Skogens arter: Mindre hackspett – en liten doldis i våra lövskogar

Mindre hackspett är Sveriges minsta hackspett, ungefär lika stor som en bofink. Den är bara runt 15 cm lång och väger runt 25 gram, så den är lätt att missa om man inte vet vad man ska lyssna och titta efter. Hanen känns igen på en liten röd hjässa, medan honan saknar rött helt. I övrigt är båda diskret tecknade med svartvit rygg och ljus undersida med tunna streck.

Arten trivs bäst i äldre lövskog, särskilt där det finns gott om ek, björk, al och andra lövträd. Mellan 1975 och 1990 skedde det en halvering av populationen, vilket man tror beror på minskade arealer med lövskog och ett ökat uttag av bränsleved. Den är beroende av lövträd med döda eller döende grenar (ofta 1-5 centimeter tjocka), eftersom nästan all föda den äter, skalbaggslarver, myror och andra småkryp, lever just där. Den söker även mat i murken ved och ibland på grova grangrenar vintertid.

Mindre hackspett behöver ganska stora områden: ett häckande par utnyttjar ofta 40 hektar äldre lövskog inom ett större landskap på upp till 200 hektar. Därför finns arten främst i mer sammanhängande lövskogsområden, eller längs sjöstränder och sumpskogar.

Varje vår hackar den ut ett helt nytt bohål, oftast i murkna lövträd eller högstubbar. Det syns ofta färskt ljust träspån på marken under ett nyligen uthackat hål, vilket är ett bra sätt att upptäcka arten.

Både hane och hona kan hacka ut egna bohål, men de använder oftast hanens hål för häckningen. De lägger omkring sex ägg i maj, och ungarna lämnar boet i slutet av juni.

Mindre hackspett har ett ovanligt flexibelt parningssystem. Ibland häckar en hona med två hanar (polyandri), vilket är ovanligt hos fåglar. Den trummar också mycket svagt jämfört med större hackspetten, och hörs därför sällan på långt håll.

Den är dessutom trogen sitt område: hittar den ett bra revir stannar den där nästan hela livet.

Varför minskar arten?

Trots en viss stabilisering under 2000-talet är framtiden osäker. De största hoten är:

• Avverkning av äldre lövträd.
• Gallring som tar bort lövträd med döda grenar vilket minskar förutsättningarna för att det löpande dör fler mindre grenar.
• Dränering eller röjning av alkärr och strandskogar.
• Försvinnande av grova, döende träd och murken ved.
• Överföring av lövskog till barrskog.

Alla dessa åtgärder minskar tillgången på de små döda grenarna som är artens viktigaste födosöksplats. Dessa grenar är oftast till och med svårare att hitta i tillräcklig mängd än lämpliga träd för att hacka ut bohål.

Arten är ofta ett tecken på gammal, biologiskt rik lövskog, eftersom den är så starkt knuten till död ved och strukturrika träd. Där mindre hackspett finns hittar man ofta även andra hotade arter av insekter, svampar och lavar.

Fakta: Skogens arter

I denna artikelserie berättar vi om olika arter som finns i skogen. Förhoppningen är att ge dig som läsare och skogsägare mer kunskap om olika arter och öka ditt intresse för det myller av mångfald som du kan hitta i din skog.