Markägarna och Södra hoppas på fortsatt dialog

Under sommaren har Södra kompletterat sitt remissvar med en analys av skötselplanen i reservatsförslaget och den gröna skogsbruksplanen, som innehåller en mix av åtgärder. Den gröna planen låg till grund för avtalsförslaget som Naturvårdsverket avslog och i stället uppmanade länsstyrelsen att bilda ett reservat.

Analysen har gjorts av skogsekolog Gustaf Aulén som anser att länsstyrelsens skötselplan är begränsad till de arealer som föreslås få formellt skydd och då inte har lyft fram alla de naturvårdsåtgärder som markägaren själv redan utfört eller planerar att göra.
– Det är en klar brist för det är summan av alla insatser som avgör hur effektiv naturvården blir, menar han.

Hög ambitionsnivå

Från fältbesöket noterar han bland annat att naturvårdsavsättningarna i den gröna planen utgör 40 procent av den produktiva skogsmarken, en mycket hög ambitionsnivå. Det visar att markägarna är väl medvetna om att bestånden med ädellöv har stora naturvärden.
– Med frihuggningar och ökad mängd död ved visar de att de vill slå vakt om dessa värden. Produktionsmålet i bestånden med K-klassning (kombinerade mål) handlar om att bedriva ett aktivt skogsbruk. Om ädellövskogen inte får brukas försvinner motivationen för att öka andelen löv på fastigheten. Då blir andelen gran kvar eller till och med ökar, säger Gustaf Aulén.

Han noterar att skogen i några små naturreservat på fastigheten, bildade på 1920-talet, är så lik den omgivande produktionsskogen att det inte går att se var reservatsgränsen går.
– Markägaren har skött sin skog lika bra som staten skött reservatet. Kommer staten att sköta en utökad reservatsandel bättre än markägaren redan gör utanför reservaten?

Gustaf Aulén har jämfört reservatsförslagets skötselplan med den gröna planen. Av tidsskäl har han valt att ge exempel på skillnaderna genom att titta närmare på fyra av bestånden.

Där har Värnanäs fokuserat på att bevara och utveckla naturvärden kopplade till lövträden, vilket på ett ställe ska ske genom att avveckla barrskog. Länsstyrelsen siktar in sig på marken och grässvålen.
– Jag tycker det är ett bättre val att värna trädens naturvärden på en fastighet där de största naturvärdena är knuta till gamla träd. Sedan är det oklart om det finns tillgång till betesdjur.

Han anser att även om naturvårdsavtal har sina begränsningar har den typen av överenskommelser många fördelar framför reservatsbildning under tvång. Målet bör vara mesta möjliga naturvård för minsta möjliga kostnad.
– Länsstyrelsen bör på ett bättre sätt väga in markägarens ambitioner för naturvård och skötsel, värdesätta detta och räkna markägaren som en viktig tillgång i framtida skötsel. Det lever inte länsstyrelsens förslag till naturreservat upp till, summerar Gustaf Aulén.

Dialogen fortsätter?

Mats Blomberg, näringspolitisk samordnare på Södra, tycker att exemplen visar att det är viktigt att lägga ett praktiskt markägarperspektiv på åtgärderna så att naturvärden kan bibehållas.
– Det finns starka skäl att se över förslagen till åtgärder och att lyfta fram nuvarande skötsels betydelse för kontinuitet och bevarande av naturvärden på Värnanäs, särskilt värden knutna till äldre lövträd, säger Mats Blomberg som tillsammans med ägarna räknar med fortsatt dialog och en gemensam exkursion för att studera de olika alternativen.
– Vi har fått signaler från länsstyrelsen att man vill ha dialog och det måste vara bättre att föra konstruktiva samtal om lösningar än att tvinga på markägarna naturreservat mot deras vilja, menar Mats Blomberg, som tycker att det är kontraproduktivt för naturvården och inte till gagn för någon. Södra har också tagit underhandskontakter med Naturvårdsverket, myndigheten som i slutändan avgör finansieringen.

Foto: Marie Henningsson