LEONORA SKULLE EGENTLIGEN inte alls arbeta på fabrik. Som ung gick hon skogsbruksgymnasium, tänkte sig ett yrkesliv inom skog och lantbruk och hann också jobba med både gurkodling och uppfödning av slaktsvin.

– Sedan blev det fabrik i alla fall, säger hon. Först några år på Nymölla bruk innan jag sökte mig till Södra Cell i Mörrum och ett arbete som processtekniker i renseriet. Nu har jag jobbat här i 13 år och trivs jättebra.

När Leonora var 15 år flyttade hon tillsammans med föräldrarna och brodern Jocke in på den gård som hört till släkten sedan 1830. Ungefär 100 hektar jord och 100 hektar skog hör till fastigheten, som ligger i Jockarp i Sölvesborgs kommun, så steget till pappersmassa var egentligen inte alls så långt.

– Familjen var medlem i Södra och jag kände till organisationen mycket väl. Medan Nymölla ägdes av börsbolaget Stora Enso var det över 50 000 skogsägare som gemensamt stod bakom Södra. Det kändes betydligt tryggare inför framtiden.

Följer strategin

Renseriet är det första steget i den process där veden som kommer in till Mörrum blir till massa. Här barkas stockarna av och huggs sedan till flis som går vidare i tillverkningen.
– Det är väldigt varierande arbetsuppgifter, förklarar Leonora. Vi är fem personer på varje skift som lossar lastbilarna som kommer in med massaved, vi kör både truck och hjullastare samt övervakar och styr processerna vid datorer i manöverrummet. Det kan vara ett ganska högt tempo emellanåt. I snitt kommer det in en timmerbil med massaved var åttonde minut, förutom på helgerna när vi inte tar emot några leveranser. Det tar ungefär fem minuter att lossa en bil.



Leonora är också skyddsombud, en roll hon även haft i det tre år långa projektet att bygga ett nytt renseri, ett av världens absolut modernaste. Fabriken i Mörrum är precis som bruken i Värö och Mönsterås föremål för stora investeringar och bara i det nya renseriet har Södra satsat omkring 500 miljoner kronor. På fabriken byggs dessutom ny indunstning och brunmassatvätt.

– Det är fantastiskt att jobba på ett företag som satsar. Det är ju otroliga summor det handlar om, men häftigast av allt är ändå att Södra har en strategi och följer den. För oss som bor på landet eller i småorter är det viktigt att känna att det satsas, att fabrikens konkurrenskraft ökar och att våra arbeten är tryggade. Då går det att leva och verka här. Dessutom tror jag att hela företagets trovärdighet blir större när man visar att man vet vad man vill och sedan gör det.

Världsledande barkning

Det gamla och det nya renseriet har körts parallellt under en period, men nu används bara det nya. Även om det återstår en del intrimning innan det optimala körsättet är på plats, så är kvaliteten riktigt bra.

– Med det nya renseriet är vi världsledande vad gäller barkhalten, säger Leonora stolt. Vi har två separata barkningsenheter, en för barrved som ska bli pappersmassa och en för lövved som ska bli dissolvingmassa. Speciellt när det gäller björk, bok och asp är vi unika. Det finns inga andra som barkar massaveden med så små mängder bark i färdig flis som vi. Ändå kan vi bli ännu lite bättre och det är viktigt att vi jobbar för att bli det. Barkrester kan visserligen avlägsnas senare i processen med hjälp av kemikalier, men kemikalier kostar pengar och kan även vara skadliga för miljön.
Leonora upplever även att arbetet har blivit roligare i det nya renseriet.

– Vi kan laborera mer och ta hänsyn till vedens beskaffenhet på ett annat sätt än i det gamla. Det finns fler möjligheter att justera för om det exempelvis är torr, blöt eller gammal ved vi kör. Jobbet blir så mycket intressantare när det finns möjlighet att påverka slutresultatet. Dessutom har vi en grym kapacitet nu, så det är inte bara kvaliteten som har ökat.

När expansionen av Södra Cell Mörrum är klar kommer bruket att kunna producera 300 000 ton pappersmassa och 200 000 ton dissolvingmassa. Siffrorna kan vara svåra att greppa, men blir lite mer lättförståeliga om man säger att kapaciteten på den nya flisfabriken är motsvarande 8 timmerbilar i timmen för att hålla barrlinjen igång och 5 timmerbilar i timmen för lövlinjen.
För Leonora har arbetet med projektet även gett omväxling och hon är glad över att ha varit delaktig.

– Det har varit jätteroligt att vara med i ett så stort projekt som pågått under så lång tid. Jag har jobbat med människor som jag annars inte arbetar tillsammans med, haft en del nya uppgifter, utbildat mig och verkligen vuxit som människa. Det är fint att man kan få göra det inom sitt yrke, för annars är det lätt att man kör fast. Utvecklas individerna på ett företag tror jag också att företaget vinner på det.

Kanongäng på jobbet

På jobbet har hon nyligen bytt skift och hamnat i vad hon beskriver som ”ett kanongäng”.



– Det är jag väldigt glad över. Det har fungerat bra tidigare också, men eftersom vi jobbar mycket i perioder är det viktigt att klicka med dem man jobbar tillsammans med. Annars kan det bli olidligt.

Under projektet med det nya renseriet har Leonora arbetat dagtid, men normalt innebär skiftarbetet att hon växlar mellan dag, kväll och natt. Ibland även helg, med 12-timmarspass både lördag och söndag.

– Vissa veckor jobbar vi 56 timmar och då kan det vara tufft att ha småbarn, speciellt på helgerna. Även om vi regelbundet också har längre ledigheter så har jag jobbat 75 procent ett tag nu för att kunna vara mer med Mollie. Jag har även haft stor hjälp av mina föräldrar.

Med en dotter som blir äldre väljer Leonora också att sluta med maratonloppen.
– Ska jag springa maraton och andra långlopp vill jag göra det på ett bra sätt, säger hon. Jag vill inte vara helt slut efteråt utan kunna gå ut med familjen och äta en pizza. För att göra det krävs det höga träningsdoser och jag tycker inte att jag kan lägga tio timmar i veckan på löpträningen just nu. Men jag kommer alltid att känna mig som en maratonlöpare och självklart fortsätter jag träna för att må bra.