Storskalig mekanisering startade på 50-talet

Med start på 1950-talet förändrades skogsbruket kraftigt. Ekonomin gjorde att mekanisering blev nödvändig. Mekaniseringen krävde inledningsvis storskalighet. Med tiden utvecklades dock avverkningsmetoderna, inte minst då engreppsskördaren introducerades och gallringen blev möjlig att mekanisera. Detta var 1960-, 70- och 80-talets moderna skogsbruk. Samtidigt betonades skogsproduktionen, och staten var en stark påhejare av ett industrialiserat skogsbruk. Virkesförsörjningen till industri skulle säkerställas, skogar med låg tillväxt (sk 5:3-skogar) avverkades. Man stöttade utvecklingen genom tvingande skogsvård med tillhörande bidrag. Statliga Domänverket gick först. Detta kan idag ses i de medelålders skogar (30-70 år gamla) som ofta saknar dagens naturvårdstänk. 

”Bondeskogsbruket” stod delvis emot moderniseringen, vilket syns bland annat på skillnaden i medelhyggets storlek som är mycket mindre. År 2019 var den genomsnittligt anmälda hyggesarealen 3,4 hektar för enskilda skogsägare i Sverige, och 2,3 hektar bland Södras medlemmar, vilket är ungefär samma medelareal som i mitten av 1970-talet då kravet på hyggesanmälan infördes. 

Många privata ägare motsatte sig tidens hårda produktionsinriktning. Många hagmarksrester, med mera, räddades därför för eftervärlden. 

Vi pratar ofta om skogsbruket före och efter 1993 

I början av 1990-talet kom nya strömningar, där naturhänsyn och social hänsyn började diskuteras på bred front. Herbicidbehandling och hyggesplogning hade förbjudits och nydikning i princip upphört. Man talade om ståndortsanpassning och att skogsbruket bättre skulle anpassas till lokala förutsättningar. 

Riksdagen fattade 1993 beslut om att jämställa ett produktionsmål och ett miljömål. Samtidigt avreglerades regelverket och begreppet ”frihet under ansvar” föddes. Den svenska modellen för brukande av skog var född. Företagen anställde skogsekologer (för Södra Gustaf Aulén som tidigare varit generalsekreterare på Sveriges Ornitologiska Förening). Nu startade en utveckling av olika redskap för naturvård i skogsbruket, skogscertifiering och miljökommunikation. De första gröna skogsbruksplanerna lanserades av Södra 1996, kampanj kring hänsyn vid vatten 2010 och blågröna planer 2016. Skogscertifiering innebar mer långtgående miljökriterier än som stipulerades av lagkraven. Skogsentreprenörer, tjänstemän och förtroendevalda utbildades i ekologi och praktisk naturvård i skogsbruket. Under de senaste åren har FN:s hållbarhetsmål alltmer inkluderats i skogsföretagens verksamhet. Detta innebär bland annat ökat fokus på klimatfrågan.

När skogsbrukets företrädare idag talar om ”modernt skogsbruk” avses det skogsbruk som nu bedrivs med avstamp i 1993 års skogspolitik. Det innebär jämställda mål för miljö och produktion och där skogsägarna givits mer frihet och ansvar.

Vad är ett modernt skogsbruk enligt Södra? 

Ett modernt skogsbruk enligt Södra innebär att skogsbruket i allt väsentligt bedrivs i enlighet med FN:s hållbarhetsmål, svensk skogspolitik samt Södras instruktioner och certifieringskrav. I Södras strategiska skogsskötselinriktning finns följande mål:

• Lönsamhet på kort och lång sikt

• Låg risk för skador

• Stor valfrihet för skogsägaren nu och i framtiden

• God hänsyn ska tas till natur-, kultur- och sociala värden.

Det tar tid innan förändrad skogsskötsel syns

Naturvärdena i skogen ökar – men långsamt. Det som idag syns i medelålders bestånd är i mångt och mycket en funktion av det produktionsinriktade skogsbruk som bedrevs före 1993. Den yngre skogen ser idag helt annorlunda ut. Där finns kvarlämnad hänsyn, mer lövträd, med mera (se bild ovan). 

Även den äldre skogen ändrar sig. Genom reservatsavsättningar och skogsbrukets frivilliga avsättningar ökar arealen gammal skog i landet. Idag finns ungefär 1 miljon hektar mer gammal skog (>120 år i södra Sverige och >140 år i norra Sverige) än 1993. Av de 2,3 miljoner hektaren gammal skog fanns cirka 1,8 miljoner utanför reservat. Idag omfattar skogsägarnas frivilliga avsättningar mer än 1,2 miljoner hektar vilket således utgör ett betydande bidrag till nationella mål om skydd av skog.

Riksskogstaxeringen ger besked 

Riksskogstaxeringen följer Sveriges skogstillstånd. Genom att studera deras och Skogsstyrelsens publikationer erhålls uppgifter om många av de förändringar som sker i skogen. Den visar att avverkningen under de senaste decennierna har varit lägre än tillväxten och att virkesförrådet i Sveriges skogar har växt med nära 30 miljoner m3sk/år. Tillväxten har ökat men ökningen har mattats av under senare år. Sammantaget har tillväxt, avverkning och virkesförråd ökat som en följd av gjorda skogsvårdsinsatser. De tätare och därmed mörkare skogarna får dock negativa konsekvenser för de arter som trivs i ljus, till exempel blåbär och lingon. 

Mängden död ved har ökat kraftigt, liksom virkesförrådet för grova träd, särskilt lövträd. Andelen lövträd av virkesförrådet har ökat från 14 procent 1993 till 19 procent vid senaste redovisningen. 

Hyggesarealen för storskogsbruket minskar enligt hyggesanmälningar. Runt 1980 var ett medelhygge cirka 15 hektar, idag cirka 6 hektar. Familjeskogsbrukets medelhygge är drygt 3 hektar.  

Så vad är modernt skogsbruk?

Termen "modernt skogsbruk" används frekvent i politiskt syfte. Ofta exemplifierat av det skogsbruk som bedrevs och även tvingades fram av staten under perioden före 1990-talet, eller av bilder på stora hyggen där lite eller ingen hänsyn lämnats. 

Skogsägarna menar nog att modernt skogsbruk är något som utvecklats under de senaste decennierna, samt att det är en pågående process att utveckla det ytterligare mot hållbarhet utifrån ny forskning och praktisk erfarenhet. Ett skogsbruk som gynnats av att ge skogsägarna ett ökat ansvar och där statistiken visar på positiva trender. Mycket har blivit bättre över tiden, men det finns förstås mycket kvar att utveckla.