"Det finns mycket i Södras profil som stämmer med mig"

SÖDRAS STYRELSEMEDLEMMAR: I denna fjärde artikel om Södras styrelsemedlemmar möter du Ylva op den Velde Hammargren.

Ylva op den Vvelde Hammargren äger själv ingen skog. Inte än i alla fall. Men hennes intresse för skogen är stort och till Södras styrelse kom hon 2017 tack vare sin kompetens inom industri, digitalisering samt forskning och utveckling.

– Jag har haft olika roller inom SKF i 30 år och har erfarenheter från områden som även Södra arbetar med, säger hon. 2007 gick jag chefsutvecklings- och mentorprogrammet Ruter Dam, där det bland annat finns en CV-databas som man kan ansluta sig till. Via den hittade Södras valberedning fram till mig.

LÄRT OM SKOG

Sedan Södra blev en del av Ylvas liv har hon sett till att öka sin kompetens i skogliga frågor. Hon har gått grundutbildningen för skogsägare och tagit den första körkortsnivån för röjsåg och motorsåg.

– Dels är jag alltid intresserad av att lära mig nya saker, säger hon. Men framför allt vill jag kunna hänga med när medlemmar och andra inom Södra pratar skog. Det är roligt att vara med på skogsexkursioner och andra medlemsträffar och nu har jag en basnivå att jobba vidare med.

Ylva tycker att både grundutbildningen och körkortsutbildningen har varit bra.

– Det har inte bara handlat om hur man ska hantera verktygen utan också om hur skogen ska skötas. Det gör att även de som inte röjer eller gallrar själva får en förståelse för hur jobbet ska utföras, vilket säkert gör kontakten med skogsinspektor och entreprenörer enklare. Själv har jag skaffat mig en röjsåg som jag kör med hemma på tomten ibland. Jag bor lantligt norr om Göteborg, mellan Kungälv och Marstrand.

LÄTT FÖR TEKNIKÄMNEN

Ylva är uppvuxen i Stockholmsförorten Jakobsberg, men spenderade lov och större helger i Töva, som är en by utanför Sundsvall.

– Mina föräldrar är båda från Sundsvall och de hyrde ett sommartorp i Töva tillsammans med farmor under hela min uppväxt. Huset var enkelt med utedass, bara kallvatten och ingen dusch. Men jag tyckte mycket om att vara där och när mina föräldrar inte hade semester bodde jag i huset tillsammans med farmor. Jag har nog fått med mig en hel del från det där livet och som de flesta barn i Norrland fick jag ett par längdskidor så fort jag kunde gå.

Ylvas pappa är ingenjör, något som säkert bidrog till att Ylva blev intresserad av teknik, kemi och matematik. Hon hade lätt för de ämnena i skolan och hemma lekte hon gärna med Mekano, ångmaskin och bilar.

– Jag var ingen större språkbegåvning, men tyckte om teknikämnena så det var mer eller mindre självklart att bli ingenjör, säger hon. Det handlade mest om vilken inriktning jag skulle välja. Till slut föll valet på KTH i Stockholm där jag läste till bergsingenjör, som egentligen är civilingenjör med en materialteknisk inriktning.

FLYTTADE UTOMLANDS

Även om Ylva själv säger att hon inte har något större språksinne så talar hon idag flytande holländska. En följd av att hon efter studierna arbetade i Holland.

– Jag ville uppleva nya kulturer och helst ville jag ut i början av min karriär, innan jag hade familj att ta hänsyn till. Jag sökte till SKF, för där hade några av mina kurskamrater gjort examensarbeten i olika länder. Jag fick jobb som projektledare för värmebehandlingsprojekt och spenderade 5 år på SKF:s forsknings- och utvecklingsanläggning i Holland, strax utanför Utrecht.

Arbetet var intressant och utlandslivet precis så roligt som Ylva hade hoppats.

– Vi var kring 20 olika nationaliteter som arbetade tillsammans på forskningscentret. Det var en härlig atmosfär där människor hela tiden kom och gick. Vi gjorde forskningsprojekt dels tillsammans med olika universitet och dels mer praktiskt med SKF:s produktionsanläggningar ute i världen. Det var också spännande att få besöka och titta närmare på olika produktionsanläggningar.

