Skogsskötsel och viltfoder

Foderfrämjande åtgärder

Vid alla skogsskötselåtgärder bör viltfoderaspekten vägas in. Det ståndortsanpassade och hållbara skogsbruket tar, trots stort fokus på hög skogsproduktion, även god hänsyn till viltfoder. Med förhållandevis enkla medel kan du gynna den naturliga viltfoderproduktionen, vilket oftast även går hand i hand med miljöcertifieringen och gynnande av naturvärden. Exempel på hänsyn som alltid bör tas är att gynna RASE-arter och att spara redan betade tallar. Med dagens skogsbruk avses de metoder och skötselmetoder med den hänsyn som normalt används.

Illustrationen här under visar ett landskap typiskt för Götaland med åkermark, hagmark, skogar och vattendrag. Vi kan också se exempel på olika foderfrämjande åtgärder. Bland annat 1) har man behållit ett naturligt lövinslag i barrskogen, 2) placerat en saltsten på berget, 3) lämnat den lilla skogsluckan åt viltet, 4) sparat en lövrik kantzon längs ån, 5) toppröjt löv i röjningsbeståndet och 6) avverkat gran i skogsbrynet för att gynna lövträd och buskskikt. Vidare har man 7) gynnat enbuskarna i betesmarken, 8) frihuggit de stora ekarna, 9) sparat ett naturligt bryn runt myren, 10) sparat en lövrik kantzon mot sjön och slutligen 11) sparat en hänsynsyta runt ett kärr på hygget.

Illustration för att visa foderfrämjande åtgärder.

Trädslagsval
En av grundbultarna i ståndortsanpassad skogsskötsel är rätt trädslag på rätt mark. Tall lämpar sig vanligast på lite torra eller magra marktyper. Löv på friska fuktiga marktyper med högre boniteter. Gran på goda friska marktyper. Att ståndortsanpassa och även gynna framtida blandskogar ger förhoppningsvis både bättre klimatanpassning av skogsgården och en mer varierad fodermeny för skogens vilt.
Föryngringsmetoder
Ökad föryngring med tall och anpassning av klövviltstammarnas storlek till rådande fodersituation, är de viktigaste åtgärderna för att minska betesskador på unga tallar. Naturlig föryngring eller sådd av tall är metoder som på rätt marker och om de lyckas, ger ett högt plantantal. Risken för betning på varje enskild planta minskar då i takt med plantantalet och foderutbudet ökar. Även vid plantering med gran och tall kan en viss mängd fröträd lämnas med förhoppning om en framtida variationsrik blandskog.
Markberedning
Markberedning är en åtgärd som gynnar uppslag av björk och tall, men även RASE och örter, exempelvis rallarros. För att inte påverka befintligt bärris i onödan är det viktigt att markberedningen görs så skonsamt som möjligt. Markberedning är generellt en skogsskötselåtgärd som gynnar viltfodertillgången.
Röjning
För att maximera foderutbudet i ungskogsfasen är det viktigt att RASE (rönn, asp, sälg, ek) och annat betesbegärligt foder sparas i största möjliga omfattning. Röj inte bort stammar i onödan! Spara redan betade tallar och lövträd, dessa återbetas ofta av viltet. I tallungskog med hög lövinblandning är det viktigt att röja tidigt till förmån för tallens utveckling, på sikt är detta bättre för viltet.  Brunnsröjning kan vara en effektiv tidig första röjning där konkurrensen runt framtida huvudstammar tas bort, samtidigt som befintligt foder blir kvar lite längre.
Gallring
Gallringens syfte är att utnyttja skogsmarkens produktionsförmåga väl och uthålligt. I bestånd med varierande ståndortsförhållanden, till exempel fuktighet och bördighet, kan man behöva variera gallringsform, trädslagsval och uttagsnivå. Vid förröjning inför gallring bör blivande naturvärdesträd, betesbegärliga buskar och småträd lämnas, dessa kommer att bidra som foder men även för den biologiska mångfalden. Hänsynsytor och kantzoner ska inte röjas, här skapas förutom mångfald både foder och skydd för viltet. I de flesta bestånd kan man hitta och lämna sådana oröjda partier. I samband med stickvägsupptagning kan man planera för befintliga och framtida jaktpass.
Föryngringsavverkning
Innan avverkning gäller det att planera för framtida skötselåtgärder, naturvård och vilthänsyn. Vid förröjning inför föryngringsavverkning bör betesbegärliga buskar och gruppställda småträd lämnas, de kommer att bidra som foder och skydd för viltet. Hänsynsytor och kantzoner ska inte röjas i onödan. Avverka gärna tall och löv under höst och vinter, det skapar lättillgängligt foder.
Vägkanter
Att lämna ett antal meter från skogsbilvägen oplanterad skapar förutsättningar både för foderproduktion och ger vägen bättre möjligheter att torka upp efter nederbördsrika perioder.
Kulturmiljöer
Vid äldre torpmiljöer återfinner man ofta för viltet värdefulla träd och buskar. Dessa miljöer bör skötas så att de inte växer igen, här gäller det oftast att avverka gran och gynna betesbegärligt foder. Åtgärder runt kulturmiljöer gynnar dessutom den biologiska mångfalden.
Hyggesfritt skogsbruk
Hyggesfritt skogsbruk, som oftast skapas genom mindre luckor och uttag av mogna träd, ger generellt sett mindre foder jämfört med trakthyggesbruk eftersom de öppna ytorna ungskog inte alls är lika stora och foderproducerande. I vissa fall kan dock bärrisets täckningsgrad bestå eller till och med öka, då dessa skogar ofta släpper in mer ljus. Sannolikt försvåras möjligheten till att föryngra med tall som är ett ljusälskande pionjärträd. Att bruka skog hyggesfritt innebär en stor risk för betespåverkan vid oförändrad täthet av klövvilt, vilket ytterligare försämrar möjligheterna för unga tallar att utvecklas.

