Generationsskifte på Genestorp, Södergård: ”Gör det i tid och låt alla komma till tals”

I Värends Nöbbele utanför Växjö ligger Genestorp, Södergård med sin vackra mangårdsbygg-nad från 1850. Fastigheten omfattar 70 hektar, varav 50 hektar är produktiv skogsmark. Fram till för ett drygt år sedan ägdes gården av Arne 70 år och Annika Petersson 67 år, som tillsammans har tre barn: Frida 42 år, Karl 40 år och Anton 35 år. Sönerna är bosatta i Göteborg. Idag är det dottern Frida som äger Genestorp, Södergård tillsammans med sin man Johan. Här delar de med sig av sin resa mot ett lyckat generationsskifte.

– Jag är andra generationen på gården och tog över fastigheten efter min far 1990, när jag var 35 år. Jag har arbetat som resemontör och haft skogen som ett intresse under alla år. Jag fick förmånen att arbeta tillsammans med min far i skogen, och nu får jag arbeta med min dotter och svärson, vilket känns fantastiskt, säger Arne.

Tankarna på vem som ska ta över i nästa led kommer ganska tidigt när man är skogsägare.

– Vi är endast förvaltare av skogen, så det är klart att de tankarna dyker upp då och då. När våra barn var tonåringar var vi ganska säkra på att ingen av dem skulle ta över, säger Arne.

Hustrun Annika fyller i:

– Vi trodde att alla skulle bo i en stad och att de var trötta på lilla Nöbbele.

Frida bekräftar att det stämmer.

– Det är sant, vi var verkligen trötta på Nöbbele. Jag flyttade och hade absolut inga planer på att bo på landet igen.

Frida lämnade Nöbbele för studier i Malmö och tog sedan en sväng till Blekinge innan hon åter-vände till Växjö 2005, där hon träffade Johan.

– Efter ett tag började vi att titta på hus i och runt Växjö, och då dök det upp ett hus i Nöbbele, bara 2,5 kilometer ifrån mamma och pappa. Då kändes det helt rätt att flytta hem, så 2008 gick flyttlasset till nya huset i Nöbbele.

Tre barn

Sedan dess har paret fått tre barn: Ethel 14 år, Livia 11 år och Viola 8 år. Livet flöt på med hektiska småbarnsår, och 2018 bestämde de sig för att skaffa bin vid föräldrarnas gård.

– Det ena gav det andra och 2022 skaffade vi getter. Det var i den vevan som frågan om nästa steg för gården började ta form. När vi diskuterade hur vi skulle renovera ladugården till getterna, började pappa skämta: ”Det får ni göra när ni ta över”. Då väcktes tankarna om hur det skulle bli framöver, berättar Frida.

Ingen tvekan

När Frida tog upp sina tankar med Johan var hon tacksam för att han var med på noterna direkt.

– Jag har ingen bakgrund eller koppling till skogen, men jag tyckte att det lät både skrämmande och spännande. Det fanns aldrig någon tvekan om att vara med och ta över. Jag tänkte också att det känns bra att göra det nu när vi har ett stort stöd i Arne, säger Johan.

Under 2023 började Arne och Annika prata med alla tre barnen för att höra deras inställning till ett generationsskifte.

– Anton ville absolut inte ta över, Karl sa att han kunde tänka sig om ingen annan ville, för att gården skulle stanna kvar i släkten, men han ville inte flytta dit. Frida och Johan ville, men då fick det inte dröja flera år. Jag minns ett tillfälle när jag och Frida var ute och gick i skogen, och hon sa till mig att hon vill att barnen ska få växa upp på gården och om det dröjer för länge är hon inte intresserad. Det samtalet stressade på oss lite, men på ett positivt sätt, säger Annika.

Frida kommer också ihåg det samtalet.

– Jag bodde bara i huset i ett år innan jag flyttade hemifrån, och det var viktigt för mig att barnen skulle få växa upp där och att vi inte tar över först när vi är äldre.

