Ungt engagemang på gammal gård i Runtorp

André och Evelina trivs på Östragården i Runtorp, ett par mil sydväst om Kalmar. Här är André den trettonde generationen på gården, som har gått i familjen i precis 400 år. Han har eget entreprenadföretag, är vice ordförande i Kalmarsunds skogsbruksområde och en mycket engagerad skogsägare. Evelina arbetar som bildlärare på en högstadieskola i Nybro och lägger stor del av sin tid utanför arbetet på skogen och gården.

Äger bostadshuset gemensamt

Efter ett noga planerat generationsskifte tog André över gården för drygt två år sedan. 

– Innan dess hade vi bott två år tillsammans i undantagshuset, säger han. Men vi var redo för nästa steg och fick tillsammans med mina föräldrar och syskon till ett generationsskifte som alla parter är nöjda med. Jag köpte gården med tillhörande huvudskifte, men bostadshuset och tomten kring det styckades av så att Evelina och jag kunde äga det tillsammans.

Den lösningen var viktig. Ett gemensamt ägande av huset gjorde att båda kunde gå in i den här nya delen av livet med samma insats och prestation.

– För oss var det optimalt och vi är tacksamma mot Andrés föräldrar, Marie och Jan-Olof, som såg till att det var möjligt att genomföra, säger Evelina. Så även om André äger gården brukar vi säga att vi driver den tillsammans. Vi trivs i varandras sällskap och tycker om att jobba och samarbeta i skogen och på gården.

Arbetar tillsammans

Evelina är född och uppväxt i Igelfors, norr om Finspång i Östergötland. Även om hon inte kommer från någon skogsbakgrund har hon alltid dragits till skogen och haft den som en naturlig plats för rekreation och återhämtning.

– Hade jag inte haft intresset för skog kanske vår relation hade blivit svårare, säger hon. Det underlättar att vi båda trivs i skogen och jag försöker vara nyfiken och ställa frågor till André för att lära mig mer om skogsbruk.

Förra året gick Evelina till och med ner i tid på sitt ordinarie arbete för att en dag i veckan jobba tillsammans med André i skogen.

– Det var värdefullt och väldigt roligt, säger André. Vi röjde, underhöll fastighetsgränser och hade tid med sådant som annars kanske inte hade blivit gjort eller som vi hade fått leja bort.

Talldominerad skog

Gården omfattar cirka 300 hektar produktiv skogsmark. Den gamla högsta kustlinjen går rakt igenom fastigheten, vilket visar sig i att marken är blockig på ena sidan och sandig på den andra. Skogarna är barrdominerade och utgörs till cirka 60 procent av tall.

– Vi planterar nästan uteslutande tall, förklarar André. Jag tror inte att granen kommer att klara sig här på sikt, men tallen växer bra. Historiskt har man även huggit masteträd i byn, så tallen trivs onekligen. Kring bykärnan finns även mycket löv, framför allt ek.

Gården har stort fokus på produktion och skogen har alltid varit aktivt och kontinuerligt brukad.

– När min far drev gården hade han som målsättning att föryngra ungefär en procent om året, berättar André. Åldersfördelningen är ganska jämn och vi har inga större föryngringsytor, förutom en som jag tog av ekonomiska skäl strax efter övertagandet. Annars ligger snittbeståndet på 2-3 hektar. Det gör att vi alltid har något att göra, samtidigt som det finns ett jämnt kassaflöde som hjälper till att hålla gården och skogen levande.

Även om han föddes med skogen i blodet var det inte förutbestämt att André skulle bli skogsägare.

– När jag var liten tyckte jag egentligen att jordbruket var roligast, säger han. Skogsintresset kom på allvar under gymnasietiden i Ryssby och när jag var 21 köpte jag en första mindre skogsfastighet av min far. Sedan dess har jag varit fast. Jag tycker att det är otroligt roligt att jobba i skogen.

Produktionsskogen behövs för omställningen

André vill fortsätta med det produktionsfokus som tidigare generationer har haft. Naturvården försöker han koncentrera till de ytor där det passar och där den verkligen kan göra nytta. Nyligen gjorde han exempelvis en tio hektar stor ekgallring för att gynna den biologiska mångfalden.

– På den här fastigheten finns det inga gammelskogar att spara, eftersom skogen är brukad under så lång tid, säger André. Min farfar kunde till exempel inte ta en enda föryngringsavverkning under de 40 år han drev gården, eftersom hans far kalhögg allt för att köpa ut sina systrar. 

Evelina och André är överens om att produktionsskogen spelar en viktig roll i omställningen till en hållbar framtid.

– Vi tror att produktionen behövs i omställningen, säger Evelina. Dels för att ersätta fossila material och dels för att Södra och andra försöker hitta ännu fler sätt för skogsråvaran att göra nytta. Det finns en stor potential i skogen.

Renoverar och bygger skogsbilvägar

André är utbildad skördarfördare och sköter i princip all avverkning själv och i samarbete med sin far. Innan han startade eget arbetade han också som skördarförare. Han erkänner att det är något han har svårt att släppa.

