Harald värnar naturvärdena med naturvårdande skötsel

Harald bor på gården i Karryd tillsammans med sin fru Gunilla. Gården, som ligger norr om Braås i mitten av Småland, har funnits i familjens ägor i sex generationer. 

I början av 1980-talet fick skogsägare ofta rådet från Skogsvårdsstyrelserna i södra Sverige att avverka mindre värdefull lövskog, för att i stället plantera produktiv granskog.

– Redan då kände jag att en del lövbestånd var värdefulla och vackra och värda att bevara, då de innehöll många olika lövträdslag och buskar. Min farfar, som vid den tiden stod som ägare till gården, litade på min bedömning och valde att inte följa Skogsvårdsstyrelsens råd, berättar Harald Säll. 

I det bestånd vi befinner oss gjordes 1993 en gallring som ökade lövandelen genom att nästan all gran avverkades. 

Dags för nya naturvårdsåtgärder

Nu har det gått 30 år och det är åter dags att gå in och göra naturvårande skötsel, NS, för att bevara och utveckla beståndets naturvärden. I det aktuella beståndet finns idag många olika lövträd och buskar såsom bok, ek, lind, hassel, oxel, rönn, lönn, en och björk. I området finns också en hel del kulturlämningar i form av rösen och stenmurar. 

– I din gröna skogsbruksplan kan vi läsa om beståndets värden, målet med området och lämpliga åtgärder. Inför NS-huggningen spelar det också in hur du som skogsägare vill att beståndet ska utvecklas, säger Johan Svensson som är Haralds inspektor.

Målbilden styr 

Skogsstyrelsen har varit på besök och gett råd till Harald, som nu också har fått bidrag för att utföra en naturvårdande åtgärd i beståndet. Målbilden för detta område är en varierad lövskog med friställda solitära träd. Längs med åkern skapas ett bryn med blommande buskar och solitära träd, och kulturmiljöerna främjas. 

– För att uppnå målbilden behöver vi bland annat framhäva, röja och hugga fritt runt kulturmiljöerna. Vi behöver också hugga fram äldre ekar, ta bort inväxande asp från åkern, naturvårdsgallra resten av aspen och ta bort inväxande hybridlärk, säger Johan.

Både Harald och entreprenören Marcus Gustavsson som utför åtgärderna på det här beståndet är överens om att det är värdefullt att gå en runda i beståndet tillsammans för att få en gemensam bild av vad som ska göras. 

– Alla NS-åtgärder ger inte vackra resultat och ibland kan inspektorn och jag behöva förklara vilka åtgärder jag ska göra och varför, säger Marcus. Då får skogsägaren en förståelse och acceptans för högstubbar och veteranisering. Vid veteranisering skadar jag medvetet trädet. Syftet är inte att trädet ska dö utan att det snabbare ska utvecklas till naturvärdesträd, till exempel att det snabbare blir ihåligt och på så sätt blir intressant för många arter.

Värna stående död ved

Harald, som har ett stort intresse för skogshistoria, berättar att det förr i tiden fanns små mängder död ved i skogen.

– Den döda veden togs tillvara och användes för att värma upp bostäder och för tillverkning av träkol. En betydande del av den döda veden fanns i gärdsgårdarna, säger Harald. När vi började använda taggtråd minskade därmed mängden död ved i naturen för att senare öka igen då vi började värma våra hus med olja och el. Sedan 1950-talet har mängden död ved ökat 20 gånger i södra Sverige.

– Vi ska värna om den stående döda veden om det inte innebär någon säkerhetsrisk, då det finns många arter som är beroende av den, men det kan vara svårt att nå ut med detta budskap, då det kan se skräpigt ut, säger Harald Säll.