I programmet Mitt i Naturen 2016-12-01 kastas tittaren mellan skövlingen av regnskog i Indonesien till svenska skogar som beskrivs som ett ökenlandskap där det bara återstår små oaser av värde för den biologiska mångfalden.

Vi får anta att det finns en tanke med jämförelsen. Från palmplantage till programledaren Anders Lundins vägledande ord om att vi bara har ”trädplantage” i Sverige. 

Man har lust att säga: gå hem och läs historia!

Tyvärr är programmet symptomatiskt för hur det svenska skogsbruket beskrivs.

Precis som i SVT:s Mitt i Naturen är det genom röster från gröna aktivister som  står oemotsagda och framställs som objektiva sanningssägare. 

Vanligen är det två ståndpunkter som förmedlas från detta håll. Antingen ska skogen inte röras alls, eller anses det nödvändigt att gå ifrån hyggesbruket och återgå till något slags naturnära brukande.

Ironiskt nog var det senare en metod som utarmade de svenska skogarna under hela 1800-talet och långt in på 1900-talet, försämrade den biologiska mångfalden och hindrade tillväxt.

Kort beskrivet handlar det om att hugga träd här och där, eller efter ett rutnätsmönster. Det är i vilket fall som helst svårt att betrakta det som ”naturligt”. 

Då kallades det blädning, nu heter det ”kontinuitetsskogsbruk”. Idéerna har återkommit i olika former genom åren. 

På 1980-talet genomfördes försök med så kallat plockskogsbruk, eller ”fjällskogshuggning”, vilket resulterade i en 15 år lång sanering av bedrövliga beståndsrester (Hagner, Skog i förändring, Kungl. Skogs- och lantbruksakademin). 

Vi behöver inga fler experiment i den svenska skogen.

Den skogsmodell som infördes på 1990-talet och som innebär frihet under ansvar för markägaren har inneburit en stor framgång ur ett hållbarhetsperspektiv, både ekonomiskt och biologiskt. 

Som företrädare för 50 000 markägare i södra Sverige kan jag konstatera att de allra flesta avverkningar utförs på ett bra sätt, med en ambition långt högre än vad lagstiftningen kräver. Miljöhänsynen förbättras successivt. 

Årligen gör Sveriges lantbruksuniversitet (Riksskogstaxeringen) mätningar av skogstillståndet i Sveriges skogar. De visar bland annat att mängden död ved i de sydsvenska skogarna är tio gånger högre i dag än på 1930-talet.

Vi vet att död ved har stor betydelse för skogens biodiversitet och att många rödlistade arter är beroende av den.

Arealandelen riktigt gammal skog (120 år och äldre) har ökat från knappt två procent på 1930-talet till mer än fem procent i dag. Även arealen äldre lövrik skog har ökat. 

Mitt i Naturen gör inga försök att försöka skildra den utvecklingen. I stället får tittaren intryck av att allt är på väg att gå förlorat. 

Sanningen är en annan och en förklaring till att andelen gammal skog ökar i Sverige är de frivilliga avsättningar som gjorts av skogsägarna under senare år.

Även om avverkningarna ökat så är tillväxten i skogen högre. Oftast är det granen som står i centrum för samtalet om skogen, men vi får varje år ett tillskott på sex miljoner lövträd i södra Sverige – per år! 

Växande skog – alltså inte färdigvuxen – tar upp enorma mängder koldioxid. På Södras medlemsfastigheter under den senaste femårsperioden var upptaget 6,5 miljoner ton, vilket kompenserar utsläppen från 1,3 miljoner svenskar.

Att bruka skogen innebär alltså stora klimatfördelar. Utöver det tillkommer substitutionen, det vill säga fördelen i att kunna ersätta oljebaserade produkter, betong eller bomull med förnyelsebar träråvara. 

Det minsta man kan begära är att kritiska frågor ställs till dem som radikalt vill förändra skogspolitiken: Hur ser de på klimatperspektivet, hur ser de på kopplingen mellan lönsamhet och kostnader för naturvårdsinsatser? 

Att vi arbetar med små hyggen, där träd, buskar och död ved lämnas kvar för att gynna den biologiska mångfalden och där målklasser för att skydda skogens vatten införts, intresserar förstås inte den som ser som sin uppgift att sprida alarmistiska bilder.

Vet programledaren Anders Lundin ens vad en kulturstubbe är?

Public service uppdrag är att vara saklig, opartisk och relevant i sin rapportering. Tyvärr misslyckas Mitt i naturen med det på samtliga punkter. 

Lena Ek,
Styrelseordförande, Södra

Artikel på SVT Opinion
Mitt i Naturen, Avsnitt 2016-12-01

Visa allt innehåll för ämne:

Om Södra, Skogsägare