Livet på en pinne

För fågeln är det blodigt allvar. Det gäller att hitta en partner. Än mer kryptiskt blir det när man lyssnar på en välkänd kuplett av Ernst Rolf från 1920-talet. Jag är ute när gumman min är inne, jag är inne när gumman min går ut, det är det som är livet på en pinne och vår kärlek den tar aldrig slut. Ett rätt udda sätt att vårda kärleken på kan man tycka. Men den här artikeln handlar inte om människans symbolvärld utan om några organismer som just lever på eller i pinnar. En pinne är ofta synonymt med en (smal) gren eller kvist.

INTE BARA GROVA TRÄD

I naturvårdssammanhang pratar vi ofta om vikten av att spara gamla och grova träd och död ved som många arter är beroende av. Men även de klena dimensionerna är hemvist för en mängd livsformer som vi ofta inte ens vet att de finns. Vissa ser vi endast spåren av, andra sticker ut med färg och form. Titta bara på den vackra svampen Gullkrös ovan. Den växer på grenar, kvistar och även stubbar av lövträd. En annan spektakulär svamp är brödkorgsvampen. På lite håll ser det nästan ut som ett pyttelitet fågelbo med ägg i. På nära håll som en liten korg med jästa små bullar och som bara väntar på att bli gräddade. Men det är varken ägg eller bröd utan kapslar där sporerna bildas. Tunna Krikorevkvistar av såväl barr- som lövträd är svampens livsrum.

SKYDDANDE LIKHET

Att vara en fjärilslarv är livsfarligt. Det är många som vill äta upp en, fåglar, spindlar, rovinsekter och parasitsteklar för att nämna några. Hur gör man då för att skydda sig?

Vissa larver är så långhåriga att de inte inbjuder till att ätas. Andra signalerar med färg och form att de inte smakar gott eller skräms med ögonteckningar. Det funkar måhända på fåglar men knappast på parasitsteklar. Det mest finurliga är nog ändå att vara osynlig.

Att ha samma färg och teckning som underlaget på den växt de lever på eller rent av se ut som en del av växten. Titta på bilden till vänster. Kan du se larven? Det är en björkmätare, nästan omöjlig att upptäcka på kvisten.

Arten är vanlig och finns spridd över större av Europa och Asien. Lokalt kan den avlöva stora arealer med björkskog, bland annat i fjällbjörkskog. När den inte sitter still blir den ett lätt byte för fåglar som mat för både vuxna och ständigt hungriga fågelungar.

BOSKAPSSKÖTSEL

Alla som vårdar sina trädgårdar vet säkert vad bladlöss är för något. Det är små kryp på några millimeter som suger näring på växter. Ofta ser man dem i ansamlingar med 100-tals individer. Smaskens för olika andra insekter som gärna kalasar på dem, inte minst nyckelpigor, både vuxna och larver. Men bladlössen utsöndrar en söt vätska som kallas för honungsdagg. Den lockar myror som ”mjölkar” bladlössen och försvarar dem från angrepp så att de kan mjölkas flera gånger. En win-win-företeelse med andra ord.

HEMLIG MEN VANLIG SKALBAGGE

Det finns många skalbaggsarter som lever på grenar och kvistar. Flera av dem är vanliga och har stor spridning i landskapet. Andra är ovanligare, framför allt för att de har mer speciella krav på sin livsmiljö.

Vår kanske vanligaste långhorning heter kortvingad granbock. Likafullt är det en doldis och det är sällan man ser den fullbildade insekten som bara är någon centimeter lång. Däremot är det lätt att se gångarna som larverna lämnar efter sig. Om man vet var man ska leta förstås…

Larven lever främst under barken på äldre granars nedre grenvarv men även gå på mycket smala granstammar. Gångarna är 2 millimeter breda och syns tydligt i splintveden. Kolla nästa gång du är ute i skogen. Chansen är stor att du hittar spåren. Sedan kan du ta med dig kvisten och imponera på din omgivning med dina kunskaper. Tilläggas kan att arten inte på något sätt är ett hot mot skogsbruket.

HÄNSYN VID GROTHANTERING

I grot och bränsleved trivs många arter varav flera är rödlistade. Det är främst de som lever i grenar, kvistar och toppar av lövträd. Vedlevande

skalbaggar lockas till grothögar för att lägga sina ägg där. Det finns därför en stor risk att de stryker med när groten plockas ut. Södra har därför sedan några år tillbaka tagit fram en skrift med titeln Naturhänsyn vid hantering av grot och bränsleved. Den innehåller flera handfasta råd varav ett är att alltid låta några grothögar bli kvar, gärna i anslutning till hänsynsytor. Vänd dig till din skogsinspektor om du är intresserad av skriften.

Text: Gustaf Aulén