Södra logo
phone
email

Nya resultat från forskning i viltdemohägn

Viltdemohägn. Anna-Karin Malm, Tranhult. Anna-Karin Malm visar hur harar och rådjur kan krypa under staketet i halvhägnet.

En färsk vetenskaplig studie i Södras medlemmars viltdemohägn visar tydliga tecken på att viltbete påverkar tallplantorna redan inom tre till fem år efter plantering. Både älg och rådjur verkar ha bidragit till betet. Betestrycket har också förändrat fältvegetationens artsammansättning.

Emma Holmström, SLU
Emma Holmström, SLU, ser viltdemohägn som en metod för att avgöra betestrycket.

Studiens syfte var att undersöka hur viltbetet påverkar tillväxt och kvalitet för planterade tallplantor och självföryngrade trädslag som asp och glasbjörk. Forskarna undersökte också mängden och artsammansättningen för fältskiktets örter och bärris. 

Emma Holmström, SLU, som ansvarar för studien, berättar att antalet tallar och självföryngrade lövträd inte skiljer sig mellan hägnade och ohägnade ytor. Däremot har de hägnade ytorna större andel rakstammiga tallar och färre betesskador än ohägnade. 

– Redan 4-5 år efter plantering var medelhöjden för tall i genomsnitt 30 procent lägre på de ohägnade ytorna, som både älg och andra klövviltarter har tillgång till. För asp och björk var medelhöjden 40 procent lägre till följd av betet. 

Det finns indikationer på att det inte bara är älgen som betar de unga plantorna. 

– Vi misstänker att också rådjuren betar, eftersom det finns tendenser till att tall, asp och björk är lägre också i halvhägnet, där inte älgen kan komma in. Jag är ganska säker på att den lilla skillnad vi ser redan nu kommer att förstärkas med tiden, säger hon. 

När det gäller fältvegetationen visar studien att det finns mer gräs utanför hägnen än innanför och mer örter innanför än utanför. 

– Det visar att betestrycket har förändrat sammansättningen av fältvegetationen bara på några år vilket i sin tur kan påverka andra artgrupper, till exempel pollinerare. 

Nytt sätt att avgöra betestrycket

Emma ser viltdemohägnen som ytterligare en metod att avgöra betestrycket, utöver spillningsinventeringar och älgbetesinventeringar (Äbin) inom älgförvaltningssystemet. 

– Vi reglerar inte viltstammarna för viltstammarnas skull, utan för att vi vill få till bra föryngringar. I stället för att göra modeller av viltpopulationen utan att direkt kunna räkna antalet djur, så skulle man kunna titta på föryngringar innanför och utanför hägn. Utifrån det man ser skulle man kunna diskutera om kostnaden för det aktuella betestrycket är rimlig och komma överens om vad som behöver göras för att få upp tillräckligt mycket tall, lövträd, ris och örter i landskapet, säger hon. 

När rapporten är klar kommer den att göras tillgänglig för den som vill ta del av studien som helhet.

 

Bilder från Södrakontakt nr 2 2024

Fakta om viltdemohägnen

  • Ett 30-tal viltdemohägn ingår i studien. 
  • Ett viltdemohägn består av tre ytor på 25 x 25 meter inom en större föryngringsyta som har föryngrats på samma sätt genom plantering med tall efter föryngringsavverkning.
  • En yta (A) är helt ohägnad och bara markerad med stolpar på hygget. Den fungerar som kontrollyta. Halvhägnet (B) är öppet drygt en halvmeter närmast marken, så att alla klövviltarter utom älg och kronhjort kan passera in under nätet. I helhägnaet (C) kommer inga betande djur in. 
  • Viltdemohägnen visar i praktiken hur viltbete påverkar buskar, plantor, bärris och örter och vilket foder viltet föredrar. De är intressanta för forskning, fungerar som fina pedagogiska hjälpmedel och är utmärkta platser för samtal om skog och vilt.

Visa fler nyheter med samma ämne

Ämnen:

Nyhet

Publicerad: