Skogsbilvägar

Mätning av skogsbilväg.

En viktig men ibland försummad del i virkets väg från skogen till industrin är skogsbilvägen. Skogsägarens virke ska i så stor utsträckning som möjligt vara tillgängligt att transportera till industrin. Det betyder att du som skogsägare genom bra vägstandard kan underlätta att få kedjan att fungera smidigt genom att underhålla befintliga vägar men också anlägga nya vägar.

Södras markskoningsgaranti som infördes 2013 omfattar också skogsbilvägarna. I korthet kan garantin beskrivas som att avverkningsobjektet och anslutande skogsbilväg får en gemensam bärighetsklass enligt följande:

  1. Bärighet året runt utom vid tjällossning.
  2. Bärighet året runt utom vid längre regnperioder och tjällossning.
  3. Endast drivning på hårt tjälad mark eller med specialmaskiner.

Bedömningen av bärighetsklass görs för hela vägsträckan från avverkningsobjektet till allmän väg. Det betyder att både enskild väg och samfälld väg ingår i klassningen.

Krav på skogsbilvägar

Bärighet: Virke som ska tranporteras till industrin ska uppfylla vissa krav på standard. Så här säger bestämmelserna angående bärighet; ”Godkänd bilväg inklusive broar och trummor skall minst ha sådan bärighet att den är farbar med tung lastbil med full last året om, utom vid tjällossning eller långa regnperioder. Vägar där bärigheten begränsats till 6/10 ton godkänns ej för virkesleveranser.” Som skogsägare måste du alltså uppfylla dessa krav för att kunna leverera virke till Södra.

Framkomlighet

Tänk på att underhålla vägarna genom att röja buskar och grenar så att lastbilen kommer fram. Vägbredden bör vara ca 3,5 meter och tänk på att lastbilen fordrar hela 4,5 meters höjd som ska vara fri från buskar och grenar.

Vända med lastbil

När vägen tar slut måste lastbil med släp kunna vända eller köra runt på en vändplan. Detaljerade beskrivningar finns och flera olika lösningar är godkända.

Bygga nytt och förbättra vägstandarden

Långa skotningsavstånd kostar skogsägaren mycket pengar. Ibland kan det vara mer lönsamt att bygga en skogsbilväg istället, vilket ger kortare skotningsavstånd, mindre risk för markskador och en högre klassning av bärighet, vilket ger ett högre virkespris.

Ofta finns det redan en skogsbilväg men den saknar godkänd vändplan, är för smal vid anslutning till annan väg eller har något annat som gör det omöjligt att klassa vägen som farbar med lastbil och släp. Då kan en mindre förbättring göra att vägklassen höjs och att skogsägaren därmed slipper av på virkespriset.

Glöm inte att alltid anmäla en ny väg eller en standardförbättring av en befintlig väg till virkesmätningsföreningen, VMF.

Mer information om bestämmelser kan man ta del av i VMF.

Skogsskador

Risken för skador på skogen är ofta svårbedömd men kan många gånger påverkas av skogsskötseln. Skador på skog orsakas av bland annat svampar, insekter, vilt och olika klimatbetingelser.

Kunskapen om hur skador uppstår och vilka motåtgärder och skötselstrategier skogsägaren kan tillämpa är ett centralt område för skogsskötseln. En avvägning måste göras mellan att minska riskerna för skador och att fortfarande bedriva ett lönsamt skogsbruk. Området skadegörare är mycket omfattande och här tar vi endast upp några av de vanligaste samt vilka åtgärder skogsägaren har att tillgå.

Rotröta

Rotröta är en av de allvarligaste skadegörarna på skog i södra Sverige. Den orsakar missfärgning och försämrad hållfasthet på virket och sänker därför virkets värde.

Träd som angrips av rotröta blir stormkänsliga och virket i den nedre, mest värdefulla delen av stammen minskar i värde. Försvagade träd råkar också lättare ut för angrepp av andra skadegörare.

När svampen infekterat träden finns inget botemedel. Tall drabbas mer sällan av röta än gran och då främst på torra och kalkrika marker. Rötförekomst i skogen kan avgöras genom att man tittar på stubbarna direkt efter gallring eller genom att man tar ut en borrkärna ur stammen med hjälp av en tillväxtborr. Man kan också avgöra om ett träd är rötat utan att borra i det med hjälp av en rötdetektor.

  • Spridning: Rotröta sprider sig framför allt under den varma årstiden. När dagsmedeltemperaturen överstiger +5 grader utför därför Södra skyddsbehandling av alla granstubbar i alla bestånd som innehåller gran. Under vinterhalvåret motsvaras detta ungefär av en högsta dagstemperatur på +7 grader (anges på väderkartor i tv och i tidningar), en förmiddagstemperatur på ungefär +5 grader, eller en temperatur kl 07.00 på ca +3 grader. På gallringsmaskinerna finns utrustning som skyddsbehandlar stubben i samma ögonblick som trädet fälls.
  • Behandling: Skyddsbehandling ger en svagt blå färg på stubbarna och du kan som skogsägare på detta sätt kontrollera att stubbehandling utförts och att den blå färgen täcker hela stubbytan. Speciellt vid gallring tidigt på våren rekommenderas du som skogsägare att kontrollera att skyddbehandling utförts på ett bra sätt, oavsett vem som utför gallringen. Utebliven behandling riskerar att äventyra en stor del av värdet på slutavverkningsbeståndet. Det är därför mycket lönsamt att skyddsbehandla mot rotröta. Södra kontrollerar årligen att alla gallringsmaskiner som anlitas utför stubbehandlingen väl.

