Ägarrollen och riskkapitalet
Uppslutningen bakom Mönsteråsprojektet var stor och 60 000 skogsägare från hela landet tecknade sig för en eller flera aktier i Skogsägarnas Cellulosa AB (SCB), bolaget som skulle uppföra massabruket. Den aktieteckningen underlättades av att betalningen kunde ske genom virkesleveranser.
Medlemmarna deltog också vid finansieringen av det stora industripaket som Södra presenterade 1966. Samtidigt presenterades en finansieringsplan som kallades Silveryxan. Med en ränta som låg 1,25 procent över högsta inlåningsränta hoppades ledningen att medlemmar och anställda skulle ställa upp med 100 miljoner kronor, vilket var en förutsättning för att övriga finansiärer skulle ställa upp. Målet klarades med råge.
Ägare till skogsindustrikoncern
I dag är medlemmarna ägare till en stor skogsindustri-koncern, leverantörer av virkesråvara, långivare till det egna företaget och kunder som köper tjänster och varor av Södra. Vid virkesleveranserna betalar de sina insatser, pengar som betalas tillbaka när medlem-skapet upphör. Som ägare är de med och finansierar behovet av nytt eget kapital.
Del i förädlingsvinsten
Utdelningsmodellen premierar trogna medlemmar och dem som levererar allt sitt virke till Södra. Förädlingsvinsten kommer från industri-investeringarna och vid vinstdelningen är ambitionen att hälften baseras på virkesleveranserna och hälften på insatskapitalet.
Södra har de senaste tio åren fört över 1 000 miljoner kronor av det kollektiva egna kapitalet till medlemmarnas konton för emitterat insatskapital. Medlemmarnas inbetalda och emitterade insatskapital utgör idag en fjärdedel av det totala egna kapitalet.