– Vi ser tyvärr inte någon positiv trend. Det är helt enkelt för många älgar och annat klövvilt för att fodret ska räcka till i skogen. Det märks både på sjunkande reproduktion hos älg och betesskador
som är på tok för höga, säger Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen redovisar varje år resultatet från den av skogsbruket finansierade nationella inventeringen av hur omfattande betesskador hjortdjur, främst från älg, hjort och rådjur, orsakar skogen. Den så kallade Äbin (älgbetesinventeringen) görs på våren, innan lövsprickningen, i ungefär hälften av Sveriges knappt 150 älgförvaltningsområden. I Götaland har cirka 3 500 bestånd i år besökts av professionella inventerare.

Christer Kalén, Skogsstyrelsen

Resultatet visar att inget av de inventerade områdena klarar gränsen för tolerabla nivåer av årsskador på tall. Gränsen är satt till maximalt fem procent årsskador på unga tallar.
– Det ser väldigt illa ut. Av 32 inventerade områden har 28 skador som vi betraktar som mycket allvarliga. I dessa områden måste kraftfulla åtgärder till, i första hand handlar det om att viltstammen måsta minskas genom avskjutning, säger Christer Kalén.

Enligt Kalén har resultatet i många områden gått från en fruktansvärd situation till ett katastrofalt
läge. Allra sämst är det i ett område i västra Götaland, ÄFO nr 5, där mer än var tredje tall har skadats det senast året. Det är en försämring jämfört med den förra inventeringen då var fjärde ung tall var skadad.
– På Skogsstyrelsen är vi mycket bekymrade över att man trots tydliga bevis på den allvarliga situationen i tidigare inventeringar inte lyckats med tillräckliga åtgärder för att nå en förbättring
enligt de mål som är uppsatta, säger Kalén.

Hjortdjuren betar skott, gnager bark och bryter stammen på de unga tallarna. Det ger upphov till
både kvalitetsförsämringar på träden och tillväxtförluster. Det kan även leda till att gran etablerar sig
och konkurrerar ut tallbestånd där markägarens avsikt har varit att föryngra med tall.

EKONOMISKA FÖRLUSTER

De skador som det kraftiga viltbetet på tallen orsakar leder årligen till stora ekonomiska förluster för skogsägarna.
– På kort sikt kan det till exempel handla om kostnader för skyddsbehandling av ungtallarna. På längre sikt resulterar tillväxtförlusterna i en sämre ekonomisk avkastning.

Skogsstyrelsen gör även prognoser som visar utvecklingen av den betydelsefulla ungskogen i landskapet. Den visar att fodertillgången minskar på många håll framöver, vilket gör att risken för viltskador ökar. En orsak till den minskade fodertillgången är att de ungskogar som vuxit upp efter stormen Gudrun i
Småland 2005, nu blir allt äldre och därmed mindre intressanta som foder för viltet.
– Att tillgången till foder går tillbaka understryker vikten av att viltstammen måste anpassas till förutsättningarna, säger Christer Kalén. I avsaknad av ansvarsfull viltförvaltning kommer naturen själv reglera älgstammen med dålig reproduktion och sämre slaktvikter som följd.

BESLUTSAMHET OCH ENGAGEMANG

Vad krävs då för att vända trenden när det gäller viltbetet?
– Dagens modell för älgförvaltning bör ha förutsättningar att förbättra situationen i skogen men då krävs beslutsamhet och engagemang från de som sitter bakom spakarna: markägare, jägare och myndigheter. Markägarna har visserligen flyttat fram sina positioner i viltförvaltningen, men  utvecklingen måste fortsätta och engagemanget behöver öka på alla nivåer. Som markägare måste man ta ett större ansvar och göra viltfrågorna till en del av skogsskötseln och inte helt lämna det till jägarkåren. Detta gäller även de skogsägare som inte jagar. Sammantaget är inställningen till viltskadorna för generös, menar Christer Kalén.

Han menar också att markägarna behöver städa framför egen dörr och exempelvis inte slentrianmässigt
föryngra med gran när andra trädslagsalternativ är möjliga och att eftersträva de krav som ställs i certifieringar angående lövandel i ungskog.
– Sommarens torka har gjort oss påminda om att följderna av förändrat klimat kräver att vi är mer
noggranna när vi idag föryngrar skogsmarken och anpassar trädslagen efter markens beskaffenhet, det
vill säga tall på torrare marker, säger Christer Kalén.

Konkurrensstatusen för rönn, asp, sälg och ek (RASE) har på Götalandsnivå enligt Äbin försämrats successivt mellan åren 2015 och 2018. Förutsättningar för trädbildning av
dessa arter har därmed minskat, vilket är tvärt emot skogsbrukets målsättningar.

Skogsägarnas ambitioner att öka andelen tall på tallmark syns tydligt i Södras statistik
över försålda plantor. Fortfarande är dock nivån alltför låg i förhållande till önskat läge.

”Vi måste öka ambitionen ytterligare”

Johan Frisk

Johan Frisk, viltförvaltningsexpert i Södra, delar Skogsstyrelsens bild av viltbetesproblematiken och deras oro över situationen.

– Hittills syns tyvärr inte våra ansträngningar i minskade skador. Det samlade betestrycket från
klövvilt måste sänkas ytterligare. På många håll har vi idag en situation där alla är förlorare. Den biologiska mångfalden, exempelvis möjligheterna till trädbildning av rönn, asp, sälg och ek, minskar. Markägarnas möjligheter till avkastning från skogen minskar och även kvaliteteten på  klövviltstammarna påverkas negativt vid brist på bra foder, säger han.

Johan vill dock lyfta fram en del positiva tecken och manar till fortsatt satsning.
– Vi är idag mer medvetna om problematiken och har större kunskap i viltfrågan och många jobbar mycket aktivt med den – markägare och jägare tillsammans. Sedan 2010 har skogsägare i Götaland bland annat föryngrat allt mer med tall. Det visar både Södras statistik över försäljningen av tallplantor och Skogsstyrelsens återväxttaxering.
– För att våga satsa ännu mer på föryngring av tall måste markägarna känna förtroende för viltförvaltningen, se att föryngringarna inte spolieras av alltför högt betestryck från klövvilt. Jag är optimist och tror att vi kan nå målen – vi har verktygen och måste helt enkelt nå dem. Jag är övertygad om att vi är på rätt väg, men siffrorna visar tydligt att vi måste kraftsamla och öka ambitionerna ytterligare. Södra delar därför Skogsstyrelsens syn att klövviltstammarna i många områden måste
minskas betydligt. Vi måste även fortsätta öka andelen tall vid föryngring av tallmark, säger Johan Frisk.