Hänsynsträden gynnar artmångfalden
Ute på den öppna ytan, i en grupp eller ensamma, upptornande högt över nästa generations skog i ungskogen och kan dyka upp som en överraskning i gallringsbeståndet. Där står de, hänsynsträden som lämnats vid avverkning.
I dryga 20 år har hänsynsträd lämnats vid avverkning. Hänsynsträden fyller en viktig funktion i dagens brukade skogslandskap. Att bevara träd och buskar med naturvärden är ett viktigt komplement till andra hänsynstaganden i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden i skogen. De tillför livsmiljöer som är annars hade saknats i våra brukade skogar – gamla träd i solbelysta lägen. Många arter förekommer till och med oftare på friställda hänsynsträd av till exempel ek och asp än om de står i sluten skog.
Bidrar till skogens ekosystemtjänster
Hänsynsträd bidrar till skogens ekosystemtjänster, samtidigt som de också kan vara vackra och ge positiva upplevelser i skogslandskapet.
Hänsynsträden blir en brygga för skogens arter in i nästa generations skog. Genom att lämna grupper av träd kan en del av skogens bärris och mossor bevaras, och senare växa ut i den uppväxande skogen. Mykorrhizasvampar, de viktiga svampar som lever i symbios med träden, kan leva kvar på rötterna på lämnade hänsynsträd för att senare bilda nya samarbeten med nästa generations skog. Hänsynsträden får ofta håligheter, genom ålder och svampangrepp, och blir då boplatser åt fåglar.
Att död ved är viktig för mångfalden i skogslandskapet kan inte sägas för många gånger. Vid gallring och avverkning skapas ju död ved i form av högstubbar, men efter en slutavverkning dröjer det längre till nästa gång det ställs högstubbar. Hänsynsträden fyller därför en viktig roll – på sikt kommer de dö, de kan blåsa ner eller dö där de står. De bidrar då med ett kontinuerligt tillskott av död ved. Det är därför hänsynsträd aldrig ska tas ut ur skogen, de har ett stort värde både som levande och döda.
Hänsynsträden bryter också upp intrycket av den kala ytan efter en avverkning och det är något som ofta uppskattas av förbipasserande. En bonus är ju att de gamla eller blommande träden ofta är extra vackra att se på.
Kärt barn – många namn
Naturvärdesträd, hänsynsträd, utvecklingsträd, evighetsträd – kärt barn har (för?) många namn.
Naturvärdesträd är träd som med sin karaktär är biologiskt värdefulla. Det kan handla om stora kronor, grova levande eller döda grenar, avvikande barkstruktur, gamla skador eller tickor på stammen. Det kan också bero på att de är ovanliga, grova eller gamla. Även bärande och blommande träd och buskar kan ingå.
Till naturvärdesträd räknas levande eller döende träd som har gröna blad eller friska barr i kronan. De ska ha speciella naturvärden och vara avvikande från produktionsträden.
Utvecklingsträd är träd som lämnas kvar eller gynnas vid skogliga åtgärder, om det saknas eller finns för få naturvärdesträd. Utvecklingsträden kommer på sikt att få allt högre naturvärden.
Hänsynsträd eller evighetsträd är ett samlingsbegrepp för både naturvärdesträd och utvecklingsträd, helt enkelt alla de träd som sparats som hänsyn och som ska stå (eller ligga) kvar i beståndet.
Tänk på hänsynsträden i alla steg av skogsskötseln
Alla skogsägare kan främja den biologiska mångfalden genom att lämna hänsynsträd. För certifierade skogsägare är det också ett standardkrav, att alla naturvärdesträd sparas och värnas.
Föryngringsavverkning: Vid föryngringsavverkning ska alla naturvärdesträd och minst 10 träd per hektar lämnas som hänsyn. Lämna gärna träd i grupper eller i anslutning till annan hänsyn, det ger högre naturvårdsnytta och kommer underlätta vid framtida skogsskötsel.
Föryngring: Planera inte närmare än 3 meter från hänsynsträd eller annan sparad hänsyn.
