De lämnade Stockholm för släktgården i Småland

Det är nu fem år sedan flyttlasset gick från Stockholm till Småland för att så småningom packas upp på Näset mellan Anderstorp och Bredaryd. Gården där Marielle växte upp, och där åtta generationer av släkten levt före henne, blev deras.

Marielle och Mikael träffades i Stockholm under studietiden. Mikael fick ganska tidigt veta att Stockholm kanske inte skulle vara Marielles hem för alltid.

– Marielle talade ibland om att det kunde komma en dag när hon ville flytta tillbaka och jag skulle få frågan om jag ville följa med eller inte, berättar han.

Under pandemin blev tankarna på en flytt allt mer konkreta. Paret väntade sitt första barn och funderade på om de skulle skaffa större bostad i Stockholm, men också på hur och var de egentligen ville leva som familj.

– Vi insåg att livet i Stockholm skulle kräva väldigt mycket arbete och började fundera på vad som var viktigast för oss, säger Marielle. Alternativet var en helt annan livskvalitet på Näset, med skogen och sjön alldeles utanför bostaden. Det gjorde att beslutet blev enkelt.

Diskutera obekväma frågor

Själva generationsskiftet tog cirka tre år att genomföra. Familjen hittade en lösning där gården delvis köptes och delvis överläts som gåva. Marielles föräldrar behöll samtidigt en tillköpt del av fastigheten och byggde ett nytt boende till sig. Under tiden hyrde Marielle och Mikael ett mindre torp under ett år.

– Det hände mycket under den här perioden, säger Marielle. På två år hann vi skaffa två barn, gifta oss, ta över en gård och flytta tre gånger.

En av Marielles lärdomar från generationsskiftet är att låta processen ta tid och att våga diskutera svåra och obekväma frågor inom familjen.

– Förutom ekonomiska överväganden för alla inblandade handlade det i vårt fall också om vad som skulle kunna hända om vi inte trivdes på gården eller om min och Mikaels relation förändrades, förklarar hon. Mina bröder var inte intresserade av att ta över gården, men uttryckte fullt rimlig oro för att vi skulle ångra oss, sälja och flytta tillbaka till Stockholm.

För Marielle och Mikael handlade flytten inte om att äga skog eller bo på landet till varje pris. Det var gårdens och familjens historia som gjorde just den här möjligheten speciell.

– Vi hade aldrig köpt en skogsfastighet någon annanstans, säger Marielle. Vi ville bo här. Det här är liksom vårt.

En ny sorts ekonomi
Näset omfattar cirka 93 hektar, varav omkring 70 hektar är produktiv skogsmark. Gran och tall dominerar och skogen har en förhållandevis god åldersspridning.

Att gå från att räkna på bostadslån i Stockholm till att äga en skogsfastighet innebar ett helt nytt sätt att tänka kring ekonomi för Marielle och Mikael. Övertagandet medförde stora lån och ganska snart efter flytten kom stigande räntor.

– Ekonomin stressade mig ganska mycket i början, säger Marielle. Skogsekonomi är komplext med avverkningar, räntor och hur gårdens ekonomi hänger samman över tid. Nu har vi betydligt bättre kontroll.

Eftersom det finns mer skog inom familjen funderar Marielle och Mikael även på möjligheten att i framtiden utöka sitt skogsinnehav. Men då blir frågan som bidrog till flytten från Stock-holm åter aktuell. Hur vill de egentligen leva?

– Hur kommer mer skog att påverka vår livskvalitet? Redan i dag har vi så mycket skog att vi inte hinner med den själva, säger Marielle.

Växer in i rollen

För Marielle har flytten gjort att hon har fått lära känna en ny sida av platsen där hon växte upp. Skogen har alltid funnits där, men var under uppväxten något som framför allt hennes pappa ägnade sig åt.

– Nu är vi i en upplärningsfas, säger hon. Det är spännande men också lite stressande. Skogen växer hela tiden och vi känner som många andra att vi aldrig riktigt kommer ikapp.

Marielle och Mikael har gått en grundkurs för skogsägare och en motorsågsutbildning hos Södra. Mikael röjer en hel del under vår, höst och vinter och uppskattar det praktiska arbetet. Tillsammans har de också planterat en del, medan Södra har anlitats för avverkning, gallring och viss röjning.

– Att röja är ett arbete som aldrig tar slut, men jag tycker om det, säger Mikael. Det är något särskilt med att gå ut i skogen en tidig lördagsmorgon.

Mikael har alltid varit naturintresserad. I Finland har hans familj en mindre gård som de använder som fritidsboende. Där har han framför allt ägnat sig åt sitt fiskeintresse.

– Även om skog och mark inte är helt nya områden för mig, så är det här vi har nu mycket mer på riktigt, säger han.

Marielle driver eget konsultbolag och planerar att dra ner på arbetstiden under en period. I stället vill hon vara mer i skogen och lära av sin pappa. En viktig insikt för henne har varit att inte jämföra sin egen kunskap med föräldrarnas.

– Man behöver inte förstå allt på en gång, säger hon. Vi ser det här som en resa där vi lär oss undan för undan. Tittar man bara på sina föräldrar ser det ut som att de kan allt, men de har också övat väldigt många år för att komma dit.

Förvalta för nästa generation

Marielle och Mikael funderar mycket på hur deras skog kommer att utvecklas långsiktigt. Vilka trädslag passar var? Vad kommer att tåla ett förändrat klimat? Hur ska de tänka kring skog som ska avverkas först om 50 år?

– Mikael har en geografiutbildning och bidrar med kunskap om mark och klimat, säger Marielle. Pappa kan berätta hur tidigare generationer resonerade och de erfarenheterna försöker vi väga mot dagens förutsättningar. Vi vill förstås ha ett lönsamt skogsbruk och vara smarta med kostnaderna, men inte vinstmaximera på kort sikt. Vi förvaltar den här skogen och vill tänka långsiktigt för att kunna lämna över något hållbart till kommande generationer.

Att bli medlemmar i Södra i samband med övertagandet kändes naturligt. Marielles pappa har både arbetat på Södra och varit medlem i många år, så organisationen har funnits med under hela hennes uppväxt.

– Södra är också en bra partner eftersom vi vill lära oss om skog, säger Mikael. Det finns kurser att gå och vi kan alltid ringa vår rådgivare på Södra när vi har frågor eller funderingar.

Fyra år efter att de flyttade in på släktgården i Småland har paret fortfarande mycket kvar att göra och lära. Men själva beslutet råder det ingen tvekan om.

– Vi ångrar det inte för en sekund, säger Marielle. Inte mina föräldrar heller. De bor 150 meter ifrån oss och är så glada och stolta över att vi har tagit över och att de har barnbarn som växer upp här.