Vad kan jag göra om jag vill satsa på extra foderskapande åtgärder?
För den som vill satsa mer finns en del ytterligare viltanpassade och extra foderskapande åtgärder att ta till, men det kan då medföra vissa extrakostnader i form av exempelvis dyrare åtgärd, högre tidsåtgång eller minskad virkesproduktion. I gengäld kanske man skapar andra värden och det handlar som alltid om den enskildes målsättningar med ägande och brukande. Att vid alla skogsbruksåtgärder ta förstärkt hänsyn till förekommande viltpopulationer är en form av extra foderskapande åtgärder. Dessa extra foderskapande åtgärder är för markägaren helt frivilliga. Oftast handlar det om att utöka vilthänsynen som redan görs i dagens skogsbruk, både ytmässigt och spritt i landskapet. Här är planering och avgränsningar viktigt för att lyckas. Det handlar om att avväga brukandet med större hänsyn till viltet. Exempel på extra foderskapande åtgärder är att i högre grad Förbättra ståndortsanpassningen Öka naturlig föryngring av tall med fröträd eller sådd Öka andelen markberedning. Det ökar ofta mängden foder Gynna lövträd, bärande buskar och fältvegetation i skogsbryn och kantzoner Skapa förutsättningar för bärris i barrblandskog Brunnsröja, midjeröja och röja flera gånger Gynna stubb och rotskott
Topp- eller midjeröjning
Genom topp eller midjeröjning kan man uppnå en fortsatt hög foderproduktion. Kapa eller knäck stammar som ska bort på en höjd av 1–1,5m. Huvudstammarna blir friställda och de toppröjda träden skapar nya skott som gärna betas av klövviltet. Trädslag som tall, björk och asp skjuter inte nya stamskott. Här gäller det att levande grenvarv finns kvar. I vissa fall kan det vara bättre att kapa lövträd i stubbhöjd så att nya stubb och rotskott produceras.
Risseparering
Vid avverkning höst och vintertid kan man vid maskinavverkning tillgängliggöra betesbegärliga toppar av tall och lövträd. Lägg dem vid sidan av eller överst i grothögen. Risskotning bör inte ske förrän tidigast försommar då barr och fina kvistar släppt.
Skogsvägar
Planera redan vid föryngringstillfället så det inte planteras gran tätt inpå vägkanten. Detta gynnar både väg och foderproduktion. Att spara betesbegärliga buskar, lövträd och tall ger också bättre sikt vid såväl vägtransporter som jakt.
Kraftledningsgator
Genom att aktivt förvalta och sköta kraftledningsgator kan fodertillgången öka för klövviltet. Ett exempel på detta kan vara att röja fram och gynna attraktiva foderväxter och träd. Ur fodersynpunkt kan gran därför röjas bort. De träd och växtarter som utgör foder för vilt röjs inte bort, men toppas om viltet inte klarar av att hålla nere växternas höjd via bete.   Att gödsla i kraftledningsgator kan dessutom öka fodermängden. Innan man utför åtgärder i en kraftledningsgata bör man kontakta nätbolaget och samråda om säkerhet och tänkt skötsel. Samtidigt kan man säkerställa att nätbolaget vid sina återkommande besiktningar beaktatar att området sköts med hänsyn till foderproduktion för klövviltet och övrigt djurliv samt biologisk mångfald.

