”Ta på dig viltglasögonen och inventera din skog”
Senaste Äbin visar att nivån av betesskador på tall i Götaland är alldeles för hög. Men vet du hur det ser ut hos dig? – Det är inte bara granbarkborreskador som det är viktigt att ha koll på utan även skador orsakade av viltet. Så ta på dig viltglasögonen och ge dig ut på inventering i din skog. Det är enkelt att se om du har för mycket viltskador, säger Stefan Persson, viltsamordnare på Södra.
om bilden
Mycket mjölkört är ett tecken på rimligt betestryck.
Skogsstyrelsens redovisning av årets älgbetesinventering, Äbin, som presenterades före sommaren, visar att drygt 16 procent av tallarna i Götalands ungskogar skadats allvarligt av viltbete bara senaste året. Det är tre gånger mer än vad Södra anser vara en acceptabel nivå. Det är inte ovanligt att två av tre tallar har en allvarlig viltskada redan vid drygt två meters höjd.
INVENTERA VILTSKADORNA
Hur ser det ut på din fastighet? Är din tallungskog utsatt för allt för hård viltbetning? Och vilka förutsättningar har du att öka viltfodret?
Har du inte redan svaren på dessa frågor är Stefan Perssons råd att du börjar med att ge dig ut och inventera.
– Du bör självklart titta efter faktiska betesskador på träden, men hur markvegetationen runtomkring skadorna ser ut ger också en signal om hur allvarligt skadeläget är, säger han.
Om du har tallungskog bör du med fördel inleda inventeringen med att kontrollera om den har skador och hur dessa ser ut. Viltet tycker mycket om att beta de så kallade RASE-arterna, det vill säga rönn, asp, sälg och ek. Har du RASE på dina marker tittar du även efter betesskador på dessa.
Hur identifierar du då viltbetesskador?
Det finns tre olika typer av betesskador på tall och RASE – vinterbete, sommarbete och stamgnag. Exempel på hur de olika skadorna kan se ut ser du på bilderna här intill.
När du har hittat viltbetade träd bör du ta reda på om skadorna ligger på en acceptabel nivå eller inte.
– Har RASE-arterna växt upp och blivit stambildande är det ett tecken på måttliga eller rimliga skador. Om de inte bildat stam hittar du kanske små individer av trädslagen nere i markvegetationen. Detta är då ett tecken på ett för högt betestryck och då har du troligen även hittat betesskador på tallen, säger Stefan Persson.
Förekomsten av mjölkört är en annan indikation på graden av viltbetning.
– Viltet gillar mjölkört. Mycket mjölkört är positivt medan lite eller ingen mjölkört tyder på ett högt betestryck.
RÖJ FRAM VILTFODER
Vad kan du som skogsägare då göra om du inser att betestrycket på dina marker är för högt?
– Genom vanlig ungskogsskötsel med röjning i rätt tid kan du relativt enkelt gynna frisk och växande skog och förstärka förekomsten av viltfodret (RASE-arterna). Spara även redan betade tallar vid röjningen.
– Hinner du inte röja själv kan du köpa tjänsten av Södra. Är du intresserad av att lära dig mer om röjning kan du delta i någon av de lokala aktiviteter som anordnas inom projektet Mersmak röjning.
– Kom ihåg att du vid alla skogliga aktiviteter bör tänka på hur du kan förbättra förutsättningarna för viltfoder.
Äbin-inventeringen visar att gran har planterats på för mager mark i allt för stor utsträckning de senaste 30 åren. Men den visar också att skogsägarnas ståndortsanpassning i föryngringarna har förbättrats. Andelen tall som planteras på tallmark ökar.
ENGAGERA DIG
Om du inte redan har engagerat dig i den viktiga viltbetesfrågan så bör du göra det, menar Stefan Persson.
– Engagera dig i din lokala viltförvaltning och delta på de möten och samråd som arrangeras. Upplåter du jakträtten på din mark till någon eller några andra som jagar kan du börja samtala med dem. En balans mellan klövviltstammarnas storlek och fodertillgången i skogen tjänar både jägare och markägare på, säger Stefan Persson.
Mer information
På Skogsstyrelsens hemsida finns en film som visar typiska betesskador. Du hittar den här.
Nyhet
Publicerad: