Södras webbplats använder cookies för att fungera på ett bra sätt. Vi använder också cookies när vi skickar personliga annonser. Tyck på "Jag förstår" om du förstår att cookies används. Om du vill neka att cookies används kan du själv stänga av funktionen via din webbläsares säkerhetsinställningar. Läs mer om Södras integritetspolicy

Under november månad genomför vi förändringar i vår IT-miljö som påverkar tillgängligheten till våra tjänster för skogsägare och entreprenörer.

close
phone local_post_office
Skog & medlem
Till startsidan
account_circle Logga in som close
Sverige Skog & medlem Aktuellt Södrakontakt Lokalt ansvar och inventeringar nycklar till framgång

Lokalt ansvar och inventeringar nycklar till framgång

Sven-Olof Salomonsson är ordförande i älgförvaltningsgruppen för det största älgförvaltningsområdet, ÄFO 9, i Västra Götaland. Balansen mellan foder och vilt har blivit bättre och han hoppas nå målet med 7 älgar per 1 000 hektar under nästa treårsperiod. – Den stora fördelen med den nya älgförvaltningen är att förvaltningen sker lokalt och att markägare och jägare har fått ett eget ansvar för älgstammen och inte bara en tilldelning uppifrån. Och på de flesta håll tar man sitt ansvar.

Älgförvaltningsområdet omfattar 335 000 hektar och sträcker sig från Göteborg söder om riksväg 40 mot gränsen till både Småland och Halland.

MÅNGA ÄLGSKÖTSELOMRÅDEN

98 procent av arealen utgörs av 23 älgskötselområden (ÄSO).

– Det är en stor fördel. Tack vare ett bra samarbete med de många älgskötselområdena har vi bra kunskap om lokala förhållanden, säger Sven-Olof Salomonsson.

Spillningsinventeringar, älgobs, betestrycksinventeringar, fodertillgång och kalvvikter är viktiga fakta. De ger ett bra underlag att basera ställningstaganden på.

– Älgbetesinventeringen Äbin är bra men blir abstrakt på det lokala planet, säger Sven-Olof Salomonsson.

MOTIVERAR TILL LOKALA INVENTERINGAR

Styrelserna för älgskötselområdena motiverar markägare och jägare att göra lokala inventeringar. Älgobs har jägarna gjort i många år. I vårt ÄFO gör nästan alla skötselområden också spillningsinventeringar som de ofta kompletterar med en enkel inventering av skogens tillstånd och betestrycket.

– Finns fakta är det lättare att komma överens. I början av året var jag på ett samrådsmöte i Bollebygd när en spillningsinventering redovisades. Den visade bland annat att det fanns två tydliga områden med mer älg än i övriga delar. Alla var överens om att avskjutningen måste anpassas efter det resultatet. Att få höra sådant är musik i mina öron, säger Sven-Olof som hoppas på hjälp från Södra så att de lokala inventeringarna kan presenteras på ett bra sätt.

– Genom inventeringarna omsätts målen för avskjutning också i praktiken. I andra delar av Västra Götaland jobbar man inte alls som vi och det syns också på avskjutningen, säger Karl-Åke Lagerqvist som är markägarrepresentant i förvaltningsgruppen.

GOTT OM VILT

Det finns gott om vilt i ÄFO 9, inte bara älg utan också rådjur, kronhjort och dovhjort. Balansen mellan viltstam och fodertillgång är bättre men fortfarande inte bra och bristen på RASE (rönn, asp, sälg och ek) är stor.

– Många hägnar in men det är ingen lösning för då blir det ju ännu mindre för älgarna att beta, säger Karl-Åke Lagerqvist.

Sven-Olof Salomonsson fyller i: – En markägare som i många år hägnat in sina tallplanteringar vågar sig nu åter på att plantera tall utan att hägna in.

– Även stammarna av rådjur, dovhjort och kronhjort måste hållas efter. Jag skulle önska att vi fick en klövviltsförvaltning i stället, säger Karl-Åke Lagerqvist.

