försvinner från landet ifråga. Man använder sig därvid av begreppet utdöenderisk. Hos oss syftar det på förhållandet i Sverige och inte globalt. Rödlistningen är ett av flera underlag för det nationella naturvårdsarbetet men rödlistan i sig innebär ingen värdering eller prioritering av bevarandeinsatser för olika arter. För närvarande pågår arbetet med den nya rödlistan som kommer 2020. 

RÖDLISTANS KATEGORIER

Det är en utbredd missuppfattning att alla rödlistade arter är hotade. Det beror nog på att det är ett starkt värdeladdat ord som används i många sammanhang, inte bara inom naturvård.

I vår egen vardag kan det signalera att man själv är utsatt för någon form av hot. Men begreppet ”hotad” har en snävare definition när det används i rödlistan. Som hotade arter benämns endast de som kategoriserats som Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN) eller Sårbar (VU). Det är dock inte givet att någon eller något riktar ett verkligt hot alla dessa arter. Det kan räcka med att populationen är så liten (eller att arten förekommer sporadiskt) att den enbart av den anledningen riskerar att försvinna oavsett yttre påverkan.

Exempel på arter som troligen alltid kommer ligga i kategorin Akut hotad, oavsett naturvårdsinsatser, är fjälluggla som bara häckar vissa år i Sverige när det är god tillgång på gnagare, hårig skrovellav som endast finns på några få platser med forsdimma i Norrland och Bohuslind med lokal förekomst i enstaka exemplar i västra Sverige. Men för många av de arter som klassas som hotade på rödlistan finns externa hotfaktorer identifierade. Det kan vara brukningsmetoder inom skogs- och jordbruk, klimatförändringar, föroreningar, överfiske, exploateringar för bebyggelse eller vägdragningar, med mera. 

Till rödlistade arter hör, förutom de hotade, också de som kategoriserats som, Nära hotad (NT), Nationellt utdöd (RE) och Kunskapsbrist (DD). De arter som däremot tillhör kategorin Livskraftig (LC) är varken hotade eller rödlistade. Eftersom rödlistning handlar om att bedöma risken för att en art försvinner från landet kan även vanliga arter där populationen har minskat med en viss procentsats bli rödlistade även om ett eventuellt försvinnande bedöms ligga långt fram i tiden. Några exempel på sådana är ask, kungsfågel och gråtrut.

ATT GÖRA RÖDLISTAN OPERATIV

För att kunna använda information från rödlistan på ett bra sätt i det praktiska arbetet behöver vi bryta ner den till det som är relevant för trädmiljöer i Södraland. Många av de listade arterna har en nordligare utbredning och finns inte alls i Södraland eller i en begränsad omfattning. Det behövs alltså en regional anpassning av den nationella listan för att kunna fokusera på de arter där hänsyn och avsättningar kan förväntas göra nytta.

Låt oss ta ett exempel på vad det skulle innebära när det gäller fåglar. I Sverige finns det cirka 250 arter häckande fåglar varav 99 är rödlistade vilket innebär 40 procent av fågelfaunan. Av dessa förkommer 69 (28 procent) i Södraland och om vi begränsar oss till arter som helt eller delvis nyttjar skog blir det 22 (9 procent). Fem av dessa är inte primärt skogsarter.

Då återstår 17 (7 procent). Två av dem, tretåig hackspett och kungsörn, har huvudutbredning utanför Södraland och fem, busksångare, lundsångare, sommargylling, brun glada och brandkronad kungsfågel, är på gränsen av sitt utbredningsområde i Europa och förekommer lokalt i låga antal.

I den mån skogsbruk på ett avgörande sätt påverkar förekomster av dessa arter i Södraland kan hänsynen lämpligen utformas efter lokala förhållanden där arterna finns

Av resterande 10 arter (4 procent) är en klassad som Akut hotad, vitryggig hackspett. För den arten finns ett omfattande nationellt åtgärdsprogram som delvis berör Södraland och Södra är sedan många år en part i det programmet. Berguv är klassad som Sårbar och duvhök, mindre hackspett, gröngöling, spillkråka, nötkråka, kungsfågel, bivråk och havsörn tillhör kategorin Nära hotade. För havsörnen har vi sedan många år en utmärkt skrift som heter ”Bruka skogen och klara havsörnen”. Den har visat sig vara ett bra stöd för de skogsägare som har häckande havsörn på sina fastigheter. Berguven och de Nära hotade fågelarterna hanteras redan inom ramen för generell hänsyn och frivilliga avsättningar och förhoppningsvis kan detta bidra till att arterna på sikt försvinner från rödlistan.

Så av rikslistans 99 rödlistade fågelarter är det 17 att hantera i Södraland. Värt att påpeka är dock att vårt naturvårdsarbete inte bara handlar om rödlistade arter. Alla naturvårdsåtgärder som Södras medlemmar gör är till nytta för långt fler arter än de som finns på rödlistan

Det röda skynket kommer säkert fortsättningsvis att fladdra i många sammanhang.Men rödlistan är värd ett bättre öde än att användas som tillhygge. Förhoppningsvis börjar fler aktörer att använda rödlistan mer konstruktivt. Att bryta ner rikslistan till det som är relevant för en viss region är ett bra sätt. Det är det som Södra kommer att jobba vidare med.

Text: Gustaf Aulén