Förordningen innehåller bland annat mål gällande jordbruks- och skogsmark, vattendrag, pollinatörer och stadsgrönska. Däribland att 20 procent av EU:s land- och havsområden ska restaureras till 2030, och alla skadade ekosystem som omfattas av förordningen ska vara återställda till 2050.
Vilken natur ska återskapas?
Olika insatser kommer att behöva genomföras för att förbättra naturtyper i dåligt tillstånd, samt återetablera dem i områden där de försvunnit. Målet är att uppnå så kallade gynnsamma referensarealer, det vill säga den geografiska yta som krävs för att en viss naturtyp eller art ska kunna uppnå och bibehålla sin långsiktiga livskraft.
Sveriges rapportering till EU kring referensarealer är därmed av stor betydelse för hur förordningen påverkar det svenska skogsbruket. Hittills har Sverige skiljt ut sig jämfört med hur andra länder rapporterar, vilket gör att omfattningen av åtaganden för restaurering blir mycket stor. Med nuvarande rapportering där en utgångspunkt är förindustriell tid skulle kostnaden uppgå till närmare 100 miljarder kronor. Regeringen har mot den bakgrunden gett Naturvårdsverket i uppdrag att utgå från det naturtillstånd som rådde 1995. Det innebär att Sverige får en liknande ambitionsnivå som flertalet övriga EU-länder.
Förordningen ställer inga krav på enskilda åtgärder utan det är upp till varje medlemsland att planera och genomföra åtgärder för att uppnå målen samt besluta hur enskilda ägare kan ersättas för det de gör, eller kompenseras för sådant de inte kan göra. Sverige har meddelat att man till en början avser att stärka och utöka Natura 2000-områden.
Hur påverkas skogsgården
Skogen berörs av kraven på att förbättra tillståndet i skogliga naturtyper, inklusive återetablering, och att förbättra den biologiska mångfalden i skogsekosystem generellt.
Åtgärderna berör alla skogar, även formellt skyddade. Exempel på restaureringsåtgärder kan vara plantering av inhemska trädarter eller återintroduktion av förlorade arter, öka förekomsten av död ved, bevarande av gamla träd, hänsynsytor vid avverkning eller återvätning av utdikade marker. Det kan också innebära ekologiska korridorer för att förbinda isolerade ekosystem med varandra eller anpassat skogsbruk för att minimera påverkan.
Implementering i Sverige
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och Boverket, ta fram ett förslag till en nationell naturrestaureringsplan baserat på kunskap och synpunkter från länsstyrelserna. De ska också göra en konsekvensutredning av planförslaget. Uppdraget inkluderar att analysera och föreslå nödvändiga lagändringar och att göra en konsekvensutredning av dessa förslag. Planen och eventuella lagändringar ska inte medföra onödiga kostnader eller begränsningar, särskilt för svenska företag. Den flexibilitet som finns i förordningen ska utnyttjas fullt ut för att skydda svenska företags konkurrenskraft. Förslagen ska inte gå utöver miniminivån i EU-förordningen.
En delredovisning med beskrivning av uppdragets genomförande lämnades till Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) den 29 november 2024 och Naturvårdsverket ska redovisa hela uppdraget till Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) senast den 27 februari 2026.
Södras synpunkter
Södra ser ett behov av att förbättra den biologiska mångfalden, stärka ekosystemen och bidra till klimatmålen. Men risken är att Sverige går för långt i implementeringen av naturrestaureringsförordningen genom att binda upp sig till mål som begränsar svenska skogsägare både vad gäller brukande och naturvård. Ett sådant exempel är icke-försämringskravet, som ännu inte är tydligt definierat. Vi vet att många områden kräver skötsel för att skapa förutsättningar för naturvärden att bibehållas och utvecklas. Det är viktigt att icke-försämringskravet inte skapar hinder i det arbetet eller på ett omotiverat sätt försvårar skoglig skötsel. Södras uppfattning är också att skogsägarnas frivilliga insatser för naturvård ska uppvärderas och räknas på ett mer rättvisande sätt i den svenska rapporteringen. Fokus i den svenska restaureringsplanen bör ligga på områden med högst naturvärden. Vi anser också att staten bör ta ett större ansvar för områden som redan i dag är formellt skyddade. Ytterligare en aspekt är finansieringen. Det är orimligt att ansvar läggs på skogsägare utan kompensation.
Tidsplan
Lagen trädde i kraft 18 augusti 2024. Inom 2 år måste medlemsländerna upprätta nationella restaureringsplaner som ska innehålla en tidsplan för genomförandet med delmål för 2030, 2040 och 2050, tillsammans med en beskrivning av resurser som behövs och förväntade effekter och målkonflikter.