SAMMANSVETSAD GRUPP

Det är en sammansvetsad älgförvaltningsgrupp som diskuterar sig fram till en gemensam uppfattning i de flesta frågor.

– Vi tar upp problemen och pratar oss samman när det gäller betestrycket, säger Rolf Göransson, som representerar markägarna och inte heller själv är jägare.

Vid samrådsmötena i skötselområdena medverkar alltid en representant för både markägare och jägare, och de framför alltid samma budskap. 

– Det är mycket roligare att jobba när man är överens om tagen, säger Sven-Olof, som berömmer Jägarförbundets jaktvårdskonsulenter för att de är väldigt tydliga med att det inte är storleken utan kvaliteten på älgstammen som räknas.

STORA VARIATIONER I OMRÅDET

Målsättningen för ÄFO är få ner stammen till sju älgar per 1 000 hektar men variationerna inom området är stora.

– På en del håll kan det vara för mycket med tre-fyra älgar medan det på ett annat håll inte är ett problem med tio. Det är tillgången på foder som avgör, säger Sven-Olof Salomonsson.

– Målsättningen måste anpassas efter de förändringar som sker och att älgskötselområdena når sitt mål: att skjuta minst 90 procent av tilldelningen och att fördelningen blir 60 procent tjur av vuxna djur och 50 procent av kalvarna. 

Förra året klarades 90-procentsmålet, men inte året dessförinnan.

FÖRVALTNINGEN ÄR BRA

Älgförvaltningsgruppen är helt överens om att den nya älgförvaltningen är bra.

– Förvaltningen är spännande med fler delaktiga, säger Lennart Appelqvist som representerar Jägareförbundet. Det gör också Mikael Fransson som säger:

– Den fångar in större delen av jägarna och markägarna under samma syn på förvaltningen av älgen. Då är det lättare att komma överens.

Många tycker det är jobbigt att framför sina åsikter på möten.

– Ibland pratar de ihop sig då har man kunnat påverka inriktningen på avskjutningen, säger Sven-Olof Salomonsson.

VÄLBESÖKTA SAMRÅDSMÖTEN

Älgförvaltningsgruppen kallar till ett stort samrådsmöte i mars varje år. Mötet har ett tema och en intressant föredragshållare bjuds in.

– Både jägare och markägare lyssnar till fakta. När vi berättat hur mycket älgen äter och hur många skott den måste tugga i sig per dag för att få ihop dagsransonen så tar folk till sig detta, säger Sven-Olof Salomonsson.

Tre deltagare från varje älgskötselområde bjuds in och två från vardera av licensområdena. De som inte kan komma ringer och anmäler förhinder. Uppslutningen är alltid bra, mycket bättre än när mötena var fler och decentraliserade.

När de nya skötselplanerna ska tas fram har älgförvaltningsgruppen en dialog med älgskötselområdena och hjälper också till med planerna.

– Vi är nästan alltid överens. Problemet är att många inte förstår att älgarna är ojämnt fördelade över området och fördelar antalet älgar som ska skjutas proportionellt. Om man inte når målet stöttar vi i förvaltningsgruppen avlysningsjakt, så att älgarna kan skjutas där de finns. Så är det också i många av skötselområdena, säger Sven-Olof Salomonsson.

GOTT SAM ARBETE MED SKÖTSELOMRÅDENA

– Med ett par undantag är samarbetet med älgskötselområdena fantastiskt bra. Där det inte fungerar dominerar starka jägarintressen som inte lyssnar på medlemmarna. Vi jobbar för ett bättre samarbete där också.

En förändring som står högt på älgförvaltningsgruppens önskelista är att länsstyrelsen och andra organisationer i stället för att prata uppifrån och ner till gruppens medlemmar borde sätta sig och prata med dem med den runt ett bord.

– Men jag vill ge Södra en eloge, de är bäst i klassen när det gäller att prata med oss, säger Sven-Olof Salomonsson.

Nyhet

Publicerad:

close

Du kan nu välja vilken startsida som ska visas nästa gång du besöker Södra från den här enheten.