Viltskador

Älg som betar i skogen.

Älgens betesskador på tallmark orsakar varje år stora kostnader inom skogsbruket. På Södras medlemsmark uppskattas den årliga förlusten till 450 miljoner kronor. Den totala kostnaden i Götaland är 980 miljoner kronor per år. Skattningen av virkesförlusterna och påverkan på skogsbrukets ekonomi bygger på resultatet av älgbetesinventeringen (Äbin) 2015/16.

Beräkningsmodellen är utvecklad av det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk och gäller betesskador på ungskog av tall. Andelen svårt skadade stammar varierar i södra Sverige mellan 39 procent och 77 procent beroende på län, med ett medeltal på 61 procent. En acceptabel skadenivå ligger på maximalt 30 procent. Det hade i så fall inneburit en betydligt lägre kostnad för Södras medlemmar.

Information om Södras viltförvaltning

Insektsskador på skog

Många insekter är beroende av de trädarter som förekommer i den sydsvenska skogen. Ibland blir skadorna förödande för den enskilde skogsägaren och även kännbar för hela skogsnäringen. Därför är det viktigt att ha kunskap både om hur de vanligaste skadegörarna lever och vilka åtgärder skogsbruket kan vidta för att motverka skadorna.

Granbarkborre

Granbarkborren finns i hela landet. Den ynglar främst under grövre bark på stående eller liggande granstammar i solexponerat läge. Om angreppen sker på stående träd sker de ofta på träd som exponerats efter avverkning av intilliggande bestånd. Angreppen sker ofta i trädgrupper om flera träd.

Granbarkborrens svärmningstidpunkter under en säsong varierar beroende på väderlek och tillgång på yngelmaterial. När temperaturen på våren nått cirka 18° C svärmar granbarkborren. Först letar hanarna upp lämpliga träd och börjar med att borra in sig. I samband med inborrningen sänder hanarna ut ett doftämne (feromon) för att locka till sig honor och andra hanar. Huvudsvärmningen startar ofta i slutet av april. När parning och äggläggning är klar kan vissa insekter svärma igen och lägga en så kallad syskonkull. Om väderleken är varm utvecklas den nya generationen insekter från äggläggningen på våren så snabbt att insekterna är färdigutvecklade i slutet av juli eller i augusti. Den nya generationen kan ibland ge upphov till en andragenerationssvärmning.

Gångsystemen består av en parningskammare, modergångar samt larvgångar. Från varje parningskammare utvecklas en modergång för varje hona som blivit befruktad, vilket ofta är två till tre honor. Honan lägger ägg i äggfickor utmed modergången. När äggen kläcks börjar larverna äta av innerbarken tills de har nått sista larvstadiet och förpuppar sig. När de kläckts och blivit flygfärdiga gör de ett utgångshål i barken och flyger ut för att leta efter lämpligt yngelmaterial. Normalt är det nyligen vindfällda granar men det kan också vara stående, levande träd.

Granbarkborren angriper levande skog. Några veckor efter att träden blivit angripna börjar barren att skifta färg. Förutom att innerbarken blivit angripen har granbarkborren dessutom introducerat en blånadssvamp som hjälper till att döda trädet. Träden har oftast inte någon möjlighet att överleva angreppet. För att stående skog ska bli angripen fordras att det finns en stor population av granbarkborrar samt att väderleken är gynnsam, vilket betyder varmt och torrt väder.

Frostfjärilen

Den allmänna frostfjärilen är inte specifik på ek, även om den tycks föredra ekar. Man kan därför se att andra lövträd som hassel och äppelträd i anslutning till ekskog som också är helt kalätna.
Frostfjärilen tillhör mätarfjärilarna men har en speciell ekologi. Hanarna svärmar ganska sent på hösten och honorna som saknar vingar klättrar upp i lövträdens kronor och lägger äggen.

Under våren äter larverna äter sig mätta för att förpuppas i slutet av juni. Till hösten kommer en ny generation fjärilar att kläckas.

Massförökningar sker regelbundet med cirka 25 års mellanrum, ibland oftare och skadar inte ekarna men sätter ner tillväxten. När larverna förpuppat sig kan eken skjuta en ny krona och växa normalt under slutet av sommaren. Utbrotten brukar vara 1-3 år.

Det finns även två andra arter, ekvecklare och lindmätare, som också kan massförökas på ek.

