Hoten mot ägandet består

Det var i november 2015 som regeringen fattade beslut om att göra en rättslig översyn av skogsvårdslag­stiftningen. I uppdraget ligger bland annat att föreslå vem eller vilka som har ansvaret att fullgöra skyldigheter enligt skogsvårdslagen och se över möjligheten för miljöorganisationer att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

I dag har markägaren ansvaret för att fullgöra skyldigheter enligt skogs­vårdslagstiftningen. Bakgrunden till att frågan ses över bottnar i olika besked från Hovrätten. I en dom från Västra Götalands hovrätt slogs det fast att skogsägaren inte kunde fällas till ansvar för utebliven underrättelse om avverkning där denne uppdragit åt virkesköparen att underrätta Skogsstyrelsen. I ett annat liknande fall ansåg hovrätten för Nedre Norr­land däremot att straffansvaret inte genom avtal kan övergå till en annan person än den som pekats ut i lagen som ansvarig för att fullgöra under­rättelseskyldigheten.

Oklarheten har uppmärksammats av Skogsstyrelsen som förordar att ansvaret ska läggas på den som har nyttjanderätt i skogen, exempelvis Södra.

Skogsägaren har ansvaret

Södras utgångspunkt är att skogs­ägaren ska ha fortsatt lagstadgad kontroll över sin fastighet och därmed också ansvaret. Om ansvaret lyfts över på entreprenören eller an­nan part minskar ägandets betydelse och ägarens frihet att själv bestämma över skötselåtgärder.

Det finns andra alternativ till Skogsstyrelsens förslag, som ut­redningen ska se över. I den finska skogslagstiftningen är ansvaret fördelat på flera möjliga aktörer, exempelvis den som avverkar skog, ombud för markägaren eller den som äger det avverkade virket. Det regle­ras då via avtal, utifrån grundregeln att markägaren har ansvaret.

Sverige har anslutit sig till FN: Århuskonvention, som innehåller regler om att allmänheten ska få tillgång till miljöinformation, rätt att delta i större beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Enligt konventionen kan miljöorganisationer klassas som allmänhet. Högsta förvaltnings­domstolen har också slagit fast att Naturskyddsföreningen hade rätt att överklaga ett tillstånd om avverk­ning i fjällnära skog, det så kallade Änokfallet (2014), med hänvisning till konventionen.

Om nya bestämmelser införs med möjligheter till överklaganden i skogsvårdslagen finns risken att normala skogsbruksåtgärder kan bli föremål för rättslig prövning. Det öppnar för juridisk aktivism från miljöorganisationer, vilket kan få till följd att rätten att bruka sin mark begränsas.

Viktigt med fakta om skogsbruket

Från Södras sida har det varit viktigt att förse utredningen med fakta om hur skogsbruket i dag bedrivs för att skapa förståelse för hur en utökad talerätt kan försvåra för markägaren. Södras skogsstrateg, Göran Örlander, har bland annat genomfört en skogsex­kursion med utredningssekreteraren.

Ytterligare en fråga som utred­ningen ser över är införandet att kri­minalisera inlämnande av felaktiga uppgifter i skogsvårdslagen. Enligt direktiven ska det räcka med att markägaren är oaktsam i uppgifts­lämnandet. Det behöver alltså inte finnas ett uppsåt att vilseleda för att riskera att bli dömd.

Södra anser att införandet av sanktioner mot oriktigt lämnade uppgifter kommer lägga grund för rädsla och misstro och skada den öppna dialog som är grunden för skogspolitiken. Ett resultat kan bli att informationsgivningen minimeras.

Utredningen ska enligt direktiven presenteras senast den 31 mars 2017.