Hyggeshänsyn gör nytta för många arter

Riksdagsbeslutet om två jämställda mål för skogsbruket, ett produktionsmål och ett miljömål var något helt nytt. Södra rivstartade med att ta fram gröna skogsbruksplaner, rutiner för hänsyn vid avverkningar och omfattande utbildningar av såväl skogstjänstemän som entreprenörer. Medlemmarna nåddes av budskapet med boken ”Liv i skogen” som trycktes i 30 000 exemplar. Under andra halvan av 1990-talet kom också skogscertifieringarna FSC och PEFC. Det hände alltså mycket på kort tid.

En vanlig fråga som följt med oss hela tiden är om hyggeshänsynen gör någon nytta? Debattens vågor om detta går stundom höga och åsikterna är många. Det har dröjt innan forskarna tagit ett samlat grepp för att bedöma detta. Men så har skett nu. Under åren 2009-2016 bedrevs ett stort forskningsprogram vid Sveriges Lantbruksuni­versitet kallat ”Smart hänsyn”. Främsta syftet var att presentera kunskaper om hur generell hänsyn fungerar med hänsyn till olika artgrupper.

De studier man refererar till har varierande kvalitet. Det gäller alltså att vara källkritisk när man tar del av materialet. En del studier har tydliga frågeställningar, bra metodik och rimliga slutsatser. Andra håller inte för en kritisk gransk­ning. Det finns också motstridiga resultat. Jag har på uppdrag av Södra Skog gjort en relevans­bedömning av samtliga drygt 100 artiklar. Här presenterar jag några resultat som visar att hyg­geshänsynen verkligen gör nytta för många arter, även rödlistade.

Kantzoner och hänsynsytor är bra för mossor och lavar

Kantzoner har stort värde för mossor. En studie visade att 10 år efter avverkning fanns 60 procent av de rödlistade mossorna kvar i kantzonen, mot 20 procent på hygget. Av särskild betydelse är förekomsten av stenar, kullfallna träd och andra uppstickande föremål som gynnar flera mossarter.

Många rödlistade mossor och lavar kan överleva i hygges- och ungskogsfaserna om det lämnas hänsynsträd och död ved i tillräckligt stor mängd. Det är dock viktigt med närhet till äldre skog, oavsett om den är skött eller inte. En studie visade att mer än 50 procent av rödlistade mossor och lavar på död ved hade överlevt i hänsynsytor 8 år efter avverkning. Det var lika mycket som i skog som inte hade avverkats. Ett intressant resultat som visar att hänsynsytor kan fungera som ”livbåtar” för vissa rödlistade lavar och mossor. Studien visar också att inte alla rödlistade arter är beroende av gammal skog. Den rödlistade violettgrå tagellaven ökade i hyggeshänsynen under perioden.

Hotade vedskalbaggar till hyggesasparna

Många hotade vedlevande skalbaggar föredrar solexponerade kvarlämnade aspar på hygget framför aspar i skogen. Såväl självdöda som ringbarkade aspar kan hysa en rik skalbaggsfauna visar flera studier. Antalet hotade skalbaggar var överlag större på de avverkade ytorna med kvarlämnade aspar än i skogen, oavsett på vilket sätt asparna dött. Men asparna i skogen har också höga naturvärden, men för arter som kräver skuggigare miljöer. Det behövs alltså både och.

Forskarna är samstämmiga i att det är viktigt att behålla gamla aspar vid avverkning och också att sköta skogarna så att det sker en föryngring av asp för att på sikt fylla på förrådet av större och äldre träd. Det finns också stöd i forskningen för en viss förskjutning från att enbart spara stora aspar till att också spara en del mindre, det vill säga att det finns en blandning av olika storlekar på hygget.

Död ved på hyggen gynnar många arter

Flera resultat visar att främst solexponerad död ved av olika trädarter och i olika former på hyggen nyttjas av många arter. I en studie från Finland undersöktes ett fyrtiotal arter tickor på liggande döda aspar på hyggen och i skog. Någon skillnad i före­komst på asplågor i skog eller på hyggen kunde inte hittas. Det var istället nedbrytningsgraden som var den viktigaste faktorn. Slutsatsen blev att fler arter tickor än man tidigare trott kan leva och föröka sig på hyggen bara det finns lämpliga vedtyper där.

En undersökning i Mellansverige visade att mängden död ved är högre efter sentida än efter äldre avverkningar. Beräkningar visar samtidigt att mängden död ved kan fördubblas i skogen på 100 år om vi fortsätter med dagens hänsynsnivåer och verkligen gör det på alla hyggen.

Högstubbar kan utvecklas mycket olika

Flera av studierna visar att högstubbar som är kapade vid samma tillfälle på samma plats utvecklas väldigt olika. Därför behövs ofta många högstubbar av ett trädslag för att kunna täcka in en tillräcklig bredd av kvaliteter hos den döda veden hos just det trädslaget. Det är alltså bättre att ha fokus på barrhögstubbar på vissa hyggen och lövhögstubbar på andra än att spara lite av allt. De flesta skapade högstubbarna på hyggena är dock redan nu vanligtvis av gran. Sett ur ett landskapsperspektiv behövs det därför fler hyggen som domineras av högstubbar av löv eller tall.

Forskarna är inte eniga om var i landskapet nyskapade högstubbar gör bäst nytta. En studie av vedlevande skalbaggar på högstubbar av gran och björk gjordes i sydligaste Götaland. Man kunde inte se några tydliga skillnader mellan skalbaggs­faunan i granhögstubbar på hyggen belägna i respektive utanför ett kärnområde för biologisk mångfald, inte ens för de rödlistade eller ovanliga arterna. Slutsatsen blev att granhögstubbar på hyggen gör nytta för vedskalbaggar oavsett om de finns inom eller utanför kärnområden.

Högstubbar är ”långlivade” substrat och fort­farande, 20 år efter avverkning, står de flesta kvar. Även lågstubbar hyser många vedlevande arter. I en studie där man jämförde skalbaggsfaunan i hög- och lågstubbar blev artantalet ungefär lika. Artsammansättningen skiljde sig dock åt.

För den som vill ta del av de samlade slutsat­serna från projekt Smart hänsyn finns mer infor­mation här: www.slu.se/smarthansyn-synteser Gå gärna in där. Presentationerna är ovanligt publika för att komma från forskare.

Text: Gustaf Aulén