Vad händer med den biologiska mångfalden när tallskogen minskar?

I Januari i år presenterade Lisa Petersson sin doktorsavhandling på SLU i Alnarp. Den handlar om vad det kan få för konsekvenser när man efter avverkning ersätter tallskog med föryngring av gran. Bakgrunden har att göra med betesproblematiken i södra Sverige, som har gjort att andelen tallföryngringar har minskat kraftigt under en längre tid.

Stort intresse för tall

– Det är alltid kul att möta skogsägare som vurmar för tallskogarna. Det märks att det finns ett stort intresse för att bevara tallskogen i landskapet. Samtidigt har jag förståelse för att många tycker att det är svårt att föryngra med tall som det ser ut med den betesproblematik som finns idag. Å andra sidan är det ju också stora problem kopplade till granen, och särskilt med tanke på klimatförändringarna. Jag tänker framför allt på de senaste torra somrarnas granbarkborreangrepp.

I doktorsavhandlingen behandlades flera aspekter av att tallen ersätts med gran och vilka effekter det kan komma att få. Huvudfokus var på konsekvenserna för den biologiska mångfalden.

– Jag blev väldigt överraskad när jag började min forskning, av hur lite man egentligen vet om trädslagets effekt på den biologiska mångfalden. Det finns åtminstone några studier som har undersökt vegetationen i karga tallskogar, likaså finns det studier av vegetationen i de lite mer bördiga granskogarna. Det vi framför allt var ute efter i vår studie, var att undersöka trädslagets effekt på vegetationen. För att kunna ge en rättvis bild har vi försökt hitta skogar att studera som befinner sig i mellanskiktet när det kommer till bördighet. Alltså sådana marker där både tall och gran skulle kunna vara tänkbara för föryngring.

Mycket mer växter i tallskogen

Under två somrar inventerades totalt sextio tall- och granbestånd i åldrarna 30, 55 och 80 år. Studieområdet ligger i Småland, och sträcker sig mellan Växjö och Kalmar. Totalt hittades 136 olika arter av kärlväxter.

– Jag blev överraskad av att det gick att hitta så många arter. Men det ska tilläggas att de allra flesta arter bara dök upp enstaka gånger. Ofta handlar det om ogräsarter som tillfälligt kan dyka upp när man rör om i markerna, till exempel i maskinernas spår vid gallring. En del arter verkar kunna överleva mycket länge i fröbanken. Man blir ju rätt förvånad när det dyker upp gräsmarksväxter som hundäxing och blåklocka i en rotvälta mitt i en mörk 80-årig granskog.

Hur skiljde sig då gran- och tallbestånden?

– Om jag bara skulle räkna antalet olika kärlväxter så var det faktiskt fler i granbestånden. Men om man istället tittar på mängden växter som faktiskt fanns i de olika bestånden, så vinner tallbestånden överlägset. I tallbestånden låg den genomsnittliga täckningsgraden av kärlväxter på runt 75 procent. Det kan jämföras med 20 procent i granbestånden.

Stor betydelse för mångfalden

Lisa tror att skillnaden framförallt beror på hur trädkronorna ser ut. Till skillnad från granens täta krona, så är tallens krona förhållandevis gles. Framförallt blåbärsris och lingon, behöver sådana där lite halvskuggiga ljusförhållandena som är typiska för tallskogar.

– Blåbärsriset verkar inte trivas alls i den typen av täta granbestånd som vi har i Sydsverige. Det är också viktigt att komma ihåg att blåbär är en nyckelart, vilket betyder att den har en viktig roll i ekosystemet för en lång rad andra arter. Till exempel använder 34 arter av fjärilar blåbärsris som värdväxt och föda åt sina larver. Men blåbärsris har även en viktig betydelse som föda för större djur. Både tjäder, men också hjortdjur som rådjur och älg livnär sig av blåbärsriset. Minskande andel tallskog kan därför få konsekvenser för en hel rad arter som är beroende av de speciella halvljusa förhållandena som är typiska för den här miljön.

Tallen visade sig även ha betydelse för förekomsten av marklevande lavar. I granbestånden fanns knappt några renlavar alls.

– Ändå var just de här tallskogarna inte speciellt rika på renlav. Eftersom vi undersökte det man skulle kunna kalla medelboniteter, så fanns det inte så mycket lavar som man hade kunnat förvänta sig om det hade varit lite fattigare och torrare tallmarker.

Fler mossor i granskogen

En artgrupp som generellt tycks trivas bättre i de mörka granbestånden var mossorna. Totalt hittades 97 olika arter av mossor, varav 32 arter bara hittades i granbestånden. Många mossor är helt och hållet beroende av död ved att växa på, och särskilt lite nedbruten fuktig granved. De 11 mossarter som bara hittades i tallbestånden, kan framför allt kännetecknas av att de har sådana anpassningar som gör att de tål mer ljusa och öppna förhållanden. Till exempel att de rullar ihop sig för att behålla fukt bättre, eller att de har genomskinliga bladspetsar, vilket också förhindrar uttorkning.

Fler studier

– I framtiden hoppas jag att kunna fortsätta studera biologisk mångfald och skogsbruk. Jag är därför väldigt glad för att jag har blivit beviljad forskningsmedel från Södras forskningsstiftelse, för att fortsätta forska om biologisk mångfald kopplat till gran och tall.

Idag jobbar Lisa som forskningsassistent på institutionen för Sydsvensk skogsvetenskap. Ett av hennes kommande projekt handlar om den epifytiska lavfloran, det vill säga vilka arter av lavar som växer på stammar och grenar av gran och tall.

– Lavar är en väldigt spännande och artrik grupp som vi vet förhållandevis lite om. Och lavfloran på tall och gran är särskilt dåligt undersökt. Det kan tyckas konstigt när de ju faktiskt är våra två vanligaste trädslag.

Text: Lisa Petersson

* Artdatabanken 2019. Värdväxters betydelse för andra organismer – med fokus på vedartade värdväxter. SLU, Uppsala.