Röd tallstekel

Den röda tallstekeln skadar tallen genom att larverna angriper framför allt fjolårsbarren. Larverna angriper barren på tallskog som ibland kan bli helt kalätna. Det är dock ovanligt att träden dör.

Angreppen startar i slutet av maj och början av juni och pågår till i början av juli. Även äldre barrårgångar kan angripas och träden blir därför ofta kala med undantag för årsbarren.

Som regel angriper röda tallstekeln inte årsskotten. Därför repar sig de flesta av de angripna träden och bygger ut grönmassa igen under sommaren.

De nykläckta insekterna lägger ägg på årsbarren under hösten fram till slutet av oktober. Därefter övervintrar insekterna i humusen.

Skadorna uppstår ofta flera år rad i samma områden men det är ovanligt att träden dör. Däremot kan angreppen leda till kraftiga tillväxtnedsättningar under flera år. Om träden angrips av märkborre och röda tallstekeln samtidigt kan det leda till allvarliga skador eftersom samtliga barr, både gamla och nya årgångar, då kan gå förlorade.

Snytbagge

Snytbagge. Ingen annan insekt orsakar så allvarliga skador på skogsplanteringar som snytbaggen. Skadorna orsakas av att de vuxna skalbaggarna äter på barken på unga plantor. De skador som uppstår är att ledningsbanorna mellan rötterna och barren bryts vilket kan orsaka tillväxtnedsättning eller plantdöd.

Insekterna dras till doften av nyligen avverkade barrträd. Orsaken är att larverna är beroende av nyligen döda barrträdsrötter som föda. Insekterna flyger in på hygget första våren efter avverkning och därefter börjar honorna para sig och lägga ägg. Under tiden letar de också efter föda och barken på unga barrträd tillhör favoritfödan, även om mycket annat ingår i kosten.

Våren därpå kommer de insekter som överlevt vintern att fortsätta äta på plantor, para sig och lägga ägg. De första individerna från den nya generationen kommer upp på sensommaren den andra vegetationsperioden efter avverkning. Den tredje vegetationsperioden är det som mest snytbaggar på hygget eftersom hela den nya generation som härstammar från äggläggningen den första sommaren då har utvecklats till färdiga insekter.

Under maj och juni, när insekterna har gjort näringsgnag och utvecklat flygmuskulatur, lämnar de hygget för att leta efter andra platser där det finns nyligen döda barrträdsrötter, vilket oftast betyder färska slutavverkningar.
Även säsong fyra och fem efter avverkning finns det snytbaggar kvar. Det beror på att äggläggningen sker under flera säsonger och därmed blir insekterna från nya generationen färdigutvecklade vid olika tidpunkter.

Stormskador

Den högsta risken för stormskador finns i exponerade lägen som exempelvis sluttningar mot väster och i anslutning till sjöar och åkrar. Man bör därför vara försiktig med att gallra kantzoner, och aldrig gallra i dem när träden har blivit höga. Man bör också tänka på att inte gallra många bestånd vid samma tidpunkt.

Eftersom de flesta stormarna kommer efter lövfällningen får man flest stormskador på skog som är gammal och hög och består av barrträd. Stormar under sommartid är relativt ovanliga, men kan ge svåra skador också i lövskog.

Genomtänkta åtgärder som syftar till att skapa stabilitet i skogen minskar risken för stormskador. Det är till exempel viktigt att det röjs i rätt tid och till ett lagom tätt skogsbestånd. Att genomföra första gallringen i tid är också avgörande för beståndets kommande stabilitet och därmed stormfasthet. Om gallringen i ett grandominerat bestånd påbörjas när träden är 12–14 meter höga, slutförs när de är 20–22 meter höga och om man gallrar bort högst 30–35 procent av grundytan, minskar risken för att beståndet senare ska drabbas av stormskador.

Direkt efter genomförd gallring försämras de kvarvarande trädens stabilitet, men på lite längre sikt förbättras den. Södras syn är att gallring är en åtgärd som bör utföras för att öka skogens värde och kan ske utan större risker för stormskador. Man bör dock inte gallra äldre, högvuxen skog eftersom stormriskerna då är stora och det tar mycket längre tid för den än för en yngre skog att stabilisera sig.

För att minska stormskadornas omfattning rekommenderar Södra att föryngringsavverkning av grandominerade bestånd sker senast vid 26–28 meters höjd.

I arbetet med att minska stormskador på skogen skaffar Södra kontinuerligt ny kunskap och utvecklar nya metoder och tekniker inom en rad områden. Bland annat utvecklas skogsskötseln, till exempel genom att hindra spridning av rotröta och minska markskador. Detta tillsammans med utveckling av nytt odlingsmaterial, som bland annat ger mer symmetriska rotsystem, kommer att ge mer stormtåliga träd i framtiden.

Skogsbruksplan

Skogsbruksplanen har som främsta syfte att vara ett effektivt verktyg för planering av skogsbruket på fastigheten. Den gröna skogsbruksplanen är också ett av baskraven för skogscertifieringen.

Mer information om Södras gröna skogsbruksplan