1840-1900 ALLMOGE OCH SNICKARGLÄDJE

Produkter som passar tidsepoken

Koniska (kilformade) massiva golv. I vårt beställningssortiment finns tidstypiska koniska golv i olika tjocklekar.

Husen från den här perioden känns igen på mängden av utsökta byggnadsdetaljer och snickerier. Villor uppförda i trä fick ett egenvärde och den formmässiga uppfinningsrikedomen var stor. Från början hade husen en klassisk uppbyggnad men blev snart väldigt individuellt utformade med tinnar och torn. Fram till 1800-talets mitt var husen på landsbygden till stor del ett resultat av platsens lokala byggnadstradition men försök gjordes att efterlikna förnämare stenbyggnader i t ex fasadutformning och färgsättning.

Industrialismens genombrott på 1840-talet medförde influenser utifrån. Husens utformning hade fram tills dess byggt på klassiska, symmetriska utformningsprinciper. Nu började exempelvis schweiziska utsmyckningsideal och anglosachsiska principer för volymuppbyggnad och planlösningens organisation att påverka husens utformning. Trävillan fick ett egenvärde och träets alla möjligheter till utsmyckning utforskades. Mönsterböcker och typritningar spreds snabbt och sågverken började leverera mängder av förtillverkade snickeridetaljer. Husen från denna tid uttrycker en stark känsla av ”snickrat”.

Utbyggnaden av järnvägsstationer, industrier, hotell och villor under periodens slut bidrog starkt till att en mer likartad byggnadsstil spred sig över landet. Den överdådiga snickarglädjen blev kanske mest synlig i de många sommarvillornas glasverandor och fasaddekorationer men också på landsbygden skedde en omfattande nybyggnad.

1900-1920 Jugend och nationalromantik

Jugend, eller ”Art Nouveau” som stilen kallades i Europa, var ett helt nytt och sinnligt formspråk med utgångspunkt i naturens organiska former. Fönster och dörrars valvbågar, de höga brutna taken och den ljusa eller röda färgsättningen är kännetecken på byggnadsstilen som verkligen ville vara vacker. Jugend byggde på upplösta och organiska former i ljusa och lätta kompositioner, inspirerade av växtriket. En sammanhållen gestaltning av ut- och insida blev viktig.

Nationalromantiken vurmade för en äldre svensk historia. Många länder utvecklade sin egen nationalromantiska arkitekturstil. I Sverige kunde interiörerna bära drag av både vikingatid och medeltid och Carl Larssons hem var en förebild för många.

Det tidiga 1900-talets arkitektur bröt mot de tidigare lite stränga reglerna för byggnadsutformning. Husen fick ofta en lite tung och sluten karaktär.

Trots att de bägge stilarna i grunden bygger på olika ideal kom villorna att i många stycken te sig liknande. De var ofta ganska stora och uttrycksfulla, men relativt lugna och sammanhållna volymer, med höga och imposanta tak. Ornamentiken kunde vara relativt enkel, återhållsam och lite platt med geometriska och stiliserade mönster. Även om husen från denna tid kan ha avsevärda inslag av både puts- och stenmaterial finns även här en känsla av hantverksmässigt snickeri. 

1920-1940 Klassicism och trädgårdsstäder

Denna period innefattar både 20-talets klassicism och 30-40- talens många småhus. 1920-talets svenska klassicism var mycket förenklad jämfört med tidigare klassiska epoker. Villabyggandet bär spår av den gustavianska formvärlden med lätt- och enkelhet, av omvärlden kallad ”Swedish Grace”. Villorna från 20-talet bar ofta inspiration från det tidiga 1800-talets klassicism och gustaviansk ornamentik. Denna svenska stiltolkning kom att bli väldigt tydlig i sin karaktär och betraktas ofta som en höjdpunkt inom svensk arkitektur. Dessa hus är, till skillnad från jugend och nationalromantik, ganska små, enkla och symmetriska med sparsamt men omsorgsfullt utformad detaljering.

Det som övriga världen kom att beteckna som modernism eller ”international style” döpte vi själva till funktionalism. Många av 30-och 40-talens småhus kom att påverkas av den svenska funktionalismens formvärld. Husen planerades för ljus och luft, gärna med öppna planlösningar. Fasad underordnades innehållet och dekorationer för sakens skull fick inte förekomma. Naturligtvis utvecklade även denna byggnadsstil sin egen estetik, innehållande allt från vackra, strama vita lådor till enkla, välproportionerliga egna hem i slät träpanel. Den ljusa funkisvillan med platta eller mycket flacka tak, uttrycksfull fönstersättning och släta ytor kom att bli det tydligaste uttrycket för bostaden ur ett socialt perspektiv. Detaljeringen var nu ännu enklare än tidigare. Öppna planlösningar med ljus och luft blev överordnat en strikt fasadkomposition.Många av husen från dessa tider var monteringsfärdiga med inslag av självbyggeri i täta trädgårdsstadsmiljöer. 

1940 -1969 Funktionalism och moderna tider

Många nya material och byggtekniker introducerades under den här perioden, samtidigt som kunskapen om det hantverksmässiga byggandet fanns kvar. Färg, material och mustighet blev ledord i utformningen av en ganska småskalig bebyggelse där trädgårdsrummet blev viktigt. Ofta är husen trivsamma, vänliga och fyllda med den tidens moderniteter och finesser. Den framtidsoptimism som präglade samhället avspeglade sig också i arkitekturen.

Byggnadsmaterialens inneboende färg och struktur utnyttjades för ge husen uttryck och karaktär. Rad- och kedjehus blev vanliga och många av husen från de här åren var helt utförda i, eller hade märkbara inslag av, tegel eller stenmaterial. Under 40-talet kom också den första stora vågen av fritidshusbebyggelse.

Mot mitten av perioden utfördes husen i stor utsträckning i endast en våning och ibland vinkelbyggda med tydliga influenser från USA. Trädgården blev viktig som en integrerad del av bostaden. Uteplatser kunde ha skärmtak eller pergolor, sten och smide var vanligt i räcken och trappor. Detaljer i trä var tunna, laserade och sällan dekorativa. Känslan av ”snickrat” var inte lika stark som tidigare. 

1970 – nutid Nygammalt och nymodernistiskt

Småhusen på det tidiga 70-talet är ofta utförda i trä med ett spel mellan färg och material i fasaden. Något senare resulterade ett nyväckt intresse för traditionell byggnadskultur i villor inspirerade av 1800-talets lantliga arkitektur med förebilder både bland torp och herrgårdar. Proportioner och detaljer är påverkade av dagens normer men husen smälter väl in i landskapsbilden. Allmogeidealen återkom och inslagen av trä ökade. Husen har ofta två våningar. Intresset för trädgårdsrummet svalnar under perioden, medan interiörer såsom kök och badrum blir viktiga.

Under den senare delen av perioden utvecklas en nymodernism med estetik hämtad delvis från traditionella förebilder, men främst från funkisen innehållandes exempelvis pulpettak, fönster över hörn och dubbla takhöjder, stora glasytor, flacka plåttak och marint inspirerade detaljer. Trä är det dominerande byggmaterialet.

Läs mer om Trävaror, Inomhus