Tänk på miljövärdena i samband med förröjning

I en kantzon som denna med en rikt buskskikt av ek, hassel, asp och björk kan det vara motiverat att röja ner inväxande gran för att hålla kanten lövdominerad. Men nästa all underväxt ska vara kvar, även någon enstaka gran ska vara kvar.

Buskar och småträd är en viktig del av skogsekosystemet. De utgör skydd och boplats för fåglar, småvilt och småkryp. I skiktade skogar trivs många småfåglar. Talltitan är ett exempel på en art som behöver skiktade skogar för att klara sig, där både skydd och mat erbjuds. Genom att spara skiktade partier, som kantzoner, sumpdrog och eller andra hänsynsytor kan talltita, stor revmossa och en mängd andra spännande arter hitta boplatser i produktionsskogen.

Inför gallring och slutavverkning är det ofta nödvändigt att förröja beståndet, det vill säga ta bort den underväxt som försvårar och hindrar avverkningen eller GROT-uttag. Men precis som med andra åtgärder i skogsbruket ska åtgärden vara genomtänkt och utföras med hänsyn till miljövärdena. Grundregel är att all underväxt som inte är i vägen vid kommande skogliga åtgärder ska stå kvar.

Att spara bärande träd och buskar är viktigt vid förröjning. Det finns cirka 75 buskarter i Sverige och alla dessa är väldigt viktiga för en stor mängd fjärilar, skalbaggar, humlor och andra smådjur. När buskarna blommar erbjuder de pollen och nektar och på skott, blad, grenar, kvistar och stamdelar finns livsrum för tudentals arter. Buskarnas bär äts av både fåglar och insekter. Efter varje åtgärd ska samtliga arter buskar och träd som fanns innan finnas kvar. Ofta kan dessa sparas i annan typ an hänsyn, som kantzoner, hänsynsytor eller trädgrupper.

Kantzoner mot vattendrag, våtmark och brynmiljöer mot åker är viktiga miljöer som ofta har en rik mångfald. Här är det viktigt att ett rikt och varierat buskskikt finns. Ibland kan det vara motiverat att göra en mindre åtgärd i kantzonen men syftet är då alltid att höja områdets naturvärden.

Impediment ska alltid lämnas oröjda. Det gäller även för de småimpediment som ofta finns insprängda i ett bestånd, som exempelvis mindre bergsknatar och surdrog. Här är ju aldrig småbuskarna ivägen för skogsbruket men tillför ett stort värde för mångfalden och ska därför få stå kvar. Likadant gäller för sumpskog, oavsett storleken så ska småträden få stå kvar i samband med en förröjning.

Hänsynsgrupper ska även de lämnas oröjda, så det är viktigt att redan innan förröjning besluta var de ska lämnas. Eftersträva att spara trädgrupper och utvecklingsytor i anslutning till befintliga naturvärdesträd, ansamlingar av död ved, där det finns mycket bärris eller vid terrängformationer, som block eller fuktstråk.

Ibland finns det väldigt lite hänsyn att lämna på den yta som ska åtgärdas och då ska alltid ett litet område sparas oröjt. Skiktade eller buskrika partier skapar en variation som bryter av synintrycket av en stor öppen eller enformig yta, något som ofta lyfts som viktigt ur sociala aspekter.

Kulturmiljöer ska till skillnad från mycket av den andra hänsynen alltid röjas fram. Genom att ta bort småträd och buskar synliggörs kulturlämningen och risken för skador minskas drastiskt genom att maskinförarna ser lämningens utbredning. Det är även mycket lättare att ta bort små träd utan att orsaka skada än vad det är att ta bort stora träd. Kom ihåg att rensa bort nerröjt ris från lämningen – om riset ligger kvar och täcker lämning blir den mycket svår att se.