om bilden

Rallarbiet är en av de många biarter som finns i skogslandskapet. Foto: Sven Tegelmo

I Sverige finns cirka 300 olika arter av bin. Bland dem finns honungsbiet samt ett 40-tal humlor, som rent systematiskt också räknas som bin. Övriga är solitärbin, som de kallas eftersom de till skillnad från honungsbiet och humlorna lever ensamma och inte i samhällen. Vildbina är viktiga för pollineringen av jordbruksgrödor, i trädgårdar och av skogens växter.

– En ganska stor andel av biarterna finns i skogslandskapet, berättar Per Westerfelt, naturvårdsforskare på Skogforsk. Var man hittar dem beror lite på hur resurserna ser ut. Många bin bor i död ved, ofta i gångar och håligheter gjorda av skalbaggar. De föredrar därför hyggen eller andra öppna platser där solen kommer åt den döda veden och där det finns gott om blommor.

Vildbina bor gärna i solexponerade högstubbar.

HÖGSTUBBAR OCH DÖDA TRÄD

I sina studier av vildbin har Per kunnat se att antalet lämpliga boplatser i ett ungskogsbestånd direkt påverkar hur många vildbin som lever där. Även tillgången på föda, det vill säga nektar och pollen från blommor, har betydelse för de skogslevande vildbina.

– Vi tittade speciellt på ringcitronbi och rallarbi, två arter som bor i solexponerad död ved. Vi fångade vildbin i fällor i 15 ungskogsbestånd och gjorde samtidigt noggranna inventeringar av hur många lämpliga boplatser det fanns och hur tillgången på föda såg ut, både inne i ungskogarna och längs de vägkanter som låg inom 300 meter från våra fällor.
Resultatet talade sitt tydliga språk. Ju fler boplatser och ju mer föda det fanns i ett bestånd, desto fler bin fångades också.

Per Westerfelt har inventerat boplatser och blommor i 15 ungskogar.

– Eftersom vissa arter av vildbin bara verkar bo i högstubbar och döda träd är det värdefullt att skapa högstubbar och låta stående döda träd vara kvar efter avverkning, säger Per.

SAMLAR POLLEN OCH NEKTAR

Många av vildbina är kräsna när det gäller boplatser och kan rata flera håligheter innan de blir nöjda.

– Honorna lever i ungefär 3-6 veckor som bin och lägger då cirka 5-20 ägg, berättar Per. De lägger ett ägg i taget och varje ägg får en egen cell.

Efter att ha lagt ett ägg i en trång gång samlar honan pollen och nektar som placeras intill ägget. Sedan täpps ingången igen för att skydda ägget och matförrådet. Efter någon vecka kläcks ägget och larven har då ett matförråd att äta av.

– De tidigaste bina börjar flyga när sälgen blommar på våren, medan många andra börjar flyga först i juni eller juli, säger Per. De tidigaste bina har övervintrat som fullbildade insekter, medan de senare övervintrat som larver eller puppor.

Rallarbiet gillar rallarrosen (Epilobium angustifolium), även känd som mjölkört. Foto: Adobe Stock

GÅR ATT GÖRA MER

Förutom den generella hänsynen i skogsbruket kan den intresserade skogsägaren göra mer för att underlätta för de pollinerande vildbina.

– Den generella hänsynen innehåller mycket som är bra, men vill man gynna bina lite extra är det bra att lämna mer död ved, högstubbar och döda stående träd där det är möjligt. De biarter som gräver bon i marken tycker om sandig mark som är solexponerad och inte övervuxen med gräs. Att skapa sådana ytor genom småskalig markstörning är bra, till exempel genom att gräva fram sanden på en solig fläck. När det gäller tillgången till blommor så går den också att påverka. Att vänta med att slå vägkanterna tills efter blomningen gynnar förekomsten av blommor och ger mer mat till bina. Har man möjlighet att göra en naturvårdsbränning så gynnas ofta rallarrosen, något som rallarbiet trivs med.

– Tidigt på våren är sälgens blommor en viktig födokälla, avslutar Per. I samband med röjning av bryn, lövhörnor och diken är det därför värdefullt att lämna kvar sälg, liksom andra blommande träd som rönn, lind, lönn, fågelbär och apel. Även blommande buskar som olvon, slån och nypon är viktiga för bina.