Julgransodlingen ett bra komplement för Mats

Att Mats Gustafsson i Uråsa söder om Växjö bestämde sig för att prova på julgransodling var lite av en slump. Han hade en gammal betesvall på nästan ett hektar, ett stycke stenbruten mark som han funderade på vad han skulle göra med.

– Jag hade tidigare haft viltåker där, men så föreslog svågern att jag skulle testa att odla julgranar, säger Mats. Jag tyckte att det lät intressant, men i ärlighetens namn hade det lika gärna kunnat bli energiskog eller något annat. Vår fastighet drabbades hårt av Gudrun 2005 och jag ville ha något som skulle kunna fungera som komplement till den övriga skogen.

Mats – som är nybliven pensionär efter att bland annat ha arbetat som skogsinspektor, avverkningsledare och områdeschef inom Södra – köpte gården tillsammans med hustrun Annika 1993. Fastigheten är på 45 hektar, varav 34 är produktiv skogsmark. De första julgranarna planterades 2011.

– I början planterade vi vartannat år för att julgranarna inte skulle bli klara samtidigt, säger Mats. Ska man jobba med det här är det bra om man kan förse sina uppköpare med julgranar varje år. 

Täta och smala granar är idealet

Mats odlar nästan uteslutande vanlig rödgran, eftersom den efterfrågas mest. På senare tid har han även provat att plantera lite kungsgran.

– Kungsgranen är svårare, säger han. Den är frostkänslig, växer långsammare och behöver hägnas in för att skyddas mot viltet.

Annars vill Mats helst inte att granarna ska växa för fort. Alltför snabb tillväxt gör att det blir svårt att hinna med skötseln.

– Jag sätter barrotsplantor med lite tätare förband just för att de inte ska växa för fort, men det gör de ofta ändå. Man får se till att klippa och forma granarna varje år, men det går inte helt att undvika defekter som dubbeltoppar eller sprötkvistar. Folk vill ha ”Piff och Puff-granar”, det vill säga täta, smala och inte för höga julgranar. Kan jag sälja hälften av det jag planterar så är jag nöjd.

Resultatet i odlingen kan också påverkas av torka och insektsangrepp. 

– Snytbaggen har ätit upp en del plantor, berättar Mats. Även granbarrstekeln kan sätta käppar i hjulet för en julgransodlare. Det är stekelns larver som trivs på gräsytor och som tar sig upp på granarna och äter barren på sommaren. Klipper man av de kala bruna grenarna kan det växa ut nya, men är angreppen för stora går det inte att rädda de drabbade granarna. Lösningen är att slå gräset mellan granarna ett par gånger på sommaren. Då minskar angreppen. 

Odlingen bidrar med kassaflöde

I sin odling har Mats 4 500 till 5 000 julgranar. Han räknar med att han säljer i snitt 300 granar varje år, nästan alla till uppköpare.

– Jag satte in en annons på Blocket när jag startade, säger han. De uppköpare som hörde av sig då har jag fortfarande kontakt med. Sedan säljer jag ett mindre antal härifrån gården till grannar och andra, mest för att det är trevligt.

Även om hans verksamhet inte är så stor tycker Mats att julgransodlingen är en lyckad satsning som kompletterar övriga verksamheten och bidrar med kassaflöde varje år.

– Vi som bor på landsbygden kan behöva utveckla våra verksamheter och skaffa flera ben att stå på, säger han. Jag tror att många skogsägare kan hitta en bit mark som passar för detta. Det finns i alla fall utrymme för fler julgransodlare på marknaden. Sverige har fortfarande en stor import av julgranar från Danmark.

Skaffa kunskaper först

Enligt studier på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, lämpar det sig att odla julgranar på nedlagd åkermark med låg bonitet, förutsatt att man sköter odlingen på rätt sätt.

– Det får inte vara för bra jord, säger Mats. Då växer granarna för fort. Frostlänt mark är inte heller så bra, för granarna blir fula om de fryser. Försök gärna hitta lite högre belägen mark, kanske en sluttning. Jag hade dessutom sådan tur att min odling råkar ligga nära våra vägar, vilket förenklar för uppköparna när de kommer för att hugga eller hämta sina granar.

Mats råder också den som är intresserad av julgransodling att ringa en erfaren odlare och ställa frågor, kanske åka på studiebesök.

– Det är bra att skaffa sig lite kunskaper om hur man gör och vad folk vill ha innan man sätter igång. I början trodde jag nog att konsumenten ville ha större granar, men det var snarare tvärtom. Det går att börja hugga granar redan efter fem år, men som bäst tycker jag att granarna blir när de är sex till sju år gamla. Skötseln är också viktig. Toppen ska börja klippas tidigt och efter tre till fyra år får man börja ta in sidogrenarna. Sedan får man se efter granarna varje år. Det blir en del arbete, men det är roligt att hålla på och väl värt jobbet för att få den årliga inkomsten.