Tre arter av ek i Sverige
I Sverige finns två naturliga ekarter: skogsek (Quercus robur) och bergek (Quercus petrea). I södra Sverige förekommer även den inplanterade amerikanska rödeken (Quercus rubra). Skogsek trivs bäst på djupa, finkorniga marker, medan bergek ofta växer på morän och i bergig terräng, särskilt vid kusten. Rödeken har slät bark, spetsiga blad och röd höstfärg, och används främst till golv tack vare sitt mörkare virke. Ekar är mycket anpassningsbara och kan växa både som grovgreniga hagmarksträd och som höga, raka träd i täta skogar. Både hagmarksekar och krattekskog kan ha höga naturvärden.
Skötsel för virkesproduktion
Eken är det trädslag som har längst omloppstid eftersom grova dimensioner eftersträvas. Volymproduktionen är låg, men värdet på virket kan bli mycket högt. Redan från början bör man planera för 50–70 huvudstammar per hektar och lika många mellanstammar. En stor grönkrona är avgörande för tillväxten, så skötselåtgärderna bör fokusera på att ge dessa träd fri utveckling.
Anläggning av ekskog
Ekskog kan anläggas genom plantering, sådd eller naturlig föryngring. Ofta planteras grupper av ekar med 6–8 meters mellanrum, ibland tillsammans med andra trädslag för att skapa blandbestånd. Amträd, som lärk, björk eller poppel, kan användas för att hjälpa eken att växa rakt och skydda mot frost. Nästan all ekföryngring behöver hägnas för att skydda mot vilt, och hägnet måste vara tätt och kontrolleras regelbundet.
Sådd och naturlig föryngring
Ekollon samlas på hösten och förvaras svalt och mörkt. Sådd på hösten kräver låga sorkpopulationer, annars misslyckas det ofta. Sådd på våren minskar risken för gnagskador men kräver god lagring av ollonen. Naturlig föryngring sker bäst vid så kallade ollonår, som inträffar med 5–8 års mellanrum. Ekplantor behöver snabbt få tillgång till ljus för att utvecklas väl.
Röjning och gallring
Vid röjning i ekskog gynnas ek och annat ädellöv. Målet är att få ett slutet bestånd av ren ek eller blandat med andra trädslag. Välj raka ekar utan klykor som huvudstammar. Det är oftast bättre att röja svagt och ofta än hårt och sällan. Gallring syftar till att gynna kronutvecklingen hos huvud- och mellanstammar. Stamkvistning görs under sommaren för att skapa kvistfri stam och minska risken för vattskott.
Underbestånd och naturvård
Ett underbestånd av exempelvis hassel, hagtorn eller apel skyddar mot vattskott och minskar gräsväxt. Ekskog har mycket hög biologisk mångfald. Lämna alltid några evighetsträd och död ved för att gynna arter som är beroende av gamla ekar.
Föryngringsavverkning
Det är tillåtet att föryngringsavverka ek, men det kräver tillstånd från Skogsstyrelsen. Efter föryngring ska minst 70 % av beståndet vara lövträd, varav minst 50 % ädla lövträd. Statsbidrag finns för föryngringskostnader, inklusive hägn och gräsrensning. Rätt skött ekskog kan ge mycket högt ekonomiskt utbyte.