– När jag startade firman sysslade jag mest med avverkning, säger han. När sedan alla skogsbilvägar i södra Sverige skulle klassas om behövde vi investera i infrastrukturen på fastigheten, så då köpte jag en grävmaskin och ställde upp på gårdsplanen. Efter ett par månader var orderboken nästan full och jag bytte inriktning från avverkning till att renovera och bygga nya skogsbilvägar. Men det är fortfarande en speciell känsla när jag ibland kör skördare. Jag älskar det.

En livsstil med gård och skog

André och Evelina tillbringar gärna tid tillsammans i skogen.

– Minsta skogspromenad blir lätt till jobb, säger Evelina. Vi går mycket med hunden och passar på att se vad som behöver göras. I våras planterade vi, ibland är vi ute och röjer och kort efter att André hade tagit över skogen hade vi en skogsbrand på två hektar. Då var bevakning och eftersläckning vårt liv i ett par veckor.

Evelina assisterar och underlättar också för André i hans företagande. Hon beskriver det som en livsstil, där de tillsammans bygger livet och vardagen kring gård och skog.

– Det är ett konstant samarbete, instämmer André, och det är därför vi säger att vi driver det här tillsammans. När jag har som mest att göra i skogen får Evelina dra ett tyngre lass på gården. Hon hjälper mig ofta också rent praktiskt med att hämta och lämna när jag ska flytta maskiner eller när jag behöver reservdelar. När det gäller skogsvården gör vi en del mindre insatser tillsammans för att det är roligt, men det allra mesta lejs bort. Det är ett val som bland annat handlar om pengar. Min tid är värd mer när jag bygger skogsbilvägar än när jag går hemma med röjsågen.

Förtroendevald av flera anledningar

Som om det inte räckte med eget företag, gård och skog, är André även engagerad inom Södra som förtroendevald. Viljan att vara med och påverka har han haft sedan barnsben.

– Jag satt i elevråden i låg- och mellanstadiet och startade en ny elevkår som jag drev under mina tre år på gymnasiet. Jag har varit aktiv i LRF och nu i Södra, där jag är vice ordförande för Kalmarsunds skogsbruksområde. I den rollen är jag även med på förvaltningsrådets alla digitala möten, samt ett fysiskt möte varje år. Förvaltningsrådet är rådgivande organ för Södras styrelse.

Det finns flera anledningar till att han valt att engagera sig inom kooperationen. Möjligheten att påverka sin egen situation som skogsägare och Södramedlem är en. Att vårda och bevara demokratin inom Södra en annan.

– Från min uppväxt minns jag uttrycket ”Södra är bra för alla, men bäst för sina medlemmar”. Så är det verkligen. Alla beslut inom Södra i alla led tas med skogsgårdens bästa för ögonen. Samtidigt medverkar föreningen till att prisnivån höjs för samtliga skogsägare och till att det finns en sund konkurrens på virkesmarknaden i södra Sverige. Jag är en stolt Södramedlem som älskar mina uppdrag.

Uppdraget ger mycket tillbaka

André menar också att alternativet till Södramedlemskapet och förtroendeuppdraget – att ”sitta hemma vid köksbordet och klaga på att jag får för dåligt betalt” – inte är något som passar honom.

– Har jag synpunkter och åsikter så vill jag framföra dem. Tycker jag att något är fel i Södra lämnar jag in en motion till årsmötet eller ringer någon i ledningen för att säga vad jag tycker. Den närheten till beslutsfattandet tror jag inte finns för dem som säljer virket till andra stora bolag.

Han förklarar att förtroendeuppdraget visserligen kräver sin arbetsinsats, men att det också ger mycket tillbaka.

– Jag lägger nog tid som motsvarar en månads arbete per år på mitt förtroendeuppdrag. Men då ingår också medverkan i andra styrelser och råd där jag deltar på Södramandat i egenskap av vice ordförande i skogsbruksområdet. De här uppdragen skapar synergier på flera plan, ger mig ett stort kontaktnät samt intressanta fördjupningar och perspektiv på olika delar av skogsägandet.

Balans att bevara och utveckla

Hemma på gården står gallring näst på programmet. André har redan börjat och hoppas hinna med 20 hektar i vinter. Annars fortsätter Evelina och André att ”göra sin grej”, det vill säga ha respekt för tidigare generationers arbete samtidigt som de sätter sin egen prägel på gården.

– Jag tycker att vi har hittat den balansen, säger André. Jag är noga med att de pengar som gården genererar ska gå tillbaka till den, så att vi kan lämna över något som är i ännu bättre skick till nästa generation. 

Evelina nickar instämmande.

– I vårt arbete är vi glatt påhejade av Andrés föräldrar, farfar, farmor och mormor, säger hon. De är alla skogsägare eller före detta skogsägare, så det betyder mycket. I våras hade vi en jubileumsfest här för 130 personer, för att fira gårdens 400 år. Då fick hela gården en ansiktslyftning och det gick bland annat åt över 800 liter färg för att måla alla ekonomibyggnader. Nästa sommar gifter vi oss i stället.