Framtidens certifiering en utmaning

Det finns en medvetenhet inom FSC om denna negativa byråkratisering. Därför har man inom sin globala strategi kommit fram till att certifieringen måste göras mer attraktiv för familjeskogsbrukare med målet att forma ett enkelt och mer resultatorienterat system.

I dag certifieras svenskt skogsbruk utifrån två standarder, FSC och PEFC. Båda växte fram under 1990-talet som ett sätt att visa på att skogsbruket tar ett större ansvar än vad lagen kräver, men också för att möta växande krav på marknaden gällande hållbarhet.

Beslut inom FSC fattas tillsammans av tre olika grupperingar med olika intressen och värderingar; en social kammare, en miljökammare och en ekonomisk kammare. Inom respektive kammare sitter representanter för bland annat fack, samerna, miljörörelsen och näringslivet. En mindre del av den ekonomiska kammaren företräder skogsägarens perspektiv.

Det är dessa tre delar som utgör basen för FSC, som ska verka för ett miljöanpassat, socialt ansvarstagande och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar.

– Idén ligger helt i linje med Södras egna ambitioner och målsättningar, men vår medverkan är också avhängig att det finns en balans mellan de olika intressena. Utgångspunkten i en fungerande samverkan inom certifieringen måste vara att vi kan åstadkomma något bra tillsammans, inte att testa hur långt respektive kammare kan driva sina frågor i samband med förändringar av standarderna, säger Tomas Rahm.

FÖRHANDLING OM NY FSC-STANDARD

Just nu förhandlas en ny standard inom FSC för familjeskogsbruket. Men enligt Göran Örlander, skogsstrateg och Södras förhandlare, står parterna långt ifrån varandra.

– Om ett marknadsdrivet certifieringssystem ska vara framgångsrikt måste det vara inriktat på utveckling. Sett över tid har FSC i stället kommit att handla allt mer om begränsningar och byråkratiskt krångel. Vi skulle gärna se att hela certifieringen reformerades, säger Göran Örlander.

Det är nu tio år sedan Södra anslöt sig till FSC. Mot bakgrund av att Södra sedan tidigare arbetat med skoglig certifiering var det inget dramatiskt steg.

Samtidigt har utvecklingen av och synen på hållbarhet förändrats över tid. Både Örlander och Rahm pekar på att FSC är en skogsbruksstandard, medan hållbarhetsarbetet inom Södra har ett större och mer övergripande perspektiv.

– Som ekonomisk förening och ledande industriföretag är det många mål som ryms inom vårt hållbarhetsarbete. Få har kunnat undgå att klimatfrågan i dag är central och den finns inte med på ett tydligt sätt inom ramen för FSC:s standard. I och med FN:s globala hållbarhetsmål har även de sociala och ekonomiska dimensionerna blivit allt synligare. Hållbarhet handlar också om att människor ska kunna leva på landsbygden och få en utkomst av sin verksamhet, säger Göran Örlander.

Tomas Rahm lyfter fram att de skogliga certifieringarna FSC och även PEFC har varit bra för att utveckla bland annat miljö- och naturvårdsarbetet. Ett exempel är att omställningen från kemiska till mekaniska plantskydd gått mycket fortare.

– Även om vi själva inom Södra under lång tid har visat vägen för utveckling av både naturvård och produktion så har certifieringen varit ett bra verktyg för oss. Tanken med certifieringen är också att det ska vara inspirerande för skogsägare att utveckla sitt skogsbruk. Men med ett alltför administrativt tungt och detaljstyrt regelverk finns risken att skogsägarna i stället fjärmar sig, säger han.

Resultatet av förhandlingarna måste landa i en standard som skogsägarna upplever som förenklad och attraktiv, och som kunderna förstår innebörden av.

– Lyckas vi inte med det kommer både Södras medlemmar och Södra ta ställning till hur man går vidare inom FSC, avslutar Tomas Rahm.

Det viktiga, betonar både Rahm och Örlander, är att vi i framtiden har ett transparent och mätbart hållbarhetsarbete där utgångspunkten är familjeskogsbrukets mångfald och variation.