SÖKTE STYRELSEUPPDRAG

Efter åren i Holland flyttade Ylva till Göteborg och arbetade i drygt tio år som produktionschef på ett par olika enheter inom SKF. Hon födde också två barn, Gustav och Oskar, som idag är 18 och 21 år.

– Jag drivs som sagt av utveckling, säger hon. Så även om jag har varit SKF trogen i 30 år har jag med jämna mellanrum sökt mig till nya roller inom företaget. Det var också därför jag var intresserad av styrelseuppdrag. Förutom engagemanget i Södra ingår jag i styrelsen för Nederman, ett börsnoterat verkstadsbolag som är aktivt inom rening av industriell luft. Jag har också suttit i styrelsen för Specma Hydraulic AB, som då var ett bolag som helägdes av det börsnoterade investmentbolaget Latour.

2006 blev Ylva vd för SKF:s internbolag SKF Eurotrade, en central enhet för försäljning till många av länderna i Östeuropa och Mellanöstern. 6 år senare startade SKF ett stort projekt där företagets olika egenutvecklade affärssystem skulle ersättas med ett centralt system med tillhörande funktioner.

– Där har jag jobbat med framför allt CRM de senaste sju åren. Ett väldigt omfattande projekt som har mycket med digitalisering att göra. I grunden handlar det om hur ett företag ska fungera på effektivaste sätt, med allt från finansfunktioner till logistik och inköp. Allting ska hänga ihop och det gäller också att få användning av all den data som samlas in centralt.

Bytet till det nya systemet sker i princip över en helg och Ylva liknar det vid en hjärttransplantation för ett företag.

– Man byter ut själva basen i företaget samtidigt som verksamheten är igång. När bytet är gjort ska alla medarbetare förstå vad de ska göra, trots att skärmarna framför dem ser helt annorlunda ut. Ett väldigt intressant arbete som gett förståelse för de stora utmaningar som finns kring större digitaliseringsprojekt. Även Södra gör en liknande resa och jag hoppas att mina erfarenheter ska komma till användning här också.

PASSANDE PROFIL

Efter kontakten med Södras valberedning blev Ylva intresserad av Södra och företagets verksamheter.

– Det finns mycket i Södras profil som stämmer med mig. Framför allt en betydande industridel och en forskningsportfölj med idéer som är viktiga i dagens samhälle, där vi behöver ersätta fossila material och bränslen med hållbar skogsråvara. Men Södra har också arbetat med digitalisering på ett bra sätt och lyckats använda de tekniskamöjligheter som finns för att skapa medlemsvärde.

Att vara vaksam på förändringar ser Ylva som en av de viktigaste framtidsfrågorna för Södra. När affärsmodeller, marknader och kunder förändras gäller det att vara med.

– Massaindustrin är investeringstung och förändras kanske inte över en natt, men vi måste följa med i utvecklingen och förstå vad som driver kunderna och deras behov. Här jobbar vi redan bra med det mesta från ständiga förbättringar till investeringar. Det kan nog vara en utmaning för många medlemmar att se hur mycket som investeras i produktionen, men det är kombinationen av medlemmarnas skog och en stark industri som har varit lyckosam för Södra. Därför är det viktigt att vi är duktiga på att kommunicera med våra medlemmar, så att vi har ägare som förstår betydelsen av att vi fortsätter växa.

För Södra behöver växa, menar Ylva. Att stanna upp och slå sig till ro är inget alternativ.

– Då kommer vi snabbt att minska i storlek. Utöver industrisidan måste vi förstås också satsa pengar inom skogen för att ge rätt service och hjälpmedel till våra medlemmar, så att de kan sköta sina skogar på bästa sätt. Vi står till exempel inför ett generationsskifte där många av framtidens skogsägare inte kommer att bo i anslutning till skogen. Där har vi en uppgift att förstå behoven och visa hur vi är en bra förening även för denna grupp. Här har vi säkert nytta av att fortsätta arbeta med digitalisering på ett klokt sätt.

SPÄNNANDE FORSKNING

Efter ett par år i styrelsen har Ylva lärt känna hela Södra väl, men det är fortfarande Södra Cell och forskningen och utvecklingen hon brinner mest för.

