Ingvar Svensson. En helt vanlig person från Lammhult fick en dag möjligheten att ställa sig upp inför Södras extrastämma. Det var i Nässjö år 1979. Han gick upp på podiet efter Gösta Edström, med ett tal han justerat på plats.

– Jag hade förberett ett tal där jag lyfte upp hur dåligt jag tyckte att Södra sköttes. Väl på stämman sades det att talen inte fick handla om dåtid utan endast om framtid. Så jag skrev om talet på plats och pratade istället om hur jag inte ville att Södra skulle skötas i framtiden, berättar Ingvar.

Ingvar Svensson bläddrar i pärmen med kopior på skrivelser till föreningsstyrelsen som han fått av Gösta Edström.

Hade Ingvar inte gått upp i talarstolen den dagen så kanske Södra hade sett annorlunda ut idag. För några dagar efter stämman ringde telefonen.

– Det var Gösta Edström som ringde mig. Jag blev så överraskad och chockad att det inte ens varit större om självaste kungen ringt mig. Han pratade och jag lyssnade. Han tyckte mitt tal var bra, och det var så det började. Han skickade mig även en tjock pärm med kopior på skrivelser som han sänt till föreningsstyrelsen i vilka han rådde styrelsemedlemmarna hur de skulle agera i den rådande krisen. Denna pärm har jag kvar än idag.

Staten var delägare

Under denna perioden var staten en av delägarna i Södra. Något som Södras grundare Gösta Edström inte tyckte om. Ingvar Svensson blev under samma tid invald i Södras förvaltningsråd.

– Eftersom jag var en oerfaren skogsägare ringde jag före varje sammanträde upp Gösta Edström och rådgjorde med honom om ärendelistan och om hur jag skulle ställa mig till frågorna. Vi ett tillfälle kom frågan upp om att bilda ett förvaltningsbolag där Södra, LRF och staten skulle äga 1/3 var. Då skrek Gösta till och bad mig möta upp honom på macken i Lammhult så att han kunde få läsa papperna.

Ingvar Svensson bor utanför Lammhult.

Gösta bad samtidigt Ingvar att vid förvaltningsrådets sammanträde en dag senare yrka på att Gösta skulle få komma dit. Ingvar gjorde så, vilket överrumplade styrelseordföranden Torsten Nilsson som ajournerade mötet för överläggning med Mårten Benz som då var vd.

– Ordföranden kom tillbaka och förklarade att man ringt Gösta som nu var på väg till kontoret. Gösta kom och gav sin syn på Södras ekonomiska ställning och möjligheten att få låna pengar för att lösa ut staten och bli ensam ägare till föreningen igen. Därefter kontaktade Gösta stämmo-ombuden så han fick fullmakt från en tredjedel av dessa för att föra deras talan. Dessa fullmakter placerades hos Notarius Publicus (hemliga) för att styrelsen i Södra inte skulle kunna påverka personerna.

– Enligt stadgarna kunde Gösta nu begära extrastämma, vilket han också hotade med om inte styrelsen själva beslutade att lösa ut staten, för något förvaltningsbolag ville han inte veta av. Resultatet av det hela vet vi idag, utom möjligtvis att Södras representanter blev nonchalant bemötta uppe i regeringskansliet när de löste ut staten.

– Slutet gott, allting gott! Och idag har vi ett Södra som är starkare än någonsin. För medlemmarna den bästa banken.

Den 2 januari 1985 skedde det formella övertagande och Södra blev därmed åter helägt av sina medlemmar.

Vad hade hänt om inte Ingvar yrkat på att Gösta Edström skulle få komma till förvaltningsrådets sammanträde den dagen? Hade kanske Södra då fortfarande ägts av staten?