Ett handslag för bättre klövviltförvaltning

Vi vet hur det ”är”. Skogsägarna vill inte att klövviltet äter upp och förstör deras träd. Jägarna vill ha mycket älg och annat klövvilt att jaga. Fördomarna finns ofta där och skapar motsättningar – ibland nära nog skyttegravskrig med två parter som sitter med armarna i kors och blänger på varandra. Den två år gamla avsiktsförklaringen om ett gemensamt grundläggande förhållningssätt är tänkt att skapa ett bättre samarbetsklimat och vara ett stöd för både regional och lokal klövviltsförvaltning.

– Vi har varit på tre konferenser om det här i år. Ni är det första förvaltningsområdet som för detta vidare. Det ska ni ha beröm för, tyckte Daniel Ligné vidare om Älgförvaltningsgruppen 3 Södra Dals initiativ och övergick sedan till att tillsammans med Ronny Löfstrand förklara vad avsiktsförklaringen omfattar och även vad den inte omfattar.
– Ni känner ert vilt och er skog! Jag skulle aldrig drömma om att sitta på Öster Malma och tala om för er skogsägare hur ni ska sköta er skog.
– Och vi försöker inte heller tysta dem med avvikande åsikt. Det är sunt att ibland tycka olika, konstaterade Ronny Löfstrand.

Ökad trygghet för alla

Jägare kan mycket om älgar. Skogsägare kan mycket om träd. Då får man hjälpas åt.
– Idag har vi samsyn om mycket, men det är viktigt att vårt arbete också vilar på vetenskaplig grund, fortsatte Ronny Löfstrand och konstaterade att gemensamma spelregler skapar ökad trygghet för alla.

En av punkterna som man återkom till flera gånger under kvällen var den så kallade ”förgraningen”. Efter exempelvis stormen Gudrun valde många skogsägare att inte återplantera tallmarker med tall av rädsla för viltbetestrycket

Gemensamma värderingar

Det pratades också en hel del om ÄBIN, äganderätt, brukarintresse och ÄFG:s utslagsröst som finns kvar i avsiktsförklaringen.
– Ordföranden har fortfarande rätten, men utslagsrösten ska inte missbrukas utan bara användas vid väl motiverade tillfällen.

Bland föredragarna på scenen rådde tydlig samstämmighet. Visst, det finns olika uppfattningar, men till syvende och sist är viltförvaltning något som ska ske gemensamt mellan jägare och skogsbrukare.
– Vi har många gemensamma grundvärderingar, konstaterade Daniel Ligné.

Södras Johan Frisk och jägareförbundets Jesper Enarsson gav en nulägesbeskrivning och kunde konstatera att betesskadorna i ett Götalandsperspektiv inte har minskat ännu och att de ligger en bra bit ifrån skogsbrukets gemensamma mål om maximalt 5 procent årliga skador på tall. Dessutom föryngras fortfarande alltför liten andel av tallmarkerna med tall.
– Det här är en jätteviktig framtidsfråga. Andelen tall i föryngringarna har ökat men måste fortsätta att öka, samtidigt krävs då att klövviltstammarna hålls på en nivå så att betesskadorna inte blir oacceptabla. Det är ett gemensamt ansvar för markägare och jägare.

När Jesper Enarsson kom till bilden ”Fyllandsgrad per region” kunde han konstatera att det ser bra ut med avskjutningen i förhållande till målsättningen i detta älgförvaltningsområde.
– Här tar jägarna sitt ansvar och skjuter det man sagt att man ska skjuta.
Rent allmänt fick den närvarande publiken beröm för sitt sätt att sköta viltförvaltningen.
– Om man når avskjutningsmålen och detta leder till acceptabla betesskador bör vi markägare inte ha några invändningar om själva genomförandet av jakten, sade Ronny. Och om man inte når målen, då får man sätta sig vid samma bord samtidigt!

Daniel Ligné konstaterade också att många skogsägare också är jägare.
– Det vore väl tusan om ni inte kan komma överens med er själva! Men här kan ni ha något stort på gång!

Avsiktsförklaringen mellan Svenskt Skogsbruk och Svenska Jägareförbundet