Agera vid intresse

Daniel Åsbrink, specialist ägarskifte, instämmer i att man bör agera när barnen visar intresse.

– Om ett barn räcker upp handen och vill ta över, ta då den stafettpinnen, för det är inte säkert att situationen är densamma om fem eller tio år. Dessutom kan man som förälder vara ett bra stöd om generationsskiftet inte dröjer för länge.

Ett generationsskifte kan vara komplicerat och känslosamt, och Arne och Annika visste inte riktigt var de skulle börja.

– Att ta det första steget var det knepigaste. I vilken ände ska vi börja? Jag fick tipset att Södra har en tjänst för ägarskifte och att första samtalet är gratis. Vi bokade ett första möte med skogsekonomen Rolf Fransson, som nu har gått i pension. Vi fick bra guidning vid mötet och bestämde oss för att gå vidare med generationsskiftet, och han lotsade oss sedan genom hela processen, säger Arne.

Södra stöttar hela generationsskiftet

Det första steget vid ett generationsskifte är att upprätta en ny skogsbruksplan för att se hur skogstillståndet ser ut. Eftersom det handlar om stora värden krävs en aktuell plan. Därefter görs en värdering. En annan fråga är hur generationsskiftet ska ske, till exempel genom köp eller gåva. Arne och Annika hade redan en ny plan, och värderingen visade att marknadsvärdet var nio mil-joner kronor och taxeringsvärdet 6,5 miljoner. Taxeringsvärdet har ökat med sex miljoner sedan 1990, när Arne tog över fastigheten.

Idag är gåvoalternativet attraktivt, även om det givetvis finns nackdelar, som att du får ett lågt anskaffningsvärde och inte har möjlighet till nytt skogsavdrag. Men med de värden som gäller för fastigheter idag är gåva oftast ett bra alternativ, om det inte finns väldigt mycket att föryngringsavverka på fastigheten.

Rejäl reavinst

I Johans och Fridas fall hade ett köp inneburit en reavinst på 8,5 miljoner, som föräldrarna hade fått betala cirka 25 procent i skatt på, och därtill kommer stämpelskatt och pantbrev. Gåva mot vederlag innebär till exempel att lån tas över, att syskon kompenseras och eventuellt att ett trygghetskapital avsätts till föräldrarna. Likviden måste vara under taxeringsvärdet för att det ska räknas som en skattemässig gåva. Har du dessutom ett vederlag som understiger 85 procent av taxeringsvärdet året före lagfartsansökan, slipper du stämpelskatt. Det är mycket att förhålla sig till, så det krävs ofta en tredje part som har koll på allt. Sedan finns även aspekterna efter skiftet kring skattemässig planering, som inte får glömmas bort i processen. Vad finns att avverka, hur ska du amortera, kvarvarande räntefördelning och så vidare. Södra hjälper gärna till och har kompetens för att klara alla aspekter av ett generationsskifte, säger Daniel.

Köp eller gåva?

Med tanke på det höga värdet och värdeutvecklingen kändes köp inte rimligt och Arne och Annika ville räkna på alternativet gåva med vederlag

– Vi fick först ett förslag där alla barnen erhöll lika mycket i gåvovärde. Det förslaget innebar en för stor ekonomisk belastning för Johan och Frida, så vi bad om nya förslag att ta ställning till. I hela processen har alla tre barnen varit med och tyckt till. Det är jätteviktigt att alla får ta del av all information och att man får komma till tals. Den absolut svåraste frågan i generationsskiftet var hur vi skulle hålla nere kostnaden för Frida och Johan samtidigt som det ska vara rättvist för Anton och Karl, säger Arne.

Annika fyller i:

– Jag pratade mycket med Karl och Anton. Det behövde bli en rimlig belastning för Frida och Johan, och det ställde syskonen upp på. Vi var vänner innan generationsskiftet, och det fanns inget annat än att vi skulle vara det även efteråt.

