Många hänsynsytor behöver skötsel

När den nya skogspolitiken som jämställer produktionsmål och miljömål i skogsbruket infördes 1993 började vi lämna hänsynsytor i samband med föryngringsavverkningarna. Dessa är alltså relativt nya inslag i skogen och kan se ut på olika sätt. Här i södra Sverige handlar det ofta om ytor med lövträd som har lämnats i grupp eller bryn  och där olika typer av vegetation, främst gran, nu har börjat växa in.

Vid föryngringsavverkningen läggs grunden för den framtida naturvården genom att lämna naturvärdesträd, död ved samt olika former av hänsynsytor, som till exempel kantzoner och trädgrupper. Hänsynsytor utgör cirka 5 procent av den avverkade arealen årligen. Genom att koncentrera naturhänsynen blir det oftast tydligt vilka delar som utgör hänsyn och vilka som är rena produktionsytor.

AKTIV SKÖTSEL

Genom aktiv skötsel kan vi höja effekten inte bara på produktionsytorna utan även i hänsynsytorna. Det handlar  alltså inte om att lämna mer, utan att  säkerställa kvaliteten på det vi redan lämnat. Klara Joelsson, ekolog i Södra, förklarar:

– Många arter i våra skogar behöver ljus för att kunna leva och är knutna till lövskogsmiljöer eller ljusöppna tallskogar – miljöer som naturligt skulle uppstå och bibehållas genom störningar som brand eller bete där luckor och markstörning är vanliga inslag, säger Klara.

– Det hjälper dock inte att bara spara sådana miljöer när vi avverkar, eftersom de utan den naturliga  störningen på sikt växer igen och ytorna blir tätare och mörkare. En skog redo för första gallring är väldigt olik skogen strax efter en föryngringsavverkning, och det kan vara lika sant även för hänsynsytorna. Hänsynsytorna kan alltså, precis som andra naturvårdsavsättningar, ha behov av skötsel. Vi måste komma ihåg att tänka naturvård i hela  kedjan, från föryngringsavverkningen, via röjning och gallring fram till nästa föryngringsavverkning.

HUR SKA HÄNSYNEN SE UT?

Nu börjar vi alltså se en ny typ av gallringsmogen skog och det är dags att bestämma hur den fortsatta hänsynen ska se ut. För att skaffa mer faktaunderlag genomför Skogforsk på Södras initiativ en studie finansierad av Södras forskningsstiftelse. I ett första steg har man tittat på hur stor andel av hänsynsytorna som har ett skötselbehov.

– I Linköpings- och Åtvidabergstrakten har 56 hänsynsytor undersökts och det visade sig att drygt hälften av dem behöver aktiva åtgärder om vi vill att naturvärdena ska bevaras eller förstärkas, säger Klara Joelsson.

Nästa steg i studien blir att genomföra skötselåtgärderna i bestånd där behov har konstaterats och därefter mäta effekterna av den. Dessa åtgärder kommer dock att göras på andra ytor och dessa håller nu på att identifieras.

– Tanken är att åtgärderna ska genomföras i halva hänsynsytan medan den andra halvan lämnas utan åtgärd. Åtgärderna kommer att göras i samband med den ordinarie skötseln av skogen, det vill säga gallringen, så att det inte blir en extra kostnad.

– Det känns spännande och kul att nu stå i startgroparna för detta nya arbete i skogen, säger Klara Joelsson. 

EXEMPEL PÅ HÄNSYNSYTOR

I samband med Föreningen Skogens och Södras höstexkursion i mitten av oktober visade Klara Joelsson tillsammans med Per Westerfelt från Skogforsk tre olika hänsynsytor i ett gallringsbeståndbestånd, varav två är i behov av skötsel. 

I ett lövbryn precis i kanten av gallringsbeståndet har asp och sälg lyfts fram. Dessa trädslag tillhör de så kallade RASE-arterna som viltet gillar att äta och de är också intressanta för en lång rad organismer. Sälgens blommor är dessutom livsviktiga för pollinerarna (bin, humlor, etcetera) när de vaknar tidigt på våren.

– Här har vi tagit bort all gran och en del av björken och skapat många högstubbar för att få ett ljust och luckigt bryn och på så sätt förstärka naturvärdena, berättar Klara.

Lite längre in i gallringsbeståndet finns en alsumpskog och det är en hänsynsyta som ska lämnas helt orörd. Här ska man inte ens köra med gallringsskördaren.

Högre upp ligger en större hänsynsyta med gammal asp. Arterna som är kopplad till aspen är ofta ljuskrävande och därför har granen plockats bort.

– På så sätt förlänger vi livet på asparna och förhoppningsvis kan det komma upp nya, självföryngrade lövträd. Vi har också skapat möjligheter för markfloran och buskskiktet att utvecklas.

– Det är egentligen inte så krångligt att utföra generell skötsel i hänsynsytor. Vi har ju redan tankesättet och metoderna i våra NS-bestånd, skillnaden är att vi här gör åtgärderna i mindre skala, säger Klara Joelsson.