Tidsresor och naturväsen i Ingrids tredje bok

Mycket av inspirationen till sin tredje bok har Ingrid Jönsson hämtat från omgivning­arna runt gården där hon bor. Brösarps backar på Österlen i Skåne är riksbekanta för sin skönhet. När Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta filma­tiserades spelade man in scenerna i Körsbärsdalen här.

– Jag bor med familjen en liten bit utanför Brösarp i de norra backarna. Handlingen i min tredje bok utspelar sig till stor del på en gård som finns i verkligheten och bara ligger en liten bit härifrån.

Ursprungligen var det en skogsgård som levererade timmer till Glimmingehus.

I berättelsen bor Svante, en kille i tioårsåldern, på gården, men den största rollen har en liten vätteflicka som heter Embla. Hon är ungefär 30 cm lång och bor under gårdens vårdträd, en gammal ek.

– För att hjälpa Embla gör Svante och hans klasskompis Alva tidsresor genom vårdträdet tillbaka till 1800-talets mitt. Det är en fantasyberättelse med många nordiska naturväsen i handlingen. Troll, älvor, skogsrået och andra figurer som hör hemma i sagornas skogar.

Planterade gran

Ingrid och maken Håkan köpte sin gård för drygt 20 år sedan. De är båda från Skåne och ville bo på landet, gärna med en bit mark runt huset.

– Vi har ungefär 40 hektar totalt. 13 hektar är blandad skog, en del gran och ek men också inslag av bok, al och ask. Resten är åker och ängsmark. Jag är inte så involverad i skogen själv, men var i alla fall med och planterade gran när vi var ganska nyinflyttade. Jag älskar de gamla fina ekarna och bokarna runt gården.

Skriva har hon alltid tyckt om, ända sedan barndomen. I tioårsåldern skickade hon in dikter till tidningar och tanken på att skriva böcker har alltid varit närvarande.

– Men med giftermål och tre barn gick tiden och ingen bok blev det. Så några år innan jag fyllde 50 tog jag tag i det. Egentligen skrev jag den senaste boken först, men när den blev refuserad gick jag skrivarkurser för att lära mig mer om hantverket. Då kom andra berättelser på pränt och Chokladtoppar och vätteljus fick ligga till sig.

Mycket research  

Debuterade gjorde Ingrid med Läsnovor, en novellsamling för barn. Några år senare skrev hon sin första ungdomsroman, Flickan i drömfångaren, och i höstas kom så det som egentligen skulle ha varit debutboken.

– Jag har gjort väldigt mycket research inför den här boken. För att lära mig mer om olika naturväsen och deras egenskaper kontaktade jag folklivsforskaren Ebbe Schön. När det gäller historiska detaljer, till exempel hur man klädde sig på 1800-talet, hur man bodde och hur det såg ut här i omgivningarna på den tiden, har jag tagit hjälp av museifolk. Researchen är viktig och samtidigt rolig att göra. Men det gäller att använda sig av de kunskaperna på ett sätt så att det främjar berättelsen. Använder man för mycket fakta kan det snabbt bli tråkigt.

Ingrid är lärare i grundskolan i Tomelilla och gick i och med denna termin ned på halvtid, allt för att få mer tid till skrivandet. Hon håller också skrivarkurser, både för barn och vuxna.

– Till Chokladtoppar och vätteljus finns en lärarhandledning, så att boken kan användas i skola

ns undervisning. Den passar i svenska med övningar i läsförståelse, men också i SO med be­skrivningarna av livet förr i tiden.

Releasefesten för den senaste boken hölls pas­sande nog på Glimmebodagården, den gård som fungerat som förebild för gården i boken. Huru­vida den lilla vättefickan Embla var närvarande på festen vet inte Ingrid.

– Jag såg faktiskt inte till henne. Men eftersom vättar kan göra sig osynliga så vet man aldrig...