Skogens arter: Vitmossor – en färgglad variation av mossor

Samma egenskaper som gjorde vitmossan användbar i sjukvården hjälper den i naturen. De speciella vattenlagrande cellerna fungerar som små reservoarer för att undvika uttorkning, eftersom vitmossa saknar rötter att suga upp vatten med. Det gör att mossan kan hålla kvar enorma mängder vatten i myrar och våtmarker.

Så känner du igen vitmossan

Vitmossa känns igen på sina små blad med vattenlagrande celler. Det är dessa celler som gör att torra skott ser ljusa eller nästan vitaktiga ut, vilket har gett mossan dess svenska namn. När vitmossan är fuktig varierar färgen istället från grönt och gult till brunt och rött. Färgerna är ofta som starkast på sensommaren, särskilt på öppna myrar där pigmenten tros skydda mot solens strålning.

Vitmossor växer i fuktiga miljöer som myrar, sumpskogar, sjöstränder och blöt skogsmark, där de ofta bildar täta mattor. Genom att hålla kvar fukten skapar de en sur, syrefattig miljö där få arter trivs. Samtidigt ger de livsrum åt en rad specialiserade växter, mossor, mikroorganismer och smådjur.

Vitmossor växer uppe i toppen samtidigt som de nedre delarna dör. De döda delarna bryts ner mycket långsamt och bygger successivt upp torv. Torven fungerar som ett långsiktigt kollager och kan bevara organiskt material under mycket lång tid.

Kort sagt: Ser du en mjuk, fuktig mossmatta på en myr är chansen stor att det är vitmossa du har framför dig. Den är en av våtmarkens viktigaste arter och spelar en viktig roll för både vattenhushållning och kollagring.

45 sorters vitmossa i Sverige

Det finns cirka 45 olika arter av vitmossa i Sverige, men med stor variation i utbredning och förekomst. Här är tre som du kan stöta på när du rör dig i skogen och på myren.

Grodvitmossa

(Sphagnum inundatum Russow)

Grodvitmossa växer längs stränder och i så kallade topogena kärr, våtmarker som ofta har bildats när grunda sjöar långsamt vuxit igen. Den trivs i mineralpåverkade och fuktiga miljöer och bildar låga tuvor eller mjuka mattor. Oftast hittar man den på öppna och ljusa växtplatser, men den kan även förekomma i mer skuggiga lägen.

Tallvitmossa

(Sphagnum capillifolium)

Tallvitmossa är en av de vitmossor som klarar torrast förhållanden. De rödaktiga mosskuddar som ofta syns i hällmarkstallskogar är många gånger just tallvitmossa. Den växer i näringsfattiga miljöer, både på regnvattenpåverkade myrar och i områden där markvattnet bidrar med mineraler. Arten bildar vanligtvis täta tuvor och förekommer i allt från skuggiga skogar till helt öppna marker.

Trubbelvitmossa

(Sphagnum fallax var. brevifolium)

Trubbelvitmossa är en anpassningsbar art som klarar sig bra även i mycket näringsfattiga miljöer. Den är vanlig i kärr och längs myrkanter, men kan också hittas i sumpskogar där marken är fuktig större delen av året.