Reduktionspliktens konsekvenser måste utredas

2017 infördes en lag om reduktion av växthusgasutsläpp från vissa fossila drivmedel, det som vi kallar för reduktionsplikten. Reduktionsplikten innebär att drivmedelsleverantörer i Sverige får krav på sig att sänka växthusgasemissionerna med en viss procent genom att blanda i hållbara biodrivmedel i bensin och diesel. Lagen innebär högre inblandning av biodrivmedel i fossila bränslen än i något annat EU-land. Enligt lagen ska reduktionsnivåerna gradvis höjas fram till 2030 för att nå Sveriges och Europas mål om minskade utsläpp från transporter. Den beslutade reduktionsplikten 2023 är 7,8 procent för bensin och 30,5 procent för diesel, och nivåerna till 2030 är 28 procent för bensin och 66 procent för diesel. 

Södra ställer sig positivt till redaktionsplikten, men enligt Maria Persdotter Isaksson har den inte gett önskat resultat för ökad inhemsk produktion.

– Vi efterfrågar betydligt djupare konsekvensutredningar än de som funnits tillgängliga, konsekvensutredningar som beskriver utmaningarna med plikten kopplat till utebliven inhemsk produktion och ökade drivmedelskostnader, säger hon.

En fråga om konkurrenskraft

I Regeringens promemoria Sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel (KN2023/03617), som Södra lämnat ett yttrande på, föreslås att reduktionspliktens krav på bensin och diesel sänks till 6 procent mellan år 2024-2026 samt att reduktionsnivåerna för 2027-2030 slopas. 

– Vi har stor förståelse för utmaningen med höga priser på diesel. Södra är en av Sveriges största transportköpare, och för att vi och familjeskogsbruken i Götaland ska behålla vår konkurrenskraft är det av yttersta vikt att transportkostnader i Sverige harmoniserar med kostnaderna i länder i vår närhet för att bibehålla vår konkurrenskraft. Samtidigt är transporterna en stor del av Sveriges och Södras fossila koldioxidutsläpp och dessa kommer att öka kraftigt i och med sänkning av reduktionsplikten, säger Maria Persdotter Isaksson. 

Södra anser vidare att reduktionsplikten är en av flera kostnadsdrivare för dieselpriset.

– Därför bör vi i större utsträckning arbeta med alla kostnadsdrivare för att kunna sänka drivmedelskostnaderna och samtidigt upprätthålla ett transportsystem som också är konkurrenskraftigt utsläppsmässigt. Att sänka till miniminivå 2024 till 2026 för att sedan kanske slopa den 2027 till 2030 avstyrker vi. 

Biodrivmedel viktig lösning

I ett energi- och klimatperspektiv är biodrivmedel en viktig lösning, menar Maria Persdotter Isaksson. Enligt Försvarsmakten är det säkerhetspolitiska läget i Europa och i Sveriges närområde det allvarligaste sedan 1980-talets början, vilket innebär att ökad självförsörjning bör ha ett särskilt fokus. I Sverige har vi potential till en ökad produktion av inhemska biodrivmedel och för att nå dit är reduktionsplikten ett styrmedel tillsammans med andra styrmedelsförslag, exempelvis det som presenterades i delbetänkandet Förnybart i tanken. 

Södra arbetar för att regeringen ska genomföra delbetänkandet.

– Det innebär ett långsiktigt produktionsstöd för produktion av flytande, hållbara, förnybara drivmedel, det styrmedel som vi efterfrågat åtminstone sedan 2017. Det skulle vara ett bra komplement till reduktionsplikten för minskade utsläpp, ökad självförsörjningsgrad och för fler jobb utanför städerna. Tänk vilken fantastisk resurs att även i orostider kunna ge svenska folket en god tillgång till drivmedel. 

Södra föreslår också att i stället för sänkning till miniminivå och möjlig slopning, att en viss sänkning jämfört med tidigare nivåer enligt Finlands modell vore lämpligt (13,5 procent år 2023, 28 procent år 2024, 34 procent år 2030). 

– Nivån 2024 till 2026 kommer sannolikt vara 6 procent. Förslaget som regeringen lämnat om att eventuellt slopa reduktionsplikten helt 2027 till 2030 avstyrker Södra. Ett sådant förslag minskar möjligheterna att ta fram biooljor som ska ersätta fossil olja, säger Maria Persdotter Isaksson.