Nya ägare på Södergård

Processen löpte på och i april 2024 var det dags för Frida och Johan att skriva på pappren och bli nya ägare till Genestorp, Södergård.

– Det var ett stort ögonblick och det är en mäktig känsla att få gå i sin egen skog. Vi har fått jättebra vägledning genom hela processen. Det gäller bara att svara på frågor, veta vad man vill och ha en öppen diskussion i familjen. Den slutliga lösningen blev att nettovärdet – alltså marknadsvärdet minus lån, skatt och mäklararvode – delades i tre delar med en rabatt som alla var överens om. Jag övertog gården och mina bröder fick pengar. Separat utanför generationsskiftet köpte mina föräldrar vårt hus. I början skojade vi om vem som skulle köra till fel hus först, men det har faktiskt inte hänt ännu, säger Frida med ett skratt.

Johan och Frida har valt att äga fastigheten tillsammans, även om det vanligaste idag är att föräldrar lämnar gåvan som enskild egendom till egna barn.

– Det kände jag hade blivit jättekonstigt och svårt ekonomiskt. Vi ska bo och leva här med våra tre barn. Skulle jag betala dig lön då, om du inte hade varit med och ägt, säger Frida och tittar på Johan.

Johan skrattar och säger:

– Den här lösningen är enkel och praktisk för oss. Det viktigaste är att alla är nöjda och glada, och det är vi. Nu ska vi förvalta gården på bästa, hållbara sätt, säger Johan.

Arne hjälper till i skogen

Arne och Annika har funnit sig väl tillrätta med sitt nya liv i Fridas och Johans gamla hus, och livet har kompletterats med en husbil som de tillbringar en hel del tid i.

– Jag känner mig priviligierad över att de ville ta över. Det känns skönt att det är klart och att det har varit en smidig process och viktigast av allt, att vi alla är vänner. Jag känner ingen sorg över att inte vara skogsägare längre. Jobbet i skogen har jag kvar, och jag får jobba precis så mycket jag vill, säger Arne med ett skratt.

Annika tillägger även den stora lyckan över att få se sina barnbarn växa upp på gården och ha nära kontakt med dem.

Första besluten som skogsägare

Det första beslutet Frida och Johan tog som nyblivna skogsägare var att genomföra en föryng-ringsavverkning på fyra hektar.

– Fram till jul kommer vi att förröja inför en gallring som ska ske efter årsskiftet. Det känns jätteskönt att ha Arne som stöd. Jag lär mig något nytt hela tiden. Vi kanske går någon kurs i framtiden, men just nu med två heltidsjobb, tre barn med aktiviteter, skog, 39 getter och planer på att tillverka lite getost framöver är tiden begränsad, säger Johan.

Till våren blir det dags att plantera. Plantorna är redan beställda till 1 maj, och tanken är att alla i familjen som vill får komma och hjälpa till.

– Vi känner oss verkligen som förvaltare och är hedrade över detta uppdrag. Jag funderar redan nu på om någon av våra barn kommer vilja ta över i framtiden. Spontant skulle jag idag gissa på mellantjejen Livia, eftersom hon är mest praktisk. Men det kan ändras många gånger om innan det är dags. Det fick mina föräldrar uppleva. Jag har lärt mig mycket om generationsskifte under processen och tar med mig kunskapen om att lämna över i tid och ha en öppen dialog. Jag tror många gånger att föräldrar väntar för länge. Om någon vill ta över, då är det bara att köra, säger Frida.

Behöver du stöd i ett generationsskifte?

Att planera för framtiden är ett viktigt steg i ett aktivt och långsiktigt skogsägande. Hos Södra finns stöd att få – oavsett var du befinner dig i processen. För att få ett första kostnadsfritt samtal kontakta skogsägarsupport telefon 0470-891 00 eller skogsagarsupport@sodra.com