Röjning och gallring: Se över tidigare lämnad och framtida hyggeshänsyn. Naturvärdesträd ska friställas. Tidigare lämnade ytor kan om hänsynen är ljuskrävande behöva röjas eller gallras från inväxande träd. Yngre, framtida hänsyn kan börja friställas, kanske finns en grupp av asp eller sälg i beståndet?
Viktigt att komma ihåg att lämnade hänsynsträd alltid ska lämnas kvar i skogen, oavsett om de står upp eller ligger ner, levande eller döda – så tillför de står nytta för den biologiska mångfalden.
Exempel på naturvärdesträd:
- Ovanligt gamla, grova eller senvuxna träd eller buskar.
- Träd med bohål, håligheter, risbon eller tickor på stammen.
- Träd med avvikande struktur, exempelvis grov bark, uppsprucken bark, pansarbark, silverbark eller med brandljud.
- Spärrgreniga träd, träd med platta kronor eller med grova vridna, hängande grenar
- Äldre fristående eller tidigare fristående träd, exempelvis hagmarksgranar
- Träd med kulturspår, såsom hamlade träd eller vårdträd.
- Ovanliga trädslag, exempelvis sälg, eller ädellövträd i ett annars barrträdsdominerat bestånd.
- Bärande träd och buskar
Sälg
En gammal sälg i barrblandskog är ett självklart naturvärdesträd. Sälgens blomning ger mycket pollen och nektar och är viktig för att våra pollinerande insekter ska överleva den kritiska våren. På döda grenar och stammar av sälg är mångfalden minst lika stor, över 200 skalbaggsarter beroende av sälgens döda ved och bark Har man tur kan man få syn på den grönskimrande myskbocken som lägger sina larver i gammal sälg. Myskbocken lever ofta i gränsen mellan levande och död ved.
Asp
Många studier visar att levande och döda aspar i öppna, solbelysta miljöer är viktiga för många arter. Skalbaggar bor i håligheter i levande och ännu fler finns i veden på den döda aspen. På den grova barken trivs många lavar och mossor. Asptickan, som är vanlig på äldre asp, är en ticka som går in vid grensår, rötar veden och gör den till lämpliga träd för hackspettar att hacka ur sina bohål i. När spettarna drar vidare flyttar nya hyresgäster in, pärl- och sparvugglor tar gärna över efter spillkråkan.
Ek
Eken är ett av de artrikaste trädslagen vi har, totalt är mer än 1 500 arter knutna till just eken. På barken trivs bland annat många olika lavarter. I takt med att eken blir äldre ändras också ekstammens pH-värde, och ännu fler ovanliga lavarter trivs. Även inuti eken finns en stor mångfald av arter. I äldre ekar hjälper bland annat skalbaggsarter till att bryta ned barken inifrån och bilda mulm, en blandning mellan bark, döda insekter och rester från fågelbon. Mulmen blir i sin tur och mat åt en stor del insekter. Ekbock och läderbagge tillhör de med exklusiva skalbaggsarterna på gammal ek.
Nyhet
Publicerad:
Generell hänsyn
Genom att spara en kantzon, gynna skogsbrynet vid gallring, lämna en trädgrupp på föryngringsytan, nyskapa död ved eller röja fram en igenvuxen torpgrund så att den inte skadas, skapas bättre förutsättningar för både djur, växter, insekter, svampar, lavar och kulturmiljöer att trivas i den brukade skogen. Allt detta är delar av det som till vardags kallas för generell hänsyn i skogsbruket. Generell hänsyn ska ingå i alla skogliga åtgärder och det är tillsammans med de frivilliga avsättningarna en grundbult i skogsbrukets naturvårdsarbete.
Generell hänsyn anpassas till de förutsättningar som finns vid varje skogsbruksåtgärd och område. På så vis – tvärtemot vad begreppet kan antyda – blir hänsynen specifik.
I en artikelserie går vi igenom olika delar i den generella hänsynen.