Stormskador

Vind- och snöskador är de klart dominerande orsakerna till naturliga avgångar. Under de senaste decennierna har de svenska skogarna drabbats av omfattande stormfällningar. Risken för snö- och vindskador beror på beståndets ålder, gallringsstyrka, läge i landet och utseende. Yngre bestånd är mer utsatta för snöskador, medan risken för vindskador ökar med stigande beståndsålder.

Stormen Malik, drog fram över södra Sverige den 29-30 januari 2022. Skadad gallring.

Den högsta risken för stormskador på skogen finns i vindexponerade lägen som exempelvis sluttningar mot väster och i anslutning till sjöar och åkrar. Man bör därför vara försiktig med att gallra kantzoner när träden har blivit höga. Man bör också tänka på att inte gallra många bestånd vid samma tidpunkt.

Eftersom de flesta stormarna kommer efter lövfällningen får man flest stormskador på skog som är gammal och hög och består av barrträd. Stormar under sommartid är relativt ovanliga, men kan ge svåra skador också i lövskog.

Skapa stabila bestånd

Genomtänkta åtgärder som syftar till att skapa stabilitet i skogen minskar risken för stormskador:

  • Röj i rätt tid och till ett lagom tätt bestånd
  • Genomför första gallring när träden är 12–14 meter
  • Genomför andra gallring innan beståndet har en höjd av 20–22 meter.
  • Låt därefter beståndet vara utan åtgärd tills det är dags för föryngringsavverkning senast vid 26-28 meters höjd. När höjden ökar ytterligare ökar också risken för stormskador på ett markant sätt.

Gallring och stormskador

Direkt efter genomförd gallring försämras de kvarvarande trädens stabilitet, men på lite längre sikt förbättras den. Södras syn är att gallring är en åtgärd som bör utföras för att öka skogens värde och kan ske utan större risker för stormskador. Man bör dock inte gallra äldre, högvuxen skog eftersom stormriskerna då är stora och det tar mycket längre tid för den än för en yngre skog att stabilisera sig.

 

Läs mer om stormskador på skogskunskap.se