Varför det har blivit som det blivit

Nyckelbiotoper var en gång i tiden mindre områden, ofta lite avvikande, ojämnt spridda i landskapet, med tydliga och höga naturvärden som identifierades och registrerades av Skogsstyrelsen. Det fanns ingen strikt definition men för de flesta som arbetade i skogen var det ändå rätt tydligt vad som var och vad som inte var en nyckelbiotop. Totalt sett bedömdes att det handlade om cirka 40 000 objekt i Sverige.

Sen kom certifieringen. Certifieringen ställde krav på att det skulle gå att identifiera områden med höga naturvärden så att man kunde ta hänsyn till dem när man brukade skogen. Man kom fram till att nyckelbiotoper skulle kunna fylla en del av den funktionen och tog därför in dem i certifieringen. I södra Sverige kom dock den frivilliga avsättningen av marker med höga naturvärden att dominera.

I takt med att bevarandeintressena växte sig starkare så påverkades synen på nyckelbiotoper. Begreppet fick en allt vidare innebörd med resultatet att arealerna växte.

Då alla större virkesköpare i Sverige certifierat sig, innebar en nyckelbiotopsregistrering i praktiken att marken förlorade sitt skogsbruksvärde för skogsägaren. I en del fall gick detta att kompensera genom någon form av formellt skydd, där staten gick in med pengar för att kompensera skogsägaren. Men i de flesta fall blev det skogsägaren själv som fick stå för kostnaden.

VAD HÄNDER NU?

I samband med budgetbeslutet december 2018 beslöts att Skogsstyrelsen skulle upphöra med den breda, nationella inventeringen av nyckelbiotoper. Däremot fortsätter man med den registrering som görs i samband med avverkning. Därmed har skogsägaren på sätt och vis hamnat ur askan i elden. Nu slår en nyckelbiotopsregistrering direkt mot skogsägarens planerade intäkt det närmaste året. Tidigare kunde intäktsbortfallet ligga ett par år fram i tiden. 

Den 12 juni gick Skogsstyrelsen ut med ett pressmeddelande om, återigen, nya krav på nyckelbiotoper. Nu är uppskattningen att det rör sig om 500 000 hektar. Enbart i nordvästra Sverige!

Det som en gång var en hanterbar fråga och handlade om 40 000 mindre och avgränsade nyckelbiotoper är nu något helt annat. För Sverige som helhet handlar det kanske om en eller två miljoner hektar skogsmark och ett markvärde på 50 – 100 miljarder kronor.

Detta förklarar varför reaktionerna från skogsägarhåll är starka. Man befarar att man själv får stå för notan när staten på eget bevåg registrerar nyckelbiotoper.

VAD SKA REGERINGEN GÖRA?

  1. Fortsätta basera politiken på skogsvårdslagens tre bärande principer:
    a. Balans mellan biologisk mångfald och produktion
    b. Frihet under ansvar för skogsägaren
    c. Generell naturvårdshänsyn överallt

  2. Lita på skogsägarnas egen förmåga att tillvarata naturvärden. 

    Med 330 000 privata skogsägare som i de flesta fall både bor på sina fastigheter och har ett stort naturintresse, så har vi visat att vi kan skapa naturvård på frivillig basis. Utan kostnad för staten. Om kunskapen sprids. Om motivationen finns. Om tilliten finns. 
     
  3. Gör registrering av nyckelbiotoper frivillig. 

    Med dagens vida definition av nyckelbiotoper så kan man diskutera om verkligen alla områden är skyddsvärda. Av Sveriges drygt 28 miljoner hektar skogsmark brukas idag cirka 19 miljoner hektar. Marginalnyttan av ytterligare avsättningar minskar naturligtvis successivt. 

    Höga naturvärden skyddas bäst genom etablerade, accepterade och rättssäkra processer som nationalparker, naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal. 

Visa allt innehåll för ämne:

Om Södra, Skogsägare