05 mar 2026
Viltförvaltningen ska balansera olika intressen
I höst är det dags att utse drygt 150 markägarrepresentanter i 53 lokala älgförvaltningsgrupper i Södras område. Kanske skulle du vilja engagera dig men känner att frågan är komplex och svår att förstå? Vi börjar från grunden och beskriver hur det svenska viltförvaltningssystemet är uppbyggt.
Viltet i våra marker bidrar med mycket – ekosystemtjänster och diverse naturupplevelser som till exempel jakt. Men samtidigt orsakar täta viltstammar skador på skogen och utarmar den biologiska mångfalden. Det finns därför ett behov av att förvalta viltstammarna för att främja en lämplig utveckling utifrån olika intressen.
Viltförvaltningen finns alltså för att balansera viltstammarnas storlek med mänskliga intressen och ekologisk hållbarhet. Genom att reglera jakt säkerställs biologisk mångfald, samtidigt som skador på jord- och skogsbruk, trafikolyckor och konflikter minimeras. Det handlar om att nyttja vilt som resurs på ett ansvarsfullt sätt.
Viltförvaltningen utgår både från den art som ska förvaltas och det ekosystem den är en del av. Kunskap om viltets ekologiska sammanhang är grundläggande för en aktiv och välfungerande förvaltning. Viltförvaltningen behöver också kunna hantera förändringar som exempelvis naturliga växlingar i viltstammar eller oförutsedda händelser i klimatförändringarnas spår.
Nationellt och regionalt
På nationell nivå har Naturvårdsverket, NVV, ansvar för vilt och jakt medan det regionala ansvaret ligger hos Länsstyrelsen. I varje län finns en viltförvaltningsdelegation, VFD, som är rådgivande till Länsstyrelsen, som exempelvis beslutar om övergripande riktlinjer för skötseln av länets älgstam. Förutom politiska företrädare ingår representanter för olika intressen och näringar i delegationen, till exempel markägare (bland annat skogsägare), jägare, naturskydd och friluftsliv. Södra nominerar tillsammans med övriga skogsägarorganisationer representanter för skogsägarintresset till viltförvaltningsdelegationen.
Älgförvaltning på lokal nivå
2012 trädde den nya älgförvaltningen i kraft med målet om en livskraftig älgstam med hög kvalitet som är i balans med betesresurserna. Älgjakten ska alltså vara produktionsanpassad, vilket innebär att älgstammens storlek genom lämplig avskjutning ska anpassas till betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten. Markägarnas inflytande har stärkts i detta system och det har gjort en mer lokalt anpassad älgförvaltning möjlig. Samtidigt ställer det större krav på kunskap och engagemang hos de utsedda representanterna.
Sverige är geografiskt indelat i älgförvaltningsområden, ÄFO, med i huvudsak egna lokala älgpopulationer som ska förvaltas. Inom varje ÄFO är det älgförvaltningsgruppen, ÄFG, som har i uppdrag att lokalt förvalta älgpopulationen och ta fram en plan för den. I ÄFG:s styrelse finns tre markägarrepresentanter, tre jägarrepresentanter och en ordförande. Ordföranden är utsedd av markägarintresset. Denna styrelse tar beslut om hur avskjutningen ska fördelas inom området. Södra nominerar representanter till ÄFG tillsammans med andra markägargrupper. I hela Södra finns 53 ÄFG.
Älgjakten inom varje ÄFO är till största delen organiserad inom älgskötselområden, ÄSO, och licensområden. Områden som inte är tillräckligt stora för att registreras som licensområden, det vill säga oregistrerade områden, får jaga älgkalv under en kortare tid som länsstyrelsen beslutar.
Varje ÄSO har till uppgift att ta fram en egen skötselplan för sitt område som ska vara i samklang med ÄFO:ts plan.
Det här betyder förkortningarna
VFD = Viltförvaltningsdelegation
ÄFO = Älgförvaltningsområde
ÄFG = Älgförvaltningsgrupp
ÄSO = Älgskötselområde