– Det är väldigt spännande att fundera kring vad vi kan göra av vår massa. Durapulp visar på potentialen och att hitta alternativ till plast är något som verkligen ligger i tiden. Inte minst med tanke på rapporterna från världens stränder, där det spolas upp enorma mängder plastartiklar. Det betyder att plasten behöver ersättas med något nedbrytbart, annars blir det bara en annan sorts förpackningar i haven och på stränderna. Tittar vi ett antal år framåt i tiden så kommer säkert vår massa att användas till fler produkter än idag. Det är viktigt att vi fortsätter att prova oss fram.

Det är väldigt spännande att fundera kring vad vi kan göra av vår massa.

/Ylva op den velde hammargern, styrelseledmot i Södra

Dissolvingmassan och möjligheten att göra kläder av skogen är också något som intresserar.

– När stora grupper människor i utvecklingsländerna får det bättre ställt kommer de att vilja köpa mer kläder. Det handlar om sådana volymer att bomull inte är ett hållbart alternativ. Oljebaserade material bör inte heller användas, så dissolvingmassan kan ha en betydelsefull roll att spela.

När det är möjligt försöker Ylva själv köpa kläder gjorda av lyocell.

– Jag tycker personligen att de både fungerar, ser ut och känns lika bra som bomull. Det dröjer säkert ännu ett tag innan det kan bli tal om riktigt stora volymer, men jag hoppas och tror att den tiden kommer.

INTE TID FÖR SKOG

Än så länge finns inte riktigt tid att engagera sig i egen skog, men Ylva umgås ibland med tanken att  någon gång i framtiden köpa en skogsfastighet. Det är både produktionen och rekreationen som lockar.

– Men just nu går det inte riktigt ihop tidsmässigt med jobb, styrelseuppdrag, familj och barn, säger hon. För två år sedan gifte jag mig med Wout op den Velde, som är från Holland, och eftersom vi bor i två olika länder blir det en del resor emellan. Dessutom har jag sönerna att tänka på, även om de börjar bli stora. Den äldste flyttar nu till Sydkorea på ett halvår genom ett utbyte från Chalmers, så till höstlovet tar jag med mig yngste sonen och åker och hälsar på. Båda sönerna är förresten inne på att bli ingenjörer, så yrket fortsätter att gå i arv. Oskar läser datorvetenskap och Gustav blir nog någon slags maskiningenjör, med tanke på hans stora bilintresse.

ASIATISKT OCH LÅNGKOK

Ett intresse som Ylva delar med framför allt Oskar är matlagning. Båda tycker om att upptäcka mat från andra kulturer.

– Vi lagar ofta asiatiskt, så det blir spännande att se vad resan till Sydkorea kan ge för inspiration. Vår lokala City Gross säljer mycket lokalproducerat kött och närodlade grönsaker. Det känns bra och blir mycket godare när man har bra råvaror att tillgå. Det är också kul att handla och laga mat efter det som säsongen erbjuder.

En del italienskt lagas också i familjen, tillsammans med mer svenska långkok.

– Vi är mycket för långkok. Det är lätt att till exempel sätta in en fläskkarré i ugnen på låg temperatur några timmar. Maten sköter sig själv och samtidigt som det blir väldigt gott blir det ofta någon portion över till matlådan. Köpet av egen skog får alltså vänta tills vidare.

Men det bihotell som Ylva i likhet med många Södramedlemmar fick i våras har ändå kommit till användning.

– Min kusin och hennes man har skog utanför Sundsvall, berättar hon. De är medlemmar i Norrskog och jag gav mitt bihotell till dem. Så någonstans uppe i en Norrlandsskog sitter det ett bihotell med Södras logotyp på. Det tycker jag är lite roligt att veta.

Poddtips från Ylva:

”Jag tycker mycket om Sommar och vinter i P1, men lyssnar helst på podden i efterhand. Nu i sommar har det varit flera bra sommarprat. Forskaren Emma Frans är ett exempel.

Jonas Gardell gillar jag oftast och så levererade Leif Östling ett stycke svensk industrihistoria.

Ett boktips kan Elena Ferrantes romanserie vara, där den första delen heter Min fantastiska väninna.”