Stora skillnader i tallungskogarnas sårbarhet för betesskador
En ny rapport från Skogforsk belyser stora skillnader i tallungskogarnas sårbarhet för betesskador, särskilt från älgar. Studien visar att älgtätheten generellt påverkar betesskadorna mer än mängden tall i ungskogen. Skadorna varierar dock beroende på faktorer som fodertillgång, snödjup och närvaro av andra hjortdjur, vilket gör jämförelser mellan olika områden svåra.
- Frågorna om kopplingen mellan betesskador och klövviltspopulationernas storlek har behandlats i ett flertal forskningsstudier. Olika resultat och olika tolkningar är en förklaring till vitt skilda uppfattningar om vilka åtgärder som är bäst. Den här rapporten är viktig att ta del av, inte minst då den poängterar att man ska vara försiktig med att dra generella slutsatser utifrån enskilda statistiska modeller, säger Carl-Johan Olsson, ansvarig för kooperation och lärande på Södra.
Diskussionen om sambandet mellan älg, tall och betesskador har intensifierats under 2024, särskilt eftersom älgstammen har minskat på många platser utan en motsvarande minskning i betesskador. Detta har lett till en debatt om huruvida mängden tall eller mängden älg är viktigare för att reglera betesskador. Rapporten visar att älgtätheten har en större relativ inverkan på skador än talltätheten, vilket motsäger tidigare tolkningar.
- I arbetet med skog och vilt ska man alltid ha med sig att det rör sig om komplexa frågor och att vi har ett behov av mer forskning på området. Om vi ska nå målet om tolerabla skadenivåer och ha livskraftiga stammar av älg och annat klövvilt behöver vi komma närmare varandra i dialog, liksom i synen på vad forskningen säger. Här kan Skogsforsks rapport ses som ett viktigt bidrag, säger Carl-Johan Olsson.
Visa fler nyheter med samma ämne
Ämnen:
