Det är svampforskaren Anders Dahlberg vid SLU, tillsammans med vetenskapsillustratören Jacob Bertilsson, som med interaktiva bilder och text vill sprida kunskap om svamparnas värld. Uppgifterna baseras på de senaste årens forskning tillsammans med resultaten från en pågående DNA-undersökning av svamp i svensk skogsmark. Webbvertyget som är mobilanpassat vänder sig främst till skogsägare och andra skogsverksamma, men är lärorikt för alla intresserade.

Svamparna är avgörande för skogens välmående

De flesta svampar man ser på marken i skogen är mykorrhizasvampar. Det gäller nästan alla våra mat- och giftsvampar, ett stort antal ovanliga svampar och många fler. Att de är mykorrhizasvampar innebär att de växer i symbios med träden, det vill säga de samarbetar med träden. Symbiosen är helt livsnödvändig för alla träd. Under marken är de tunnaste rötterna hos alla träd hopkopplade och omvuxna med tunna svamptrådar (hyfer och mycel), som likt diskborstar spretar ut och hundrafalt förstorar trädens rotsystem. Det är ett ömsesidigt beroende som utvecklats under många miljoner år. Träden får det mesta av sin näring och vatten genom svamparnas försorg. Samtidigt får svamparna sin energi i form av socker som trädens blad eller barr har bildat med hjälp av solens energi (fotosyntesen). Mykorrhizasvamparna är lika viktiga för träden och skogen som mag- och tarmbakterier är i våra kroppar.

DNA avslöjar svamparnas dolda liv i marken

Eftersom svamparna oftast inte syns är det svårt att veta vilka arter som finns i en skog. Det går inte heller att urskilja svampindivider eller hur stora de är. Men med DNA-teknik och senare års forskning börjar vi bättre förstå den fascinerande världen i vår skogsmark. Det finns ofta ett par hundra olika arter mykorrhizasvampar i en äldre skog. Är det gynnsamma väderbetingelser bildar många av dem fruktkroppar, alltså den delen av svampen som vi ser på marken. Men det är också många arter som har så små och obetydliga fruktkroppar att man måste vara specialist för att hitta dem. Precis som hos växter och djur är det några få arter som är vanliga och dominerar, medan de allra flesta är mer ovanliga. Rötterna på äldre träd kan samtidigt växa i symbios med 50-talet olika arter. Där olika träds rötter överlappar kan svamparnas mycel koppla ihop träden.

På samma sätt som hos träd liksom alla växter och djur, finns det olika individer hos svamparna. Ofta kan man misstänka att fruktkroppar som växer nära varandra kommer från samma mycel som står bredvid varandra. Forskningen visar att mycel hos mykorrhizasvampar typiskt är någon eller ett par kvadratmeter stora, att de är långlivade och att de kan bli lika gamla som träd. I Svampskog illustreras schematiskt hur svampindivider och mycel breder ut sig och ser ut i en skog.

Undersök vilka svampar du kan ha i din skog

I webbvertyget kan man på egen hand undersöka vilka svampar som kan finnas i olika slags sko-gar, till exempel i en äldre blåbärsgranskog i södra Sverige. Man får en bild av sannolikheten att olika vanliga arter, vanligare matsvampar, vanliga giftiga svampar och naturvårdsarter (rödlistade arter och signalarter) förekommer. Uppgifterna baseras på DNA-undersökningar av marken i skogen. Sedan 2015 DNA-analyseras de markprover som SLU:s Markinventering och Riksskogstaxering samlar in från hela Sverige. Detta för att identifiera och undersöka förekomsten av svampar i skogsmark. Hittills har 2 500 skogar runt om i landet undersökts och över 800 arter mykorrhizasvampar påträffats. Resultaten ger en bra bild av förekomster av vanliga arter.

De flesta arterna är dock för ovanliga för att påträffas med provtagningen för DNA-undersökningen. Webbverktyget visar därför också alla mat-, gift- och naturvårdssvampar som kan finnas, baserat på en sammanställning av i vilka skogsmiljöer deras fruktkroppar hittas.

Se hur olika skogsskötsel påverkar

När träd avverkas upphör deras transport av socker till sina rötter och vidare till svamparnas mycel. Då tynar trädets mykorrhizasvampar bort och dör. Ett kalt hygge utan träd innebär att de allra flesta mykorrhizasvamparna försvinner. Det behövs träd för att arterna och dess mycel ska kunna leva vidare. Det kan svamparna göra runt hänsynsträd, när hygget gränsar mot skogskant där trädrötterna breder ut sig in på avverkningen, samt på trädplantor och fröträd som finns kvar. Dessa svampmycel kommer att kunna fortsätta växa i den uppväxande generationen av skog. De allra flesta svamparna behöver dock spridas in och etableras på nytt. Det sker nästan uteslutande med sporer från andra svampar i närområdet. Därför har arter som är ovanliga eller saknas i när-heten svårt att komma tillbaka.

I Svampskog kan man pröva och i bilder se hur trakthyggesbruk och olika hyggesfria metoder påverkar förekomsten av mykorrhizasvampar och deras markmycel under en skogsgeneration. Olika skogsskötsel kan jämföras sida vid sida och det går att se hur olika slags mykorrhizasvampar påverkas.

Text: Anders Dahlberg, Sveriges Lantbruksuniversitet

 

Webbvertyget Svampskog

är framtaget av SLU och finansierat av Skogssällskapet, Skogsstyrelsen och EU.

Svampskog finns för både dator och anpassat för mobil. Sök ”Svampskog” och använd direkt. Fakta och data kommer från sammanställd forskning, Markinventeringen, SLU Rikskogstaxe-ringen och SLU Artdatabanken.

En referensgrupp med representanter från Bitzner, Skogforsk, Skogsstyrelsen, SLU-Artdatabanken, Sveaskog och Södra Skogsägarna har medverkat i utvecklingen.

Under 2026 hålls webbinarier om innehållet och att använda webbverktyget. För information och anmälan, sök på ”Se svampen i din skog och SLU”.