Vad är viltvård?
Viltvård syftar till att på något sätt förbättra livsbetingelserna för de befintliga viltstammarna. Det är viktigt att de viltvårdande insatserna inte äventyrar balansen mellan foder och vilt, så att skadorna riskerar öka. Syftet är att möjliggöra bättre förutsättningar för välmående och kvalitativt bra viltstammar. Naturvårdshänsyn i jordbruk och skogsbruk gynnar i de flesta fall även viltet. Det handlar om att förbättra tillgång till föda, skydd och vatten, men också om att begränsa antalet predatorer. När vi pratar om viltvård och klövvilt är det oftast tillgången till mat under vintern som vi tänker på. Ett ökat foderutbud på vissa platser kan minska betestrycket i andra områden med känsliga planteringar och grödor. Även avskjutning i syfte att förbättra viltstammarnas sammansättning och kvalitet kan räknas som viltvård. Att anpassa viltstammarnas storlek är i sig en åtgärd som ökar mängden tillgängligt foder för de djur som finns kvar i skogen. I arbetet med jakt och viltvård är det viktigt att också beakta att markägare kan ha olika intressen och mål, avseende viltets utveckling. En del markägare vill maximera antalet vilt för att få bättre jakt, medan andra markägare vill kunna bedriva jordbruk och skogsbruk med mindre viltskador.
Kraftledningsgator
I Sverige utgör kraftledningsgator som är bredare än fem meter cirka 0,6% av den produktiva skogsmarksarealen. Detta innebär i genomsnitt ca 6 ha per 1000 ha skogsmark. Kraftledningsgatorna sköts av nätbolagen. De ska informera markägare innan röjning av ledningsgatorna. Vid dessa tillfällen kan man kontakta nätbolaget och framföra att röjning ska ske viltanpassat. Vill man ta över skötseln helt krävs det ett avtal med nätbolaget som äger ledningsrätten. Eftersom det inte bedrivs något produktionsinriktat skogsbruk i kraftledningsgatorna finns det möjlighet att skapa naturligt växande foder till viltet. Genom att röja bort arter som inte betas gynnas attraktiva betesväxter. Ur fodersynpunkt kan gran därför röjas bort. Träd som inte konkurrerar kan toppröjas, de fungerar som skydd för småvilt och fåglar. De växtarter som utgör foder för vilt röjs inte bort, men toppas om viltet inte klarar av att hålla nere växternas höjd via bete.
Skapa foder
Att plantera eller på andra sätt föryngra betesbegärliga träd och buskar i miljöer som normalt inte brukas för skogsbruk skapar foder. Exempel på detta är att plantera bärande träd som äpple eller mylla ner ekollon i kantzoner och kulturmiljöer.
Sticklingar av salix
Att klippa sticklingar och sätta i kantzoner, kraftledningsgator, vägkanter, bryn och gamla åkermarker kan också vara en möjlighet att skapa mer foder för den intresserade. Sticklingar kan man kan klippa själv, dessa klipps helst innan växtperiodens början och förvaras kallt tills tjälen gått ur marken. De sätts sedan i jorden och brukar börja växa omgående. En gammal tumregel är en stickling ska vara stor ungefär som en vanlig blyertspenna. Sticklingar till viltbete kan dock vara betydligt större än så, nästan som skidstavar. De måste då spetsas innan de sätts i jorden. Arbetsinsatsen med stora sticklingar blir något större, men å andra sidan har långa och grova sticklingar bättre överlevnadsmöjligheter än korta och klena.
Viltåkrar
Viltåkrar skapar ett visst tillskott av foder, bland annat med avsikt att hjälpa klövviltet vid svåra vinterförhållanden. Ofta är dock dessa viltåkrar så betesbegärliga att när vintern slår till är de redan nedbetade. Viltåkrar skapar dessutom bra möjligheter till att observera vilka viltslag som rör sig i markerna och dess hälsa.
Trädor
Med hjälp av en betesputs kan man skapa ett mer betesbegärligt foder som viltet gärna tar del av.
Saltsten
Att sätta ut saltstenar är en enkel och trevlig viltvårdsinsats som är billig och skapar nytta för viltet. Salt är viktigt för alla hjortdjur, men även för andra växtätare då det påverkar såväl tillväxt som reproduktion. En saltsten kan till viss del ocokså hjälpa till att styra viltets fördelning över marken. Klövviltet besöker saltstenarna mer under vår och försommar och det blir till en vana för djuren att besöka dessa platser under hela året.
Impediment
Med impediment avses mark med låg tillväxt, dessa områden lämnas oftast för fri utveckling, men i vissa fall kan försiktig röjning ske om det gynnar betesbegärligt foder.
Viltvatten och våtmarker
Det kan finnas många olika syften till varför en markägare eller en grupp engagerade personer vill anlägga viltvatten och våtmarker. Ofta nämns olika fritidsintressen som till exempel fågelskådning, jakt eller att gynna den biologiska mångfalden. Många markägare vill också göra en insats för miljön och ge något tillbaka till naturen helt frivilligt och utan vinstsyfte. Det allra vanligaste och oftast avgörande skälet är vattnets magiska dragningskraft på oss människor. Ofta bär vi på bilder eller barndomsminnen som vi längtar tillbaka till och vill återskapa.

Skogsskötsel och viltfoder

Foderfrämjande åtgärder

Dagens skogsbruk

Extra foderskapande åtgärder

Viltvården i centrum

Fler källor till kunskap

Medlemstidningen Södrakontakt

Lyssna på Södragården podcast

Skogskunskap.se

Hittar du inte vad du letar efter?

Logga in som

Medlem

Kund

Wood

Entreprenör

Anställda på Södra