Områdeschefen: ”Det bara knäckte och small”

Hård vind var förvarnad men få hade kunnat ana hur stark stormen Gudrun skulle bli. Den fällde ensam lika mycket skog som alla andra stormar på 1900-talet tillsammans och ungefär hälften av de 200 miljoner träd som blåste omkull föll på Södramedlemmars marker. 

Arne Lundin, vid tiden områdeschef i Ljungby skogsbruksområde, drabbades både på ett personligt och ett professionellt plan. Han blev utan hushållsström i sex veckors tid samtidigt som han kämpade för att hantera en stor kris på jobbet. 

– Jag minns att jag öppnade ytterdörren och tittade ut, det blåste och dånade. Vi hade granskog i närheten av huset och det luktade starkt, likt doften av nedsågad gran. Jag stängde snabbt igen dörren och så kurade jag och min hustru ihop oss i huset och hoppades att inte få några träd över oss, säger Arne.

– Vi var bedövade och funderade på vad det skulle bli av det här. Vi bor vid en liten väg och det gick inte att drömma om att komma ut ur huset.

Styrkan i kooperationen bidrog till lösningen

Ett dygn efter att stormen dragit förbi kunde Arne ta sig in till kontoret. Överallt längs vägen träffade han på grannar och närboende som med hjälp av traktorer eller skördare var i full färd med att försöka hugga enstaka träd för att skapa framkomlighet på vägarna. Väl på plats möttes han av mängder av medlemmar i stort behov av hjälp och stöd.

– Folk var uppgivna och desperata, de ville ha hjälp vilket jag förstår fullt ut. För de allra flesta var så väl telefoni som ström utslaget så många var väldigt oroliga och berörda, minns Arne.

Arne och hans kollegor fick genast ta itu med att hantera praktiska frågor som avsättning av virke och logistik. Samtidigt fanns det en stor oro hos medlemmarna som behövde hanteras – miljontals träd hade fallit och behövde snarast omhändertas så att virket inte blev skadat. 

Södras ledning beslutade att alla medlemmar skulle få lika mycket betalt för virket oavsett om det höggs samma dag, om ett halvår eller om ett år. 

– Det var ett starkt beslut av Södra. Den tryggheten för skogsägarna gjorde att det föll en tung sten från mångas bröst. Folk blev nöjda och kände att det så småningom skulle ordna sig. Där visade sig styrkan med kooperationen, med vår medlemsägda förening, säger Arne.

Oförtrutet arbete under lång period

På grund av stormen behövde alla hjälpa till så gott det gick. I Ljungby ordnade man möten i de västra och östra delarna av området. Till respektive möte anslöt över 500 personer och de allra flesta tog den hägrande uppgiften med god fattning. Arne som själv ägde skogsfastighet och jobbade för Södra som områdeschef hade god insyn och visste att alla parter i kedjan gjorde så gott de kunde för att hantera det hela så fort som möjligt och försökte förmedla planen som ändrades längs med vägen.

En ljusglimt mitt i krisen var hjälpen från utländska entreprenörer från bland annat Danmark, Baltikum och Rumänien. Och alla blev goda bundsförvanter i arbetet med att ta hand om det stormfällda virket som oförtrutet pågick. 

– Det var inte fråga om 8-timmarsdagar. Man körde från morgon till kväll, hela dygnet, dygn efter dygn. Vissa saker framstod inte längre som särskilt viktiga, det löste sig ändå. Det var en prestigelös tid när det viktigaste var hur vi kunde hjälpas åt.

Insatserna från de enskilda byalagen och landsbygdsborna var ovärderliga, berättar Arne.

– Välvilligheten att ställa upp för varandra sticker ut. Jag är äldre idag och det har runnit mycket vatten under broarna, men det här att alla hjälpte till är ett starkt minne. De flesta av fastigheterna på landsbygden har motorsåg och traktor så man hjälptes åt att röja vägarna. Man tog de viktiga huvudstråken först för att kunna köra fram och man ställde solidariskt upp och hjälpte varandra. Stormen ledde till en enorm sammanhållning, som jag tror har satt stort avtryck i dagens lokalsamhälle.

Gudrun förde Arne och frun Marianne närmre varandra

Det var inte bara över landsgränser eller i lokalsamhället som banden knöts starkare. Hemma hos familjen Lundin ledde stormen också en ny väg framåt i livet och i relationen. 

– Det var givetvis ganska slitsamt och inte så enkelt att leva strömlöst i sex veckor, men på något sätt gick det. Vi hade tur att det inte kom bitande kyla direkt efter Gudrun, då hade ledningarna frusit sönder. Vi eldade och så fick vi passa på att duscha på kontoret. Matlagningen fick lösas med hjälp av stormkök på gasol eller via elverk som drevs med diesel. När solen gick ner på eftermiddagen blev det mörkt, även om alla maskiner som körde nästan dygnet runt lyste upp lite grann. 

För att kunna ta hand om allt virke behövde vi personal som kunde hantera administration och logistik. Arnes fru Marianne arbetade vid denna tid inom sjukvården. Men Gudrun gjorde sig ständigt påmind hemmavid och samtidigt såg hon hur hennes man Arne var tyngd av alla arbetsuppgifter. Hon bestämde sig för att ta tjänstledigt från sitt ordinarie jobb som kom att bli några år. Därmed kom hon att bli en del av Södra och sida vid sida med sin make arbeta med att tackla effekterna av stormen som dragit in i deras liv. 

– Detta gjorde att vi kom att bli extra sammansvetsade under den här perioden, avslutar Arne Lundin.