Lagstiftning och bidrag

I södra Sverige finns särskilda lagar för ädla lövträd som ek, bok, avenbok, alm, ask, lönn, lind och fågelbär. För att ett område ska räknas som ädellövskog måste det vara minst 0,5 hektar stort och bestå av minst 50 % ädla lövträd och 70 % lövträd totalt. I unga skogar räknar man plantor, medan man i äldre skogar räknar volymen av träden.

Ädellövskogar är ofta täta och röjningen mer krävande och dyrare än i annan skog. Skogsägarna kan dock få ett bidrag som täcker 60 % av kostnaden för röjning. Bidraget måste sökas innan arbetet påbörjas och kan sökas av rådgivare eller entreprenörer. Blanketter finns på Skogsstyrelsens hemsida.

Röjning i bokskog

Bokträd skiljer sig från andra lövträd genom att de föredrar skugga när de är unga. Även alm och lönn gillar skugga de första åren. Bokträd föryngras oftast genom att de sprider sina ollon över flera år, vilket leder till mycket täta föryngringar med upp till 20–30 000 plantor per hektar. Det kan ta upp till 10 år innan hela beståndet är föryngrat.

Den första röjningen i bokskog fokuserar på att ta bort vargtyper, som är plantor som växer för snabbt och utvecklar många grova kvistar. För att få den pelarsal som finns i äldre bokskogar måste dessa vargtyper tas bort tidigt.

De följande tre röjningarna är svagare och syftar till att få många stammar att växa uppåt tillsammans. Vid en höjd av 5–7 meter bör det finnas 2 500–3 000 stammar per hektar, som sedan kan växa vidare till gallring.

Röjning i ekskog och blandad ädellövskog

De flesta ädellövträd gillar ljus, även om de kan tåla lite skugga när de är unga. Ekar kan växa fritt och bli breda, men för att få långa raka stammar behöver de växa tätt. Ofta planteras björk, al eller lärk tillsammans med ekarna för att hjälpa dem att växa rakt. I ekskog planerar man tidigt att ha huvudstammar med cirka 7–8 meter mellanrum. Dessa träd beskärs sedan för att få hög kvalitet på virket. Vilka träd som står mellan huvudstammarna spelar mindre roll eftersom de senare gallras bort. Det är viktigt att ekens topp har fri tillgång till ljus, men den kan ha träd tätt intill sig på sidorna. Detta är särskilt viktigt nära de andra träden som kan skugga eken.

Generella riktlinjer

För att träden ska växa bra och producera mycket, bör minst halva trädets längd ha gröna blad. Om kronan börjar krypa uppåt är det dags att röja. Detta gör att det blir fler och svagare röjningar än i barrskog.

Det är lättare att röja när träden har blad eftersom man då kan känna igen de olika trädslagen. På vintern måste man titta på knoppar och struktur, vilket kan vara svårt.

Vanligtvis är ek eller bok huvudträdslaget. Man bör undvika att blanda dessa trädslag och istället bestämma sig tidigt för om man vill ha ekskog eller bokskog. Bok trivs i skugga medan ek gillar ljus, så de fungerar dåligt tillsammans. I ekskog kan man blanda in lönn, lind, fågelbär och avenbok. I bokskog finns ofta avenbok, men det används inte till massaved eller timmer utan som energived.

Alm och ask har drabbats av sjukdomar och bör inte användas i rena bestånd. Men ur miljösynpunkt ska alla trädslag som finns före röjning också finnas kvar efteråt i form av några individer.

Björk, asp och al används som utfyllnad eller amträd. Skogsstyrelsen vill ofta ha ren lövskog, men 30 % av träden får vara barrträd. För att skogen ska sluta sig och ge hög produktion är ett barrträd bättre än inget träd. Ek och tall fungerar bra tillsammans, men i bokskog är det ofta gran som blandas in.

Mer information om arbete i ädellövskog finns på Ekfrämjandets och lövträdsföreningens hemsidor. De ordnar också exkursioner där man kan fräscha